Den Svenska ska-scenen har exploderat det senaste året och i vår har Gordon, Liberator, Chickenpox och Tic Tox fullängds-debuterat.
Den kaxiga titeln ”Oh my god, it’s full of stars” till trots så är Gordons fullängdare mycket bra. Såpass bra att jag bestämde träff med Jonas på ett fik på Avenyn och genomförde en intervju.

Vilken line-up har Gordon och när startade ni bandet?
— Gordon består av Fredrik Van der Lee på gitarr, harmonica och sång. Jag, Jonas Stålheim, på gitarr, keyboard och sång. Jonas Slättung spelar bas och sjunger. Samt Kalle Thorslund som spelar trummor, percussion och sjunger. På fullängdaren hade vi också några gästmusiker tex Martin Hederos (som spelade keyboard på alla låtar utan två) och Roberto Laghi m fl.
Vi började snacka om att bilda ett band i somras, jag och trummisen har spelat i ett annat band tidigare som vi precis hade lagt ner. Vi pratade om det lite på skoj att börja spela ska. Så gick vi ner till vår replokal i slutet av sommaren och körde lite Specials låtar i uppspeedat tempo med två andra killar och det var ju kul. Men sen så rann det ut i sanden, man är ju ganska slö på sommaren. Sen när hösten kom så kände vi att vi ville dra igång något. Vi hade filat ihop några låtar var och en för sig och dem spelade vi in med en 4-kanalare, trummaskin, gitarrer, bas och sång. Det lät jävligt risigt. Sen tog vi med oss tapen på en fest där bla våra kompisar från Roligan befann sig, de tyckte att låtarna var jävligt bra. Så de gick ner och lyssnade på oss i replokalen några gånger och sedan hade det bestämt sig för att signa oss. Vi började inte repa på allvar förrän det blev klart att vi skulle spela in EP:n och det var väl i slutet av september.

Då har ni inte funnits speciellt länge!
— Nej det är inte ens ett år ännu.

Har ni hunnit med några spelningar?
— Ja ett tiotal. Vi körde en liten helg-turné nu i vintern och var i Stockholm två gånger, nere i Skåne 3-4 gånger och så har vi spelat två gånger nere i Göteborg nu i vinter på bla Underground.

Ni spelade väl på den där ”antirasism”-manifestationen på i Packhuset också?
— Nej vi var aldrig med där, det blev ett missförstånd för vi hade inte tackat ja när de skickade ut press-releasen på det men vi var i studion och höll på att spela in då så vi hade tackat nej.

Hur har responsen varit ifrån publiken när ni har spelat live?
— Det har självklart varit olika, på Underground var det jävligt bra men förutsättningarna var dåliga eftersom vi spelade på en torsdags kväll, men vi lyckades fylla stället. Sen har vi som sagt varit nere i Skåne och nån gång var det 20-30 pers i publiken och det är ju inte något vidare direkt. De flesta som har varit på spelningarna har tyckt att det vart bra. I sommar så har/ska vi spela på Hultsfred, Dala-Rock och vårt bokningsbolag Motor håller på att jobba på 4-5 festivaler till.

Det framgick i pressreleasen av Baretta EP:n att inspelningen hade tagit en dag, varför hade ni så bråttom?
— Vi tycker att det är bättre om det är lite felspelningar än att sitta och pilla med låtarna i veckor. Musiken är sån att det ska vara enkelt, så det finns ingen mening att över-producera någonting. Man fångar livekänslan och spontaniteten bäst om man gör snabba inspelningar. Vi spelade in fullängdaren snabbt också, det är mest första och andra tagningar, det tycker vi att vår musik lämpar sig bäst för. Det blir en helt annan energi och känsla ifall man spelar in allihop tillsammans istället för att var och en sitter för sig själv och spelar in sina prylar om och om igen tills det blir perfekt.

Den nya fullängdaren är inspelad i Oral Majority och singeln spelade ni in i Sunspot, är Oral Majority bättre än Sunspot? Vilka är skillnaderna?
— Ja det är framför allt betydligt bättre ljud möjligheter och bättre teknik, modernare utrustning. Johan Forsman som har Sunspot är jävligt bra, har bra arbetstempo och så men han har inte riktigt samma teknik som Oral Majority. Det är en ny studio som har startats av killar som har ganska lång erfarenhet, de höll på att bygga klart när vi spelade in. Sen var det ganska bra att jobba med två tekniker för dom kan bolla idéer mellan varandra och lite sådär då.

