Rock i Gävle. Njut av den härlig aromen! Träffa Mamma! Häng med på en promenad i hamnen! Begrunda livet i en sliten svensk industristad!
Gävle ligger vackert vid Gävleåns bruna utlopp i Bottenhavet. Staden är en traditionell arbetarstad ursprungligen uppvuxen kring hamnen. Industrierna spreds sedan som ringar på vattnet, järn och gruvdrift, skog och jordbruksprodukter passerade här.

Men tiderna förändrades, industrin pratade om kris, inrättade stordrift för att hålla vinsterna uppe, lade ner arbetsplatser som inte klarade kraven på penningflöde.
Sverige norr om Dalälven är speciellt hårt drabbat av företagsnedläggelser och nedskärningar. I Gävle kommun med dess 80 000 invånare har man fått känna av detta. Även Gävle stad och de drygt 55 000 som bor där har sett porslinsfabriken, Esselte m fl lägga ner. Arbetslösheten fortsätter idag inom sjukvården till följd av kommunernas sparplaner.
Främst är det ensamstående tjejer med barn som drabbas hårdast. I Gävle går det tio arbetslösa på varje ledig plats. Och på Gevaliarosteriet, Korsnäs-Marma, Gävle Galvan och några till finns det inte speciellt många jobb lediga. Men i den mån de finns kan det vara skiftgången, skitlukten eller att det är för tungt arbete som sätter stopp.
Just Skutskärs sulfatfabrik är det sista man lämnar i Uppland innan man äntrar Gästrikland. En stinkande gulfärgad rök ligger som en tät dimma både över skog och vattnet Gävlebuktens vatten. Många åker över kommungränsen för att få jobb.
Fortfarande är Gävle hamn av betydelse. Sveriges sjätte hamn, om man ser till oljan. Kommunen är förståeligt nog största arbetsgivaren tätt följd av landstinget. En statlig utlokalisering av Byggnadsforskningen har hyfsat till statistiken över antalet arbetstillfällen.
Brynäs som ishockeylag är väl det som mest förknippas med Gävle. Men i Gävlebors huvuden är det i första hand den gamla arbetarstadsdelen. Härifrån flyttar folk oftast till den största stadsdelen Sätra, 12 000 invånare, eller till barnfamiljsrika Andersberg.
Gävle har under de senaste åren genomgått en omvandling. Antalet tjänstemannajobb har gått om antalet industrijobb. Men socialdemokraterna sitter fortfarande kvar vid makten. Med egen majoritet.

Rocken kommer från Gävle! Det påstod Mora Träsk redan -78. Idag, tre år senare när både Mora Träsk och PF Commando lagt ner, får man verkligen anstränga sig för att lyckas höra en enda vilsekommen ton från Gästriklands metropol. Gävlemusiken saknar profil, säger en del. Det är därför man inte hörs till Stockholm — där drömmen om genombrottet finns — trots att det bara skiljer mindre än två timmar med tåg. Men rocken lever fortfarande i Gävle. Och entusiasmen finns. Den har bara utvecklats.

Gävle höll på att bli världskänt i slutet av 60-talet. Jimi Hendrix var för första gången på Sverige-turné, stannade till i Gävle under resan för att få sig något till livs. Platsen var Affes Korvbar och Hendrix & Co ställde sig i kön utanför gatuköket. Där gick något snett. Om han trängde sig, inte förstod svenska eller bara i största allmänhet såg annorlunda ut, kan vi bara gissa oss till. Raggarna utanför tänkte i varje fall ge den gode Jimi en omgång.
Eftersom händelsen inte nådde utanför Gävle stadsgräns kan man bara spekulera i dess sanningshalt eller att det aldrig gick till handgripligheter. Faktum är att storyn fortfarande går runt.
De som berättar den för Hatte och mig är denna gång Uno Dimitrov, gitarrist i Maria Stuart och Lars Gunnar Övermyr, sångare i Zeke Varg. Vi är på väg hem till Claes som tidigare skötte trummorna i Zeke.
Det ska visa sig att Claes Olsons hem under kvällen blir ett samlingsställe för folk på förkvällen innan man flyter ned till ”Vickan”, Victoria — discot med reggae och new wave.

40 band

I själva Gävle finns ett 40-tal band. Cirka tio av dessa utgör stadens ”jet set”. Det är gäng som har spelat ihop ett tag, kommit en bit på väg, har ett rykte hos de andra musikerna och kanske t o m dokumenterat sig på platta. Här återfinns bl Rasta Fusk (f d Quiet), Djungelliv, Alter Ego, nya PF Commando, Pinballs, The Vertex, Modaern Art och så Zeke och M. Stuart. Traste & Superstararna tillhör också samlingen trots att de bor i Bollnäs.
Mycket av den musikaliska aktiviteten i stan kretsar kring det musikerägda skivbolaget MAMMA och Gävle Ljudstudio, som ägs av två medlemmar ur f d Mora Träsk. Aktiviteten hänger också ihop med att det finns ovanligt många speltillfällen i stan: Victoria, tonårsdiscot Grace och tre ungdomsgårdar. Till hösten startar klubben Fenix och nu har också MAMMA tillsammans med Kulturforum fått SSUs gamla lokal.
— Vi har en bra kille som jobbar på kulturförvaltningen, säger Lars Gunnar, men dom som egentligen bestämmer — politikerna — säger att dom är intresserade men gör i praktiken ingenting.

