I slutet av september kommer Mikael Wiehe ut med sin nya LP. En skiva med enbart sånger av Bob Dylan. Sånger skrivna på 60-talet som Mikael Wiehe i sina översättningar försöker förankra i 80-talet.

Skivan innehåller åtta sånger. En 12 minuter lång version av ”Desolation road” — ”De ensligas allé” — utgör med sina 10 verser en fjärdedel av plattan.
Övriga låtar är ”Spanish Harlem incident” — ”Episod i juni natt”, ”Times they are changing” — ”Vi låter oss inte besegras”, ”All I really wanna do” — ”Allt det handlar om för mig”, ”I pity the poor emigrant” — ”Jag ömkar en emigrant”, ”Percys song” — ”Min älskade stod…”, ”The wicked messenger” — ”Det sorgliga sändebudet” samt ”Maggies farm” — ”Maggans bar”.
— Man kan väl se plattan som ett steg mellan ’Kråksånger’ (Wiehes förra LP) och nästa skiva. Låtar som ”Strebersång” och ”Flickan och kråkan” pekar framåt från den plattan.
— På just ”Flickan och kråkan” medverkade Greg Fitzpatrick förra gången. Nu är han med på varje låt och kan räknas som en femte medlem i gruppen som gjorde skivan.
De övriga är naturligtvis Nyberg, Franck och Fjellis.
Musiken på Wiehes platta kommer att vara av ett helt annat snitt än tidigare. Vad är det som inspirerat dig framför allt?
— Jag har lyssnat på oerhört mycket ny musik de senaste åren. Det var nån gång 1979 som jag upptäckte att det fanns så mycket musik jag inte hört. Musik som jag inte kände till och som det var svårt att lyssna till i början. Allt det nya kändes obekant och främmande.
— Den senaste veckan har jag lyssnat på David Byrnes ’The Cathrine Wheel’ som jag tycker mycket om. Det är en sån där platta som du måste ha hört en hel del musik innan för att gilla. Den tar tid att komma in i.
Hur kommer det sig att du väljer Dylansånger till en ny musikalisk dräkt?
— Jo, vad jag egentligen vill göra är att kombinera kraften och optimismen från 60-talet med det som är spännande musikaliskt idag. Helt enkelt skapa en brygga mellan 60-talet och 80-talet. Unga människor kommer förhoppningsvis att gilla musiken och får Dylan på köpet. De äldre gillar Dylan och får smak på en ny musik.
Det låter som gamle folksskolläraren Wiehe var ute i uppfostringstagen igen?
— Jo för fan, skrattar Mikael Wiehe, dom ränderna går aldrig ur. Men skillnaden är att han dansar idag, folkskollärarn.
Fungerar Dylans gamla sånger även 1982?
— Ja, jag har ju omarbetat vissa, men några har jag faktiskt översatt ordagrant. Till exempel ”The wicked messenger” och den här moralkakan kan väl vara lämplig att sluta med: ”If you can not bring good news, don’t bring any.”