Ni verkar vara ett väldigt produktivt band, trots att ni inte funnits ens i ett år så har ni redan gjort över 20 låtar som har hamnat på CD-skivor!
— Ja och dessutom så har vi gjort en jävla massa låtar som vi har stekt. Vi jobbar väldigt bra under press, nu gör vi inte så väldigt mycket, vi har väl gjort 2-3 låtar sen vi spelade in skivan (i april alltså) men innan dess gjorde vi flera låtar i veckan. Det har varit som så att nån gör en låt på en kväll, sen repar vi in den dan efter och spelar in den nästa dag så det har funkat väldigt bra.

Vad är ”Baretta” för något, har det med deckarserien att göra?
— Baretta är en pizzeria/gatukök i Vasastan som är ett coolt ställe. Han som äger det, Teo, är ett original och han har pommes frites på pizzorna, Capriciosa utan deg och såna grejer. Sen kan han hålla låda i flera timmar om ingenting. Vi har varit där ganska mycket och käkat. När vi gjorde Baretta EP:n så hade vi först ingen idé om hur omslaget skulle se ut och vad den skulle heta. Så vi funderade på att bara kalla den ”Mad Place” eller nåt sånt där men det skulle bli så tråkigt. Så tänkte vi att varför inte döpa den efter något ställe som vi gillar i Göteborg men som inte är alltför typiskt Göteborg. Så kom vi att tänka på Baretta som är både ett coolt ställe och ett bra namn. Teo har hängt på det här nu så han har våra affischer på väggarna och när man kommer dit så talar han om för oss hur vi ska göra för att bli kända. Sen är det ju bra att det finns en deckarserie som heter Baretta så att folk utanför Göteborg som inte känner till vad stället Baretta är för någonting ändå kan anknyta till nåt. För de som känner till Baretta så är det inte som ett vanligt gatukök utan det är något speciellt.

Ni har fått bra recensioner för skivorna och ska börjar bli populärt igen, vad har ni för ambitioner, hoppas ni att skivan hamnar på listan och sådär?
— Ja vi har väldigt kommersiella ambitioner, först och främst så spelar vi den musik som vi gillar, vi vill inte göra musik bara för att sälja, det skulle vara falskt. Men vi har även den målsättningen att vi ska ”bli något” och vi förenklar gärna såpass mycket att vår musik ska kunna gå hem i stugorna. Just det att vi varken spelar skacore eller traditionell ska gör att det finns en möjlighet att skivorna kan sälja ganska bra. Det är klart att man vill att det ska sälja mycket, annars så kan man aldrig leva på det. Att kunna leva på att spela den musik som man gillar är självklart ett mål för de flesta grupperna.

När var den förra stora ska-vågen?
— Det var i årsskiftet runt 70-80 nån gång när Specials, Madness och The Clash höll på som mest. Clash och Madness var i och för sig inga utpräglade ska-band men det var många liknande band, men de var två av många band ur punkvågen som började hämta influenser från ska. Men då var jag 10-11 år och hängde inte med direkt, jag kommer ihåg att jag såg Madness på teve nån gång och tyckte att de var tuffa men mer än så var det aldrig. Sen tror jag att det var en ska-våg längre fram på åttiotalet i USA som inte märktes så mycket här. Men nu efter punkens återkomst så har det poppat upp ganska många band här i Sverige. Oftast handlar det om dagens punk ska som brukar kallas skacore typ Millencolin, men på senare tid så har det blivit fler band som spelar traditionell ska.

Vad tycker du om ska-punk och vad lyssnar du på förövrigt?
— Jag är inte speciellt förtjust i det, jag tycker att band som Millencolin skriver ganska bra låtar men jag tycker att det går lite för fort. Annars så lyssnar jag på mycket olika musik tex ska, soul, techno, jungle, en del popen tex Oasis. Men det jag lyssnar mest på är Clash, Bowie, dansmusik och ska. Den mesta musiken som jag lyssnar på är rytmisk.