Portade på Folkets hus

Folkets Park och Folkets Hus är sedan ”bössafestivalen” på FH för två år sen, inte längre något att tänka på. Punkgalan slutade med att ett par stolsrader slets sönder.
— Här i stan har vi en komplett kass folkparksledning, morrar Claes, det är samma idiot som sköter Folkets Hus. Han fattar inte ett smack av det som händer och så sitter han på dom få andra lokaler som finns. FH borde vara ett ställe som sluter upp kring musiken och bjuder på. Men dom gör inte ett skit. Dom är ju mer hämmande än den mest korrupte discotekägare i stan.
Fortfarande får banden händelsen i ansiktet när dom kommer och vill hyra lokaler. T o m raggarbråk i Sandviken kan få en rektor byxis inför tanken att låta ett band spela i aulan.
Replokalerna brukar vara ett ständigt problem. I Gävle finns det ganska många även om inte tillräckligt. Maria Stuart, Zeke Varg och Utrikes Affärer repar alla på gamla hotell Grand, som nu ägs av kommunen men som hyrs ut till en auktionsfirma som i sin tur hyr ut lokaler till överpriser åt banden. Ryktet går om att kommunen vill sälja till ABV vilket i värsta fall kan innebära en lyxsanering.

Överta Grand Hotell

Om banden verkligen låg på skulle de säkert ha, om än liten, en möjlighet att kunna förvandla Gamla Grand till ett gemensamt musikhus. Det finns gott och väl plats för åtskilliga gäng till och huset är idag långt ifrån fallfärdigt.
Och det här är verkligen något som förbryllar när man försöker få en bild av hur det sociala livet mellan banden fungerar. Det verkar finnas ständiga intriger mellan banden, ja även inom dem. Under bara tre år förvandlades Pillisnorks (som då verkligen var föregångare med syntar och experimenterande rock — mäkta populärt bland engelska band idag) till Modern Art, som i sin tur tidigt i år klövs i Maria Stuart och Modaern Art. Liknande verkar läget vara för gemensamma aktioner.
— Det finns en jävla sammanhållning egentligen, säger Claes. Alla träffar alla, större är inte stan. Man går på Domusfiket på lördagar runt lunch, på Victoria varje fredagskväll där grupper brukar spela när det inte är sommarsäsong. Och på dom ställena träffas folk som spelar själv. Men därifrån till att ha något större samarbete verkar det jävligt svårt.
— Grupperna springer var för sig upp hos kommunen för att ordna spelningar på ungdomsgårdarna, förklarar Lars Gunnar.
— Så fort en grupp kommer upp sig så får den större möjlighet att välja speljobb och lämnar samtidigt dom andra banden bakom sig, menar Claes och fortsätter:
— Just detta att man ”klarar sig själv” är så farligt att tro. Den här vågen att discoteken släpper in grupper kommer inte att hålla i sig i all evighet. Och när den grejen försvinner och folk inte har hållit samman kring den lokal vi nu har fått (MAMMA och Kulturforum), då blir det katastrof. Då måste man börja om från början igen.
Claes tillhör dom äldre i Gävles musiksväng trots att han bara är 23 år. Lars Gunnar är nästintill passé med sina 28. Vanligtvis är de nya unga musikerna under 20. Både Claes och Lars Gunnar pratar sammanhållning i termer som de har fått med sig från musikrörelsetiden, något som dagens individualistiska musik inte lämnar något utrymme för.
Vi sitter runt matbordet och äter. Tomas Magnusson, alias di Leva, drivande kraft bakom nya uppsättningen av Modern Art nu stavat ”ae” — har också kommit hit. Han har nyligen flyttat ner till Stockholm och delger sina intryck.
— Inget band jag hört där nere är speciellt märkvärdigt. Ta Lustans Lakejer till exempel, dom är uppskrivna. Jag tycker Gävle håller en mycket högre musikalisk standard än vad Stockholmsbanden gör, säger han och har mycket lite av provinsialism i rösten.
Ändå kan inte Tomas förneka att Stockholm betyder hemskt mycket för hur framtiden ska te sig för ett okänt landsortsgäng. De andra nickar instämmande.

