INSOMNIUM
”IN THE HALLS OF AWAITING”
(Candlelight)
§§

Finland kan lugnt stoltsera med ett gäng tunga namn inom metal. Jag säger bara Impaled Nazarene, …and Oceans, Finntroll och naturligtvis Enochian Crescent, för att ta några exempel. Insomnium som också är från ”de tusen sjöarnas rike” når inte ens tillnärmelsevis upp till de kvalitéer som utmärker ett bra black/death/dark metal band. Vart Insomnium egentligen befinner sig musikaliskt är svårt att definiera eftersom de flyter runt i en viljelös tjärn av opportunism. Inget eget, inget jävlar anamma, ingen identitet, inget driv. Att det är ett gäng kunniga musiker kan man nog vara överens om, men jag säger som Ian Dury: ”What a waste!” Insomnium är om möjligt lika ointressanta som Tribal Inks wannabeclowner på TV3 och försöker likt dessa plastiga typer vara allt för många till lags med allt för lite både hjärta och hjärna bakom sitt koncept. Trots dessa likheter har Insomnium till sin fördel att dom trots allt inte spelar kvasi-neometal eller någon form av den förhatliga eurometallen. Det ska dom ha en eloge för. Till Insomniums försvar kan jag även tillägga att gillar man Moonspell eller dylik Type O Negative mesmetal, kan man kanske ha något att hämta hos dessa finnpajsare. De kan bättre än såhär och jag hoppas att de visar det i och med nästa fullängdare.