Vad är de största skillnaderna mellan ska och reggae?
— Den ursprungliga ska-musiken var utpräglad dansmusik och mer åt reggae-hållet. Den största skillnaden mellan reggae och dagens ska är att ska är lite enklare och ofta snabbare, en speciell sorts blås tycker jag också kategoriserar ska. Egentligen kom ska tidigare än reggae och tex Bob Marley började med att göra ska. På slutet 60-talet var ska väldigt trendigt på Jamaica. Sen utvecklades reggae ur ska och det är lite flummigare och tyngre skulle jag vilja säga. Men det är svårt att peka på några konkreta skillnader, gränsen är flytande.

Är ni erfarna musik och har ni spelat i några kända band förut?
— Vi har varit musiker i ungefär 10 år allihop. Jag har spelat i en del soul, hårdrock och punkband tidigare. Men jag har inte spelat i något speciellt känt band, alla vi fyra som startade Gordon har varit med i Anyone på ett eller annat sätt, jag vet inte om du känner till dom. Jag var med och sjöng lite med dom och så men Gordons trummis Kalle är fortfarande med som seriös medlem. Han som spelar keyboard har varit med i massor av band tex Lädernunnan och nu spelar han med Soundtrack of our lives och sådär. Det är ganska få keyboardister som kan spela rock så då är det lätt att få arrangemang sen är han jävligt duktigt. Det gör mycket för våran musik tycker jag, skillnaden mellan EP:n och fullängdaren är ganska stor och det är mycket tack vare orgeln.

Beskriv den musik som ni spelar med tre ord!
— Pop, rock, ska. Det är enklast.

Har ni ett bra samarbete med Roligan?
— Ja det funkar väldigt bra. De är polare till oss och det är väldigt bra för de ger oss en frihet, de hade lite åsikter om vilka låtar som skulle vara med på skivan och sådär men vi diskuterade oss fram till en lösning som alla tyckte var okej. Hade man legat på tex Sony så hade man fått finna sig i en massa grejer. Sen så jobbar dom bra på oss, de har inte så mycket resurser, startade för bara några år sedan och tjänar inga pengar direkt, har inte haft någon storsäljare ännu och de har inte så mycket tid heller för ingen av dom har råd att heltidsjobba med bolaget. Därför har dom inte tid att jobba stenhårt med alla sina band samtidigt men nu har det vart vi som har haft högsta prioritet den senaste tiden och de har jobbat skitbra med oss. Dessutom så har dom bra kontakt med Motor och en kille jobbar både där och på Roligan så på det sättet är det perfekt.

Skulle ni byta bolag om något större ville signa er?
— Jag vet inte. Vi har fått förlagskontrakt med MCA nu som är väldigt stora och det är bra för även om förlaget inte är alls samma sak som bolaget så kan de hjälpa till med pengar nu när vi ska spela in en video, hjälpa till med turné osv. Det är ganska praktiskt med ett stort förlag och ett litet bolag som sköter bolagsdelen. Om vi fick erbjudande från ett större bolag så skulle dom få lösa det med Roligan, vi skulle inte hoppa över antagligen utan det skulle bli ett licenskontrakt av något slag så att vi fortfarande låg kvar på Roligan… Det finns andra band på Roligan som har fått licenskontrakt på Warner tex Bazzoka. Men det kan nog både vara positivt och negativt att ligga på ett stort bolag. I Tyskland så har ett stort bolag nappat och de har startat en independent label där vi är ett av dom första banden. Eller Independent kanske inte är rätta ordet, en pop/rock-label kan man säga, de håller på mycket med dansmusik annars. De vill väl också att vi ska ner och spela i Tyskland sen men eftersom labeln är så ny så är ingenting klart ännu. Dom ska släppa skivan i maj så det lutar åt att vi åker ner i slutet av sommaren.

Hur har debutsingeln sålt?
— Vi fick försäljningssiffror förra veckan men jag kommer inte ihåg. Uppemot 500 tror jag. Det tycker jag är helt okej, en debutsingel på ett litet bolag med mer eller mindre noll i promotion säljer inte mer så ofta. Utan det är fullängdaren som vi hoppas ska sälja mer. EP:n är vi mer nöjda med att den sålde överhuvudtaget.

Slutligen, varför döpte ni skivan till ”Oh my god it’s full of stars”?
— Det kommer ifrån filmen ”2001-2010” som vi gillar väldigt mycket. Sen sätter det griller i huvudet på folk, man undrar varför kallar dom den så. Det var jag som kom på det, jag sa det till trummisen och vi började asgarva men sen blev det så.

KÖP ”Oh my god it’s full of stars”!!