ULF LUNDELL
Sweethearts
(EMI)

Så kom den då. Plattan som låg i luften, någonting som var ganska väntat: Att Lundell skulle göra en favoritplatta med låtar av musiker han uppskattar. Han har valt att lyfta fram melodier som inte hör till dom kändaste och det är ett bra initiativ. Texterna är genomgående bra och många t o m mycket bra. Det är svårt att göra bra översättningar av låtar av människor som Dylan, Browne, Cohen och Neil Young för att nämna några av förebilderna på plattan.
Vad som däremot gör mig så vansinnigt besviken är den musikaliska behandlingen av låtarna. Younglåten ”Jag har letat hela vintern” har ett visst country-gung och ”Sanna” ligger bra i bandets händer. Men resten. Plattan saknar det självklara sväng som måste finnas i sådana här låtar. Cohens ”Kom du nånsin iväg” är musikaliskt acceptabel, men det ska väl inte vara så svårt med tanke på kompositörens genuint sega original. Här har faktiskt Uffe betydligt mer känsla än Leonard. Jag tycker plattan är med få undantag en hafsig musikalisk produkt och Janne Bark får än en gång chansen att bevisa vilken överreklamerad gitarrist han är. Munspelsinsatserna skulle beläggas med böter och inte ens Hasse Olsson kommer nån vart. Det är synd på så bra original-material att inte plattan är bättre, den hade förtjänat ett bättre öde.
Jag tror Lundell skulle må bra av att byta musiker helt och hållet. En positiv sak med Sweethearts är dock att man får hoppas att publiken får upp ögonen lite mer för Neil Young, Randy-Newman, Eagles och andra bra låtskrivare som förtjänar större uppmärksamhet.