MYRIADS
In Spheres Without Time
Napalm CD 074
8/13

MYRIADS har enligt biografin rönt rätt stor framgång i både USA och Europa med sin demo-CD med samma titel. De har varit offer för flera intervjuer i större tidningar samt en hel rad uppsättningar med radiopublicering.
De fem låtar de bjuder på är alla långa, den kortaste är 7:14. Aningen långtråkiga i min mening men det bjuds på en hel del godsaker också… Vad sägs om kvinnlig skriksång på korta partier, ganska originellt måste jag säga. Men det som MYRIADS verkligen faller på är den manliga halvan av skönsång, den låter som en viss finne försökt sig på det (Jag nämner inga namn så slipper folk bli ledsna), det låter verkligen skit. Den kvinnliga sången däremot kan jag inte klaga på. Jag tror att det här är en skiva som växer ganska mycket efter några lyssningar, och det blandas friskt med olika moment i låtarna. Inspirerade av mycket klassisk musik samt metal svetsar de samman låtarna med ganska mycket atmosfär och på vissa partier har man svårt att stå oberörd när molokna melodier väller in genom ens själ.
Med en produktion i Woodhouse skulle detta dock ha berört mig mycket mer för ljudet är faktisk inte riktigt så bra som det borde ha varit… Och till nästa gång, skippa killsång överhuvudtaget eftersom Mona klarar de aggressiva och de skönsjungande partierna mycket bättre på egen hand.