ÄNDA FRÅN BÖRJAN HAR STOCKHOLMSBANDET PAPER EXPERIMENTERAT MED BEGRÄNSNING. SYFTET ÄR ATT SE VAD SOM HÄNDER NÄR MAN SÄTTER HÅRDA REGLER FÖR MUSIKEN. DÄRFÖR GJORDES DE FÖRSTA LÅTARNA MED EN GITARRSYNTH OCH EN RADIO. IDAG ÄR MASKINERNA UTBYTTA TILL MÄNNISKOR OCH PAPER ÄR ETT AV STOCKHOLMS FLITIGASTE OCH MEST OMTALADE LIVEBAND.

DE FYRA MEDLEMMARNA i Paper sitter nedsjunkna på restaurang Kvarnens träbänkar. Lokalen är tom, med undantag för några andra som också dricker eftermiddagsöl. Paper har precis blivit klara med inspelningen av debutsingeln ”Made of Stone/Go Go”, inspelad i bandets egna studio Soylent Green i Nynäshamn, tio mil sydöst om Stockholm. Trots att efterfrågan på Paper-material är stor och att bandet kan spela in närhelst de känner för det så har singeln dröjt.
— Tanken är att släppa en serie med singlar. Egentligen har vi hur många låtar som helst som alla tycker är svinbra, det har bara tagit lite tid för oss att lista ut hur och i vilken ordning de ska komma, säger basisten Jesper Klein.
— Vi hade Wedding Present i åtanke. De släppte en låt i månaden under ett helt år, så fick man pussla ihop ett album av låtarna. Det är en grym stil, fyller sångaren och gitarristen Robin Spurrier i.
Serietänkandet har även genomsyrat Papers omfattande demo-kassett-utgivning. Åtta kassetter har kommit sedan 1997. Alla har följt en linje vad gäller titlar och omslagsdesign. Nu är planen att ge ut tre singlar i en första serie. De två återstående skivorna ska släppas i vår. Och efterfrågan är stor. Under året har Paper utvecklats till ett av Stockholms mest efterfrågade liveband, kända för sina monotona och ösiga spelningar. De har spelat på allt från små klubben till en uppvärmningskonsert för skotska Freeheat, med medlemmar från gamla Jesus and Mary Chain.
— Första gången en kompis hörde oss live så tyckte han att vi lät som Beatles i Hamburg i början av 60-talet. Rått och hårt. Det är det vi vill göra: spela, spela, spela, och inte bry sig om något annat, säger trummisen Erik Danielsson.
Kliniskt beskrivet så spelar Paper garagedoftande psykedelisk rock utan sväng. Gitarristerna Robin Spurrier och Calle Olsson sjunger båda två, ofta samtidigt. Basisten Jesper Klein svävar aldrig ut på egen hand, utan de raka melodierna hålls hårt i schack. Calle Olsson berättar att det är en del av Paper-konceptet.
— Ända sedan jag och Robin startade Paper så har det funnits en röd tråd. Vi har haft regler för vad vi får göra och vilka instrument vi får spela. I början fick vi till exempel bara använda två ljud på trummaskinen. Allting ska vara väldigt rakt, rent musikaliskt.
Paper bildades i Uppsala 1997. I början användes bara en gitarr-synth och en radio till att göra låtar. Det utvecklades efter hand till fler maskiner, men sedan två år tillbaka är sättningen mer traditionell med två gitarrer, bas och trummor. Dock med små regler. Som ett resultat av Paper-konceptet kan man se Erik Danielsson svettas bakom sitt minimala trumset, bestående av en golvpuka, en virveltrumma och en cymbal.
— Vi spelar så fort att jag har svårt att hinna med. Jag ser det här som ett första steg till fysisk förbättring av kroppen. Eller det måste bli så, annars kan jag inte spela mer. I början var jag lite skeptisk mot Calles och Robins jävla koncept som de alltid skulle hålla fast vid. Men nu tycker jag att det verkligen är bra att använda en begränsad yta. Det blir en helt annan spelstil än när man spelar med ett komplett trumset och det blir en helt annan känsla i musiken. En annan rytm. När jag spelar upp låtar med oss reagerar folk på att det är något konstigt med rytmen. Det är alltid lika kul.
Alla Paper-låtar är väldigt drivna och snabba. Varför?
Calle: Ända från början har jag varit väldigt influerad av techno. Jag var ravekillen med luvtröja och stora byxor när jag bodde i Karlstad. Det märks fortfarande ganska tydligt i Papers musik. Jag gillar basen, gillar den där pulsen. Jag tycker om marsch-takt.
