Fest fixaren Ägget ordnade en punk gala utan åldersgräns, jag skrev i förra numret att jag skulle skriva om Röjarskivan, jag var där och precis när första bandet skulle börja spela så hände en trist sak som jag inte orkar dra en gång till, jag missade i alla fall alla grupper och vaknade dan därpå på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg… Men på Äggparty var jag, men var fan var alla punkare från Göteborg med omnejd? Var ni på Black Ingvars, eller på någon av de festivaler som hölls? Då missade ni definitivt något!

Vi var där redan klockan 15.00, jag, Jennie och Krille. Därutanför träffade vi Barbaras Grannars manager, Peter som redan hade börjat dricka rätt friskt. Uppe i logen satt de andra Grannarna och en ljudtekniker som de tagit med sig. Ägget sprang runt, han var orolig och nervös inför kvällen då bara 8 stycken förköps-biljetter blivit sålda. Vid halv sex tiden, efter att Peter hade rökt minst två paket cigarretter och hällt i sig en hel del hemkört så presenterade Ägget spelordningen. Varje band fick en trekvart. Han lät Perkele och Kokt Grus dra lott om vilket av dem som skulle få äran att inleda kvällen. Kokt Grus ”vann” dragningen.

Kokt Grus

Jag såg bara de tre sista låtarna och blev inte imponerad direkt. Det blev ingen bättre upplevelse när publiken var lika med 10-12 pers. eller något liknande. Det var nästan lika synd om dem, för så jävla dåliga var de verkligen inte, ordinär punk rock utan några större överraskningar visserligen, men ändå. Jag kan slå vad om att de lockar många fler besökare när de spelar hemma på fritidsgården i Munkedal. En öppen fråga till de band som bor i närheten, hade ni inte kunnat dra med er i alla fall 20-30 pers.? Det är ju 4 medlemmar i ett band och varje känner väl åtminstone 5-10 personer?! Jag tyckte nästan lite synd om dem, men det är svårt för ett såpass litet band att intressera folk utanför sin egen hemstad tror jag. Men de som satt utanför och drack kunde väl ha gått in och tittat, som sångaren sa innan sista låten: — Det vi ser nu är vad vi kommer ihåg av Göteborg. Inte mycket till upplevelse precis…

Perkele

Återigen såg jag bara de sista låtarna, men de var bättre än Kokt Grus, fast deras DLK cover var inte så värst lik originalet… Men annars så var de ganska bra faktiskt. Sångarens frisyr var jävligt snygg!! Publiken var väl ungefär lika dålig nu med, ändå har Perkele varit med i Kakafoni, både på deras CD och i tidningen så det är inte helt okända. Musikaliskt sett handlar det om punkrock, dock lite hårdare än Kokt Grus. Perkele har en bra sångare som låter speciell vilket är jävligt viktigt. De var ganska bra, men fortfarande svårt att hitta den rätta stämningen, fan man kunde tro att det var sound-check så lite folk var det alltså…

Straight edge my ass

Återigen tänkte jag se den sista kvarten, men när vi anlände så hade de precis slutat spela, en kvart för tidigt. Krille hade sett konserten och tyckte att de var ganska dåliga, de avslutade med att säga att — Nu går vi och skjuter oss. De har fått bra recensioner i Backstage för sin demo, själv har jag inte hört den, men det är inte min stil direkt, att döma av deras bidrag på Äggröran. Men som jag sagt tidigare, i detta reportage så är de värda en större publik helt klart…

Barbaras Grannar

De hade t o m tagit med egen ljudtekniker så att allt skulle stämma, och scenkläder hade de. Men publiken uteblev, det var jag, Krille och Jennie som stod där framme… Resten satt på golvet eller stod i något hörn, de flesta verkade helt ointresserade av musiken. Sången lät aningen lågt tycker jag, annars så var det bra drag. Palmen har en väldigt bra sångröst och det är ett tajt band. De nyare låtarna gav mersmak, men höjdarna ”Vino Blanco” och ”Jag blev så full” var ändå de som jag tyckte var bäst. Barbaras var helt klart bäst hittills på Äggpartyt, publiken hade ökat något men det var ändå så gott som tomt. Roligt att få se dem live äntligen, något som jag länge väntat på.

Vrävarna

Nu kom det lite till folk, Vrävarna är ganska välkända faktiskt. Mer röj gjorde självklart att upplevelsen blev starkare. Det gick till och med upp publik och moonade på scenen. Vrävarnas texter är väl roliga ibland, men egentligen tycker jag att det är lite löjligt att bara ha ganska meningslösa texter om bögar i bastun, animalsex i Norrland m m Men konceptet är använt med framgång av band som t ex Onkel Kånkel. Där Onkeln är mer experimentell musik så är Vrävarna högst ordinär ”tyroler punk”. Det var faktiskt kul att se Vrävarna live, mycket bra och underhållande!

Not Enough Hate

Ägget spelar bas i denna gruppen och han såg inte så plågad ut trots den fåtaliga publiken. De körde järnet och det blev enformigt efter några låtar. Men de visar en bra spelskicklighet och borde tilltala mer än trettio pers. Plattan som släpptes förra veckan hade dessutom sålt 250 ex redan, så var fanns de som köpt den? Jag tror att Not Enough Hate kommer dra mer folk till hösten, när CD:n funnits ute ett litet tag. Speciellt om det blir någon split med Rövsvett som Ägget kollar upp. Det vore kul om han lyckades få ner Rövsvett till Göteborg, de är ju ett inarbetat namn i punkkretsar. Men nu var det Not Enoughs konsert som vi talade om, jag tycker att de var hyfsade trots att detta inte är min favorit stil, vissa låtar är starka, men de har en aning ojämt låtmaterial. En bitvis underhållande trekvart, men nu hade publiken satt sig ner igen, och det var inte mycket till röj (annat än på scenen).

Troublemakers

De som inte kom in nu måste varit helt dumma i huvet, det var helt klart bästa bandet! Låtarna som spelades var allt ifrån den legendariska ”Ronka”, ”Pappas pojkar”, ”Lilla Blå”, ”Johan på prippen” och många fler! En del låtar hade jag inte hört, men över hälften var för mig välkända låtar. Det var både Troublemakers låtar och Perverts samt Göteborgs Sound låtar. De började med ”Staden Göteborg” och avslutade med densamma, cirkeln var sluten… Jag sjöng med av all min kraft, adrenalinet strålade ut i blodet och tittade man bakåt så var det faktiskt fler folk där… Folk hoppade upp och ner i försök till stage diving, vissa lyckades faktiskt att landa på någon men många damp rätt ner i golvet… Blomgren hade fullt schå med att knuffas ner folket från scenen. Det första han gjorde var att tacka de band som spelat innan Troublemakers och det var en fin gest. Det enda som är lite småtrist med Troublemakers återförening är att de tyvärr ratade Ägg tapes & Records och istället signade för Dolores, tråkigt eftersom min relation till Dolores är mycket dålig då de är för snåla för att skicka recensions skivor och inte heller vill sälja fanzinet. Men Troublemakers är ett ypperligt band i vilket fall som helst och jag hoppas på att få se dem fler gånger!!!

Tack Ägget för en trevlig kväll, och till alla ni som inte kom så vill jag bara säga att ni missade definitivt något kul!