Lustans Lakejer består numera av två personer, Johan Kinde och Anders Ericsson. Nya plattan, Technicolor, görs helt på engelska.

— Vi valde mellan att göra plattan på ett språk eller på två språk, säger Johan Kinde, men det är jobbigt att skriva om texterna till ett annat språk och mycket går förlorat.
Johan Kinde ser pigg och utvilad ut där vi sitter på Prinsen. Som alltid artigheten själv, smälter han in i den hemtrevliga restaurangen och vi tittar på en skiss till ett stamträd över Lustans Lakejer. Den nuvarande sättningen är den åttonde sedan debutsingeln ”Diamanter är en flickas bästa vän” 1980.
— Det krävs nog rätt mycket för att vara med i Lustans Lakejer. Alla tre som slutat sedan senaste LP:n En Plats I Solen slutade p g a musikaliska skiljaktigheter. Turnéerna knäckte oss!
Peter Bergstrandh grundade Lustans Lakejer under punken i Åkersberga utanför Stockholm, han spelar bas i okända Fem I Fara numera. Janis Bokalders (klaviatur) spelar med Reeperbahn (se artikel i SHOWTIME 12/83) och Christer Hellman (trummor) har turnerat med Ratata (i höstas).
Stranded är som skivbolag en stor familj, (alla spelar på allas plattor), men ”inaveln” är inte större än på andra skivbolag. Fast Lustans Lakejer har försökt frångå detta på nya LP:n, till viss del.
— Förutom mig själv spelar då Anders Ericsson gitarr. Vi är de fasta medlemmarna i gruppen och skriver alla låtarna. Vi gjorde demo-tejperna till plattan som vi sedan diskuterade med Magnus Persson (trummor) och Johan Ekelund (bas). Magnus är ett verkligt proffs som satte sin bit otroligt snabbt och imponerande.
LP:n har spelats in under veckodagarna under hösten, på helgerna har både Anders Ericsson och Johan Ekelund turnerat med Ratata.
— Vi har producerat själva med teknikern Kai Erixon, det är första gången vi producerat helt själva.
Debut-LP:n Lustans Lakejer producerades av Cox från kultbandet TV 3, nästa med hjälp av Janis Bokalders som efter Uppdrag I Genéve gick med i Lustans.
Janis tillförde Mahler-influenserna på En Plats I Solen som Richard Barbieri från Japan producerat.
En Plats I Solen finns även som A Place In The Sun med Vanity Fair, Lustans engelska namn i Japan och Portugal.
— Den har sålt okej. Vi ska försöka genomföra utlandssatsningen bättre. Om Polar gillar plattan kommer de att backa oss utomlands.
Hur låter då Lustans Lakejers fjärde LP?
— Den är kommersiell, men inte spekulativ. Den innehåller låtar som kan spelas under partyt, när partyt är slut och dagen efter. Vi hade kul när vi spelade in den.
Johan antyder att influenserna ligger lite utanför tidigare förebilder.
— Jag har börjat gilla amerikansk musik, tidigare var det bara engelsk som gällde för mig. Michael McDonald, Christopher Cross och Michael Jackson är helt okej. Vilken styv producent Michael Jackson är! Lyssna på Diana Ross’ ”Muscles”! Överhuvudtaget är jag svag för bra producenter vilken genre de än arbetar i. Gör en producent vilken genre som helst bra är det värt att lyssna! Jag lyssnar t o m på country om den är bra!
Johan Kinde har kommit långt från sina punkrötter.
— En del tycker säkert att jag svikit mina ideal, men jag gillar musik i olika former. På senare tid har jag varit fascinerad av disco. Jag missade discovågen eftersom jag var punkare då.
Lustans Lakejer har alltid flirtat med pop och dansanta rytmer: Musikaliskt ligger de nära många grupper, varför inte Culture Club?
— Jag träffade Boy George i London strax innan ”Do you really wanna hurt me?” släpptes. Han tror verkligen att han kan göra världen bättre genom att sminka sig och utmana folk. Innerst inne är han en väldigt mjuk människa och jag minns att han sa ”om vi säljer 5000 ex till får vi vara med på ”Top of the Pops” och såg alldeles salig ut. Det är kul att minnas nu när vi vet hur det gick. ”Kändisar” är precis som vanliga människor.
Culture Club är monstruöst stora över hela världen just nu, någonting som Lustans Lakejer aspirerar på. Antagligen därför görs nya LP:n på engelska.
— Naturligtvis finns det en fara med att ett svenskt band gör en platta på engelska. Att sjunga på engelska har ofta varit en ursäkt för att göra sämre texter. Jag hoppas att publiken bemödar sig med att ta sig igenom texterna. Därför trycker vi dem för första gången på konvolutet.
På turnén i mars kommer Lustans att sjunga både på svenska och engelska.
— Det är lite olyckligt, men det måste bli så. Jag ser ingen annan utväg. Vi spelar fortfarande låtar från första LP:n och jag vill inte översätta dem till engelska.
Här skiljer sig Johan från rockens kameleonter som byter skepnad då och då.
— Jag står fortfarande för materialet på Lustans tidigare plattor. Jag står inte alltid för resultatet på skiva, men jag står för vad jag skrivit.
Borta är den tonåring som skrev fiktiva låtar om andras situationer för att han kunde leva sig in i hur andra människor har det. Johan Kinde är en mogen 21-åring som lärt sig av livet. Åtminstone tyder de olyckliga kärlekssångerna på det.
— Man behöver inte vara olyckligt kär för att skriva om olycklig kärlek, ler Johan. Känslolägen ändras ju hela tiden.
Nu har han flyttat hemifrån för första gången och tar ansvar för sitt liv själv.
— Min familj har slutat tjata på mig. Förut gillade de inte att jag spelade gitarr istället för att läsa läxorna, men nu klipper mamma ur tidningarna så fort jag figurerar.
Lustans Lakejers snabba genombrott gjorde att Johan la av gymnasiet halvvägs, något som han idag ångrar lite.
— Jag skulle vilja läsa litteraturhistoria på universitetet, men då måste jag gå klart gymnasiet och det har jag inte tid till.
För Johan har redan kommit in i ekorrhjulet: Platta, turné, vila, skriva material, spela in ny platta, ge intervjuer när plattan släpps, turné etc.
— Jag har legat lågt när det gäller intervjuer på senare tid, säger han. Man måste ha något att säga.
Lustans Lakejer har något att säga. Fortfarande framstår debut-LP:n som min personliga favorit, men nya LP:n lovar gott.
Anders Ericsson, från början bara tänkt som turnégitarrist, blev den kick som behövdes för att förnya Lustans Lakejer.
— Han är min bäste vän och vi trivs bra ihop. Egentligen vet jag inte om jag gillar att byta musiker, vi skulle nog vilja ha en fast grupp, men det löser sig i framtiden.
Men en sak är säker; utan Johan Kinde så finns det inga Lustans Lakejer.