MARIE BERGMAN BAND Instant Energi (Metronome)
Jag har inte haft något förhållande med Marie Bergman.
Jag har inte hört så mycket mer av hennes musik än det som spelats på radio — radioproducenter verkar gilla henne. När jag ser Marie Bergman Band på Mosebacke i Stockholm i oktober har jag inga förväntningar om hur det ska låta. Jag blir knockad.
Tillsammans med gitarristen Lasse Englund, och Bengt Lindgren, bas, Gunnar Wennerborg, trummor, gör hon en rockföreställning. Rock som i energi, utstrålning, kraft, urladdning. Det här inledande och mitt icke-förhållande till MB nämner jag inte för att jag är intressant, utan för att jag tror du har samma bild av Marie Bergman. Och den är fel.
Därför har jag höga förväntningar på LPn ’Instant Energi’. Tyvärr, känns den lite blekare än scenshowen — eller är det bara överraskningsmomentet som är borta? Men jag saknar det där extra trycket; här ligger varje instrument på tryggt avstånd från distorsion eller skrammel. Tyvärr. För det larmiga och ösiga matchade Maries framförande på scen.
Det är ändå en bra platta. Tio egna låtar av Randy Newman-sånger. Bra texter, angelägna resonemang om förhållanden, om samspelet mellan man och kvinna. Den bästa låten är titellåten, en vacker slinga som upprepas, en text om sex. Där funkar Marie Bergmans ord bra, men på några låtar blir det lite pratigt. Randy Newman-sång-erna har en lättare ton som balanserar LPn perfekt.
Vi som var på Mosebacke vet att Marie Bergman och Lasse Englund har häftig rockmusik på gång och i kroppen. Lika bra blir det inte på platta. Men tillräckligt för att också du ska glömma alla eventuella andra bilder du har av Marie Bergman.
Lämna ett svar