Erik: Vår musik bygger mycket på att alla ger allt de har hela tiden. Det finns inga luckor. Man väntar inte på partiet där vi ska lägga på två gitarrer så att det lyfter, utan vi måste lyfta allting själva på en gång när vi spelar.
Calle: Jag känner att vi kommer att använda oss av det ännu mer. Använda den lilla dynamiken som finns.
Hur gör man det?
Calle: Vi har fyra val om man räknar bort sången. Antingen försvinner basen, eller trummorna eller någon av gitarrerna. Och det är försvinnandena som man kan göra något med. De flesta förändringarna görs för att det ska bli ösigare, inte för att det ska vara en förändring i sig.
Vad är tanken med att låtarna ska vara raka, utan större förändringar i uppbyggnaden?
Calle: Det hänger kvar från när det bara var jag och Robin i bandet. Vi hade rullbandare, trummaskin, synth och en massa instrument att hålla ordning på. Så jag började med att bara spela ackord, så att jag skulle kunna sjunga samtidigt. Och det har blivit en del av Paper-soundet.
Jesper: Vi försökte faktiskt med ett break senaste gången vi repade. Men det kändes lite främmande.
Calle: Vi försökte göra något som någon gjort förut. Och det funkade inte. Jag är helt ointresserad av musikalisk färdighet. För mig är det viktigare att bara koncentrera sig på en känsla. I de flesta av våra låtar är ackordföljden likadan, det är enkelt på något sätt, men det är inte idiotiskt.
Ni råkar ut för Spacemen 3-jämförelser ganska ofta. Finns det några andra stora inspirationskällor?
Calle: Kjell Höglund, men inte fan hörs det. Det kan märkas i att vi sjunger vissa ord på ett visst sätt, att vi ger en hälsning till någon vi gillar. Det kan göras på många olika vis, både när det gäller Spacemen 3 och Kjell Höglund. Jag blev helt chockad när jag hörde ”Losing touch with my mind” med Spacemen 3 för första gången. Att det kunde vara så ösigt. Just den låten har influerat mig.
Ni har väldigt mycket upprepningar inte bara i ackorden, utan även i texterna.
Calle: Vissa ord använder jag i alla låtar. ”Throw it away” är med i fem låtar. Två och trestaviga ord är grymma. ”No”, ”now” och ”know”, man kan få så mycket betydelse ur ett enda ord i olika sammanhang.
Robin: Många av låtarna är sammankopplade med textrader. Man leker ordlekar och vränger på ord fram och tillbaka. Det är viktigt med humor, att det finns en distans.
Vad brukar texterna handla om?
Calle: Jag skrev en gång en essä om Paper till ett fanzine. Och då skrev jag att det var lätt att hitta inspiration av känslan av utanförskap och dårskap som jag hade i Uppsala. Många av texterna sjunger jag till mig själv. Jag ger mig själv uppmaningar.
Erik: ”I know just what you feel when you’re alone. You’ve got a heart inside but it’s made of stone”
Calle: Precis, haha.
Papers första spelning ägde rum i Robin Spurriers föräldrars trädgård i Nynäshamn, på en festival som Calle Olsson och Robin satte ihop. Tre band spelade, Robins pappa sprutade eld så att ett träd började brinna och grannarna hotade med att ringa polisen. Året efter flyttades festivalen ut till en gård i Ösmo och Harvest har gått av stapeln varje år sedan dess. Det var på andra festivalen som Paper-medlemmarna fick idén till att starta en studio.
— Vi fick en sådan otrolig kick av festivalen och kände att vi kunde genomföra vad som helst. Tanken var med studion att kunna spela in några av banden som hade varit på Harvest. När vi snackade insåg vi att vi hade all utrustning som behövdes. Så vi skaffade en lokal och satte igång, säger Erik Danielsson.
Idag har flera band spelat in i Soylent Green. De senaste projekten är en fullängdare med krautpunkbandet Audionom, samt ett album med lokala postrockarna Sickoakes, där även Erik Danielsson ingår. Snart kommer Paper att gå in i studion för att spela in låtar till de övriga singlarna i serien. Om det blir en Harvest-festival nästa sommar är oklart.
— Varje år har vi pratat om att inte köra festivalen igen. Det beror helt på hur vi känner. Det är viktigt att Harvest inte blir större än vad den är. Det ska vara familjärt och litet. Man kan säga att det är en kristen festival utan Gud.

Den första singeln i Paper-serien heter ”Made of Stone/Go Go” och är utgiven på Erik Danielssons skivbolag Mothertrucker. Finns att köpa på www.benno.com. Kolla Papers hemsida för spelningar och annan info — www.papersound.net.