Ju längre upp i Sverige man kommer, desto glesare tycks det bli med studios. Att hitta en 24-kanals studio norr om Dalälven är inte lätt, men i Umeå finns det en. Den enda i Norrland faktiskt, om man bortser från Riksradions teknik. I månadens Studioprofil har vi pratat med Tontekniks ägare, Per Sörlin, en synnerligen allroundkunnig studioägare.
— Jag tillhör kanske de få personer som sysslar med studioteknik på alla plan, börjar Per när vi pratar om hans bakgrund. Förutom att jag driver studion så jobbar jag också som konsult i studiobranschen, bl a har jag ritat och konstruerat Riksradions nya studios. Dessutom jobbar jag med elektronik på alla plan.
En allroundkunnig tekniker i Per Sörlin alltså. Under själva uppbyggandet av Tonteknik-studion, som f ö skedde under 1978–79, kunde därför Per själv vara sin egen verkmästare. På så vis kunde han bygga en väl fungerande studio till ett betydligt lägre pris än om utomstående experter behövts anlitas.

Live-end Dead-end

Från början byggdes kontrollrummet enligt den s k East/Westlake principen, men modifierades så småningom till ett Live-end Dead-end rum, eller LeDe-rum som man också säger. Bygget är dock inte ett LeDe-rum till 100% då Per anser att dylika studiokonstruktioner är lika perversa som exempelvis East/Westlake principen.
— Jag tycker man har gått varvet runt när det gäller studiokonstruktioner, hur man än gör så kommer man bara halvvägs!
— När det gäller de extrema LeDe-rummen så har man ju faktiskt tagit bort halva rummet! Där går det inte att bygga upp en efterklang när man i princip tagit bort en del av rummet! Jag anser att ett rum bör ha sina reflekterande ytor så fördelade, att ett vettigt efterklangsfält kan byggas upp.
— Det vi har gjort är att vi undvikit att ha reflekterande ytor så pass nära högtalarna att de felaktigheter som finns i East/Westlake rummen uppkommer, dvs de alltför tidiga och starka förstareflexerna.
— Däremot anser jag att en reflex som först gått i bakvägg och sen i framvägg har ett så pass stort tids- och intensitetsglapp, att det faktiskt tillför positiva upplevelser till ljudet!
Tycker alltså Per Sörlin om akustik och olika studiokonstruktioner. När det gäller Tontekniks studio så är den faktiskt ett East/Westlake bygge, fast ett modifierat sådant. Det är mera efterklang, till fromma för det ”levande” ljudet.

16–24 kanaler

Från början hade Tonteknik 16 kanaler, då Per ansåg att detta var vad den norra landsändan skulle orka med. Men det skulle ganska snabbt visa sig att det fanns tryck för att införskaffa en 24-kanalsmaskin, eller som Per säger:
— Jobbar man med populärmusik så behövs 24-kanaler, även om jag anser att det med god planering. räcker med betydligt färre! Det som idag är en ljudupplevelse är ju ofta synttrummor och liknande. Det är en ljudbild som folk vill ha.
— Samtidigt kan det förstås vara bekvämt att ha några extra kanaler för alternativtagningar, eller att man bandar effekter för att därmed frigöra ”effektburkarna” för andra ändamål vid mixningen.

Mixning

Mixningen ja, hur ser Per på den, kan man hålla på hur länge som helst?
— Jag tycker att en mix inte får ta för lång tid, då tappar man helheten. En lagom genomarbetad mix blir i regel bäst. Sitter man för länge finns det risk att man hakar upp sig på smådetaljer eller enskilda instrument. När det gäller mixning så har Per planer på att ta datan till hjälp, något som fler och fler människor frågar efter, men där det också är många som inte alls förstått datans begränsningar.
— Det är ytterst få människor, tycks det, som har klart för sig att det datan egentligen bara kan lagra och reglera, är nivåerna. Den minns ju inte hur tappningar, tonkontroller eller effektburkar var inställda, om man nu inte har ett Solid State bord förstås!
— Ta t ex gruppen som mixar på fredagen, lyssnar igenom på lördagen och märker då en detalj som man vill mixa om. Då tror man ofta att det bara är att lägga på rullen, så sköter allting sig självt med hjälp av datan. Det är en myt att det tar fem minuter att fixa till en felaktig nivå i en total mix!
Däremot menar Per att det många gånger handlar om att skicka iväg olika punkteffekter och snabba nivåändringar, och då kan det ju vara bra att ha datan till hjälp. Händerna räcker ju som bekant inte till alla gånger!

Ombyggt Soundcraftbord

Vi har inte nämnt någonting om studions tekniska utrustning, så det kan kanske vara på sin plats. I kontrollrummet hittar vi ett extremt ombyggt och modifierat Soundcraft mixerbord, i utseende mer likt ett Trident Serie 80 bord. Under skalet hittar man en hel del Harrison elektronik, bl a på mikrofonförstärkarsidan. När det gäller bandspelare så har man en 24-kanals MCI och två stycken Studer 2-kanals bandspelare, de bägge sistnämnda med A-Dolby. På ekosidan finns Stocktronics och Echoplates plåt-eko samt det nästan obligatoriska Lexicon 224 Digitaleko. F ö finns nästan all utrustning man kan önska sig. Och, studiohyran är trots det fantastiskt låg: 175:—/timme! Då ingår också en hel del instrument i studion. På frågan om studions beläggning svarar Per att den är väldigt bra, cirka 200 timmar per månad brukar den ligga på. Vi ska kanske också nämna att det förutom Per Selin också finns en heltidsanställd tekniker vid namn Pelle Henriksson, samt ett par frilanstekniker som jobbar till och från.

Tonteknik Sound

Naturligtvis vill man ju gärna veta om det finns något speciellt Tonteknik sound, där den norrländska atmosfären kanske skiner igenom? Per funderar.
— Nja, det vi försöker få fram är luftiga, tredimensionella inspelningar, gärna med ”live-karaktär”. Rumsatmosfären finns ofta med tillsammans med olika efterklanger skapade med Lexiconekot. Olika delayer lägger vi väldigt svagt.
— När vi använder rumsmickar har vi dock den erfarenheten att inspelningen måste vara ganska komplett från början. Har man mycket pålägg blir rumsmickarna ganska oanvändbara. Finns det plats gör jag ofta stereoupptagningar på alla instrument, men ibland visar det sig att det blir för mycket av det goda. Lagom är bäst!

TONTEKNIK
Sofiehemsvägen 45, UMEÅ

Studioyta: 70 m²
Kontrollrumsyta: 23 m²
Mixerbord: Soundcraft modif.
Bandspelare: MCI 24-kanals och 2 st Studer 2-kanals.
Ekon: Lexicon digitaleko 224, Echoplate och Stochtronics plåtekon.
Monitorsystem: JBL 4430, Yamaha NS10, Auratone.
Övrig utrustning: Eventide Harmonizer, Eventide Flanger, Audio & Design, DBX, EMT och Trident kompressorer. Lexicon, Roland och Foster delayer. Orban de-esser och stereo synthesizer.
EXR exciter.
Rebis noise gates.
Roland vocoder. Klark-Teknik DN60 Spectrum analyser.
Technics och Tascam parametrisk equaliser.
Instrument i studion: Yamaha flygel, Slingerland trumset, Simmons synt-trummor, Simmons Clap Trap, Oberheim trummaskin, Div. percussion.