220 VOLT
Power Games
(CBS)
Kraft är lösenordet. När hårdrock är som bäst kan ingen stå emot den obetvingliga kraften. 220 Volt från Östersund har kraften, men samtidigt är dom underbart befriade från andra vanliga ingredienser i hårdrocken: sex, våld och klichéer.
Redan förra året övertygade 220 Volt med tung, jordnära och ärlig rock på sin debut-LP. Den fungerade också som en hyllning till deras brittiska förebilder.
På den nya plattan har dom tagit ett steg längre och befriat sig mer från ”rötterna” inom brittisk och amerikansk hårdrock. Kanske har dom också förlorat lite av den otroliga tyngden som fanns på förra skivan. Men kraften och aggressiviteten har dom kvar, i en något mer förfinad form. Det finns inte lika många gitarr-slitar-partier på Power Games. Istället har melodierna och sången fått en mer framträdande roll.
Sångaren Jocke Lundholm hade förmodligen inte lika stort utrymme att arbeta med sin sång på förra plattan. Med nån dags varsel ramlade han in som sångare i 220 Volt mitt under pågående LP-inspelning. Den här gången har han haft mer tid på sig och fått en större roll. Det är han värd. Volt har något så ovanligt som en bra sångare.
Och 220 Volt spelar något så ovanligt som svensk hårdrock. I botten finns förstås fortfarande rötterna, men med arrangemang som gör det till en utpräglad svensk variant av hårdrocken.
Många svenska band som spelar hårdrock har fått en viss uppmärksamhet utomlands. Kanske är det något exotiskt med blonda skandinaver som kan visa upp en sådan aggressivitet och kraft i sin musik. Men 220 Volt är nog den svenska hårdrockgrupp jag helst vill skicka på export. (Namnet kanske inte går hem överallt? Då får dom väl ändra det till 110 Volt!). Volt har också varit ute och nosat på den utländska marknaden, bl a i Holland och Japan. Men den stora kraftmätningen har inte kommit ännu, varken här hemma eller utomlands. Dom har mer att ge.
Låt dom bli din kraftkälla!
Lämna ett svar