För en hel del västgötar klingar namnet bekant, inte en sommar med utomhusfestivaler utan Enthralled. Dessa grabbar från Trollhättan har lirat sedan 1996 och de som hört dem förstår inte varför i helvete de inte har skivkontrakt ännu.

Förklaringen kan ligga i att för att komma in i musikbranschen krävs mycket mer än bara talang, det man gör skall sälja också. Därför har många skivbolag fegat ur när det gäller Enthralled som inte vill ändra på sig för att tillfredsställa den stora massan. Enthralled har kört sitt eget race genom åren och de har en trogen skara fans. Enthralled är aktuella med sin senaste demo “Anthropomorphous”. Jag ringer upp en ganska bakfull Hjalle (gitarr/sång), som precis har börjat återhämta sig från gårdagens festande. Trots sitt tillstånd är han förvånansvärt klartänkt. Jag ber honom att berätta lite snabbt om bandet.
— Jag, Johannes och Erik har känt varandra sedan vi var små och vi startade ett band för en julshow i sexan. Det var så intresset för musik väcktes, och metal har alltid funnits i våra liv. Vi började lira seriöst 1996 och kallade oss då Enthral. Vi fick dock byta namn 1998, pga att det redan fanns ett Enthral, vi lade då till en ändelse på det och körde vidare. Eftersom vi har lirat ihop såpass länge är vi oerhört samspelta och är lite som en familj, med allt vad det innebär, pappa Greén, mamma Erik och de två upproriska barnen Johannes och jag (skratt).
Beskriv er musik för dem som inte hört er?
— Vi kör snabb och aggressiv dödsthrash med tekniska variationer. Enthralled går in för att sparka stjärt! Att skriva låtar är rätt smärtsamt, det finns så mycket som jag vill uttrycka och få ut genom musiken. När man är arg och besviken kan man avreagera sig genom musiken. Den nya låten “Insane Realization Inside” handlar om, som titeln antyder, om hur man har kommit till någon slags insikt om det sjuka inom en. Lite grovt kommer den att handla om hur man till slut lyckas inse sin egen galenskap, en galenskap som alla går och bär på mer eller mindre. Vi lever onekligen i en galen värld, människan kan hitta på de mest skruvade saker.
Vad har ni för influenser?
— Vi vill inte riktigt få en stämpel på att “vi låter som”. Därför är jag emot att nämna influenser, självklart kommer vi alltid att bli jämförda med andra band, men vi har själva som en princip att inte jämföra oss med andra band eller nämna influenser. Vad folk upplever oss som, skall vara deras egen uppfattning och jag vill inte påverka den på något annat sätt än genom musiken. Det finns alltför många band som marknadsför sig via andras namn, istället för att säga “det här är vi”. Jag hade inte tyckt att det hade varit okej om vi hade fått kontrakt på grund av att vi låter som något annat band. Till exempel det typiska Göteborgssoundet som At The Gates startade. Efter det kom det massor av band som lät som At The Gates och många fick kontrakt på grund av att de lät som ett redan känt band, det är fel tycker jag, att åka snålskjuts sådär. Vi tror på vårt material, och om vi får göra en platta kommer den vara väldigt mogen för att vara en “första platta”, vi kommer absolut inte att bli nykomlingar bara för att vi får kontrakt. Vår ambition är att skapa det folk vill ha, att skapa trender istället för att följa trender. Det är nog därför vi har fått kämpa så mycket. Vi flörtar inte med den stora massan och vi följer inte trender medvetet. Vi försöker göra låtar som man får en kick av, har mer komplexa låtar än de kommersiella banden och de som tycker om oss, tycker om oss. Vi får mycket bra recensioner av utländska zines och det känns gött som fan. Till exempel har vår senaste demo “Anthropomorphous” fått full pott, 6/6 möjliga, av Heavy Metal Universe (ett franskt webzine). Vår låt “Back to the Asylum” skall vara med på en samlingsskiva från Unexploded Records.
Robert Greén och du samsas numera om vrålen och skriken, till skillnad från förr då du var den enda vokalisten?
— Den främsta orsaken till att vi har två sångare, är för att jag tycker att det är roligare att spela gitarr, jag ville koncentrera mig mer på det. Det har tagit musiken till en helt ny dimension i och med att vi har riktigt olika röster jag och Greén. Det blir jättecoola kontraster, mera variation och därmed roligare att lyssna på.
Demoband bor i princip i sina replokaler, hur är det med er?
— Sådana är inte vi. Vi repar intensivt en tid innan viktiga spelningar, istället för att samlas varje vecka och bara nöta på varandra, det tror jag att man vinner på. Vår replokal är en gammal festlokal som brandmännen brukade använda, men den gick inte igenom brandinspektionen. Innan de fixade i ordning lokalen, och vi flyttade in dit, var inte uttagen jordade, vilket ledde till ett tragiskt dödsfall då en kille slog på sin stärkare. Hör man radion i sin förstärkare ska man vara mycket försiktig, för då är inte uttaget jordat ordentligt, och då kan i värsta fall chassit på stärkaren bli strömförande. Tåget går precis utanför typ var tionde minut. Det är lite “Auschwitz varning” på porten utanför, elektriska grindar man måste öppna med nyckel, taggtråd och stängsel runt hela området, fabrikslokaler och så vidare. Vi har en skylt där det står “Mangelrum” på dörren, kamouflagenät i taket och Greéns “uppfinningar” skräpar ner. Han “tillverkar” gitarrställ och stativ av allt möjligt skräp, (läs: han är som McGyver). Sist men inte minst har vi en Samantha Fox affisch på väggen! Ett måste.
Vilket är det bästa giget ni någonsin gjort?
— Vi spelade med Evergrey i Trollhättan för ca ett och ett halvt år sedan. Vi hade jävligt bra ljud, allt gick svinbra och publiken röjde. Efteråt frågade de i Evergrey när vi skulle dra ut på turné, och vi som inte ens har kontrakt. Det tyckte de var mycket konstigt; “det är inget fel med er ju!”. Annars var giget på Nocturnal, i Göteborg, den 14 september, mycket minnesvärt! Det var det ett jäkla ös, till och med killarna bakom mixerbordet röjde!
För några veckor sedan lämnade trummisen Micke bandet. Varför hoppade han av?
— Han valde att satsa på Impious istället och det är jättetråkigt för han är en extremt duktig trummis. Enthralled skulle spela på “Only Death Is Real” i Göteborg den 20:e mars, men eftersom Micke hoppat av blir det lite svårt. Vi skall lira i Västerås någon gång när det klaffar med en trummis. Vi söker ny trummis och om du är en djävulistiskt duktig dödsmetall trummis får du gärna höra av dig. Vi skall spela in nytt material innan sommaren och hittar vi inte en ny trummis innan dess blir det farbror Roland, (trummaskin), men förhoppningsvis slipper vi det. Vi hoppas på att detta är den sista demo-inspelningen vi gör nu.

www.enthralled.tk