Ralph Lundsten är ett original i många avseenden. Förutom att han är landets mest kände elektronmusiker, har han landets, om inte Nordens ja t.o.m. Europas, mest avancerade studio i sitt muminhus Andromeda i Stockholms skärgård. Med sikten fri genom studiofönstret till det bländande landskapet och den öppna världsrymden, kan Ralph sitta och komponera sina elektroniska sviter.
När han spänner ögonen i universum brukar det mestadels ge inspiration både till symfonier och musik av modernare snitt. I dagarna har han gett ut sin 26:e LP ’Nordisk Natursymfoni (En sommarsaga)/Pop Age’ på EMI, där konvolutets framsida är en romantisk målning av John Bauer som humoristiskt kontrasteras av baksidans bild av Ralph sittande på en chopper.
Ralph Lundstens musik är stor, lika stor som den diabild av Andromedagalaxen han har i en upplyst tavla på väggen. Det han hört av Brian Enos elektronmusik är ganska traditionellt, säger han. Likaså att han för flera år sen lämnade den synthezisermusik som är populär idag.
Ralph har i sin apparatsamling landets första synth, unik bl.a. för sin tv-kamera som kan omvända bilden till toner. Led Zeppelin-pojkarna höll på att bli kvar i huset när dom var där en gång för att låna ett digitaleko. Nu har han skaffat Europas första Synclavier Il — en digital synth som har 64 förprogrammerade instrument på datadiskett; från visslingar till skramlande plåtskjul.
Trots att han mest ser synthen som ett medel att konkretisera sin inre vision, har Ralph ändå funderingar om hur den kan användas bland vanligt folk i framtiden:
— Den dag du kan koppla synthen till hjärnan direkt, så kommer drogerna att försvinna. Droger handlar egentligen om slumpmässiga korskopplingar i hjärnan som lika gärna kan framkalla ångest. Med direktkoppling kan du styra det till något positivt. Tänk bara på hur du kan sitta på T-banan och programmera in en sommarförälskelse mitt i vintern.