JANE INSANE
Jane Insane från Tierp i Uppland spelar en vacker och kraftfull musik. En tung A Certain Ratio-bas driver på musiken som har ett fascinerande drag av maskinell kyla. I en låt får tvärflöjt ersätta den synthesizer som är för dyr för fattiga musiker. Det är klanger som omedelbart ger bildassociationer och atmosfärer, stora böljande sädesfält eller öde stränder med dramatiska och mörka moln som stryker över himlen. Musikaliska referenser kan vara så skilda som Björn J:son Lindh, Kraftwerk och Bill Nelson.
Sången måste förbättras lite till annars känns det redan nu väldigt flygfärdigt.
ALLEIN
Det mest depressiva av allt depressiva, det måste tillhöra det svartaste jag hört i svensk rock. Och bra är det också, eller åtminstone bisarrt. Helt akustiskt, pukor som långsamt rullar fram och en viola eller violin som ömsom spelar skärande och ömsom mäktiga arabiska stråkdrag. Och sedan finns i Allein en kvinnlig sångerska som sjunger hårt och kallt som en isdrottning. Hon påminner väldigt mycket om Grace Slick i gamla Jeffersson Airplane. Alleins musik är ytterst personlig och jag har svårt att hitta viktiga influenser, vilket annars brukar vara lätt hos de grupper som skickar in demotejper.
Ifrån utsiktspunkten Stockholm får man intrycket att Abcess Exil öppnat portarna för en våg av mörka göteborgsband. Allein är ett av de mest intressanta.
MONUMENT
En grupp som har det lite svårt att få till den där slutliga gnistan i sin U2-influerade rock. Men ändå måste jag säga att de höjer sig över mängden av demotejper, inte minst för sin musikaliska kompetens. Deras texter försöker förena politiska och privata upplevelser.
Lämna ett svar