Stockholmscentrerad

— Rocken är jävligt stockholmscentrerad, menar Lars Gunnar. Det är ungefär dit man måste för att bli känd. Bor man inte där måste man i alla fall dit för att få spelningar, komma i radio eller tv eller får stockholmspressen att skriva om en.
Men ska det vara så svårt. Stockholm är bara två timmars tågresa härifrån?
— Närheten gör att gapet känns ännu större, förklarar Claes. Vore det 50 mil så skulle det inte kännas så konstigt att det är noll med spelningar där.
Bara PF Commando, Rasta Fusk och Zeke har lyckats få enstaka speljobb. I övrigt är det stopp. Arrangörerna är kräsna och vill inte köpa grisen i säcken ens om dom först får titta på den.
Närheten till Stockholm har inte fört med sig att Gävle översvämmats med knark. Visst röker en del hasch, men antalet pundare är befriande få. Samma sak med posörerna. Visst finns de här också, men inte fler än de fåtaliga punkare som övervintrat.
Musikerna kring bordet har en sansad inställning till huvudstaden. De vet villkoren och sneglar mot rönnbären, men förlorar för den skull inte sina drömmar.
Inspirationen till den musik de spelar idag hämtar de i första hand ur det liv de lever här, influenserna däremot hämtas från utländska band.
Både Uno och Tomas lyssnar mycket på nya vågen-musiken, men också på Bowie, Eno och Roxy Music. Lars Gunnar lyssnar lika mycket på svensk musik och även på reggae, afro och calypso. Samtliga lyssnar på Talking Heads.
Tomas är den ende som gör engelska texter.

Svårt med svenskan

— Svenskan är alldeles för stötig för dom grundmelodier jag gör. Och jag tror att unga i Sverige förstår rätt mycket av engelskan eftersom det spelas så mycket av engelsk musik. Om texterna går fram eller inte är inte speciellt viktigt för mig, utan mer känslan i musiken. Att musiken är en fin helhet och att sångaren målar med rösten. Musik är konst för mig.
Uno håller med om att det är svårt att skriva svenska texter. ”Det blir oftast lite underligt när man läser den text man skrivit en dag senare, man har svårt att komma ihåg hur man tänkte att det skulle hänga ihop.” Därför blir det oftast så att Uno kommer med själva låten till bandet och sen så sätter man text till den.
— Vi försöker inte hitta något djupare att skriva om, det blir mest teman om det vanliga livet man har omkring sig. Jag tror inte att någon i Maria Stuart är någon större romantiker.
För Zeke Varg börjar det oftast med en text som ligger nära bandmedlemmarnas verklighet.
— Det är sånt som dom flesta kan känna igen sig i, personligt uttryckt och ofta i du-form, berättar Lars Gunnar, först därefter jobbar vi fram musiken tillsammans. För mig måste texterna vara på svenska och med ett innehåll som jag personligen ska kunna stå för.
Och där går skiljelinjen ungefär. Zeke spelar svensk rak rock — har fått för första gången 10 000 kr från Kulturrådet i år — och kallar sin musik Tranzzylvanzk zirkuz-muzak. Maria Stuart låter instrumenten få en framträdande roll, gärna Unos gitarr. De har influenser (självklart) från det ”Cure”-iga ljud de hade i gamla Modern Art. Nu har de lagt till en rätt dominant sax som gör att sången låter ännu tunnare. De skulle behöva den kraft och det utspel som Tomas har i Modaern Arts blandning av Cure, Magazine och Echo & the Bunnymen. Men Modaern Art i sin tur, behöver starkare melodier. Förutsättningarna finns att det inom kort kommer låta helt förbannat bra.

Mamma på Domus

Alla Gävleband är inte med i MAMMA, Modaern Art ger t ex ut på Tomas egen etikett Kungadöme.
— Jag tror att MAMMA är bra och kan hjälpa fram grupper, men alla kan inte få rum där. Då skulle det bli rena Domus-hanteringen.
Uno håller med:
— MAMMA har gett ut en del grupper som skulle ha tjänat på att vänta ett tag med sin platta.
— Det behövs en profil på grupperna, säger Tomas. MAMMA borde gå fram med ett par grupper för att skapa en egen profil. Och det skulle samtidigt dra med sig andra Gävlegrupper, oavsett om dom är med i bolaget eller ej.
Alla mumlar instämmande. Att rikta strålkastarna mot några få Gävleband skulle kunna få hela Sverige att vakna.
— Vi hoppas att samlingsboxen ska visa en början på den här profilen, säger Lars Gunnar.
”Dansa med Mamma” heter 4 singlar med 8 band som MAMMA ger ut i slutet på augusti, förpackad i en — pizzakartong. Medverkar gör Traste & Superstararna, Zeke Varg, X-Pop, Human Error, PF Commando, The Vertex och Modern Art.
— Vi ser den mer som en PR-grej riktad till spelställen och massmedia för att visa att det händer nånting i Gävle. Och självklart skulle det vara kul om den sålde också.
Singelboxen är en kul idé. Det enda som saknas är tjejerna. Finns det inga tjejer som lirar?
Alla grubblar. Jo, Flintstones från Valbo, säger någon. ”Men det beror säkert på att ’rockdrömmarna’ är starkare hos killar.”
— Men du, glöm inte att Kicki Moberg är härifrån.

Tomas ”di Leva” Magnusson från Modaern Art.