Indipop var i ropet ett tag. Just nu verkar Los Lobos Tex-Mex-variant vara hip. Göteborgsgruppen Weltklang Krokodil är också hip, fast för en liten skara människor i Göteborg där de har lite av en kultstatus. Trots att antalet spelningar fortfarande går att räkna på ena handens fingrar, sprider sig ryktet snabbt. För Weltklang Krokodils spelningar är givna succéer, deras musik är oemotståndlig och lätt att ta till sig. Showtime ringde upp en av medlemmarna, saxofonisten Stefan Sandberg, för att få veta lite mer.
Förutom Stefan består Weltklang K. av Mats Eklöf på barytonsax och trombon (han är även en av förgrundsfigurerna i en annan ovanlig göteborgsgrupp, saxofonkvintetten Position Alpha), Finn Sörensen gitarr, Sverker Stenbäcken dragspel, gitarr och Farfisaorgel, Jill Nordstrand sång, Bengt Pettersson bas och Mats Pihlgren på trummor.
— Vi spelar en sorts popmusik med bl a arabiska och orientaliska influenser, berättar Stefan. I botten ligger det oftast ett enkelt, rakt sväng på trummor och bas. Vi har medvetet letat upp en viss speciell typ låtar, vi har en från Nepal t ex som vi har plankat ganska rakt av. På originalinspelningen är det faktiskt en sorts Nepalpop med vanliga beattrummor och elgitarr.
— Vi spelar en hel del folklåtar från olika delar av världen, men inte alls på något folkmusiksätt, det är absolut inte det vi är ute efter. Nej, snarare eftersträvar vi en sorts absurd klang, nån form av hybridmusik. Ja, t ex om man tänker sig hur det skulle låta om man blandade en indisk sitarspelare med portasound och syntar.
Det är många stilar på en gång som möts. Ibland spelar de nåt slags swing-pop. Då låter det faktiskt lite grann som den här låten som är så populär nu, Get out of your lazy bed.
— Jo, vi har ett visst inslag av swing och 20-talsjazz. Det gäller t ex en låt som Eklöf har gjort, Brozokopil. Den handlar om en fotbollsspelare på femtitalet. Vi har många influenser, musiken drar åt olika håll, men ändå låter det verkligen Weltklang om det. Jag t ex är oerhört influerad av rythm’n’blues, det är enormt kraftfull och svängig, men samtidigt mjuk musik.
— Saxofonerna spelar ofta den melodiska huvudrollen. Vissa av riffen på baryton+tenor påminner faktiskt lite om Madness. Sen kör vi ju Moritat von Meckie Messer och Stormy Weather. Vad vi spelar är hela tiden något slags underhållningsmusik, men det absurda gör att vi står och spelar med såna här Star Patrol-hjälmar i plast på huvudet. De har vi köpt på den där konstiga leksaksaffären på Vasagatan, han som slänger ut massvis med fula leksaker i skyltfönstret.
Jag var och tittade på en av Weltklang Krokodils sällsynta spelningar, det var på en privat fest på Sprängkullen. Deras musik gör ett starkt intryck. Publikreaktionerna var vilda och oerhört entusiastiska, det kan bero på den spelglädje som Weltklang utstrålar. Men också därför att de spelar en typ av musik som de flesta människor älskar djupt i hjärtat. Precis som gamla schlagers.
Jag får själv lite det intrycket av Weltklang Krokodil, att det är som att titta in i en Laterna Magica. En märklig fascination för absurda detaljer som får en gåtfull, magisk innebörd. Ändå är de inte märkvärdiga på något sätt, de spelar underhållningsmusik med en befriande enkel och rättfram hållning. Det går lätt att dansa.
Kanske är de Sveriges svar på Los Lobos? Jag tror faktiskt att de skulle gå hem hos de flesta om de bara fick chansen…
Lämna ett svar