Till Linköpings rockflora hör också Jörvars Gosskör, fanzinet som gjort den största satsningen på inspelat material.
Det är två killar som håller igång Gosskören, Jan Gradvall och Sven Dolling. Eftersom Sven pratar för Rock d’Amour, får Jan själv representera Gosskören.
För honom är inte tidningen det viktigaste.
— Vi är intresserade av rock men kan lika gärna göra musik, eller omslag som att skriva, säger han under sin blonda lugg.

Jan är ingen vän av punkkulturen, han tycker att den i Linköping har närmat sig hårdrocken, både i frågan om våld och fördomar. Men det finns ändå mer gemensamt med dom än andra i stan.

Minoritet

— Man är en minoritet som rockpublik, skiljer sig direkt från mängden. Men det blir svårare och svårare att hitta grejor som stimulerar här, att få utlopp för sina intressen.
Stockholms musikliv lockar mera. I Jörvars har Jan skrivit om grupper som Kitchen and the Plastic Spoons, Silicon Carne och engelska band som Cure, Psychedelic Furs. Och själv spelar han och Sven i syntplojbandet On-Birds.
— Vi gjorde en skiva för att reta andra i Linköping. Repade i källaren och spelade in det i Gustavs sovrum. Tryckte 500 ex och det har gått ihop.
Jan och Sven satsade sedan en hög pengar i kassetten ”Arnes Korvbar”, de är fortfarande skyldiga 4.500 för den. Trots det skall de göra en ny som skall heta ”Tulpaner från Linköping”.
— En massa mystiska syntband skall vara med. Det blir mera skämtsamt i 90 minuter. Som en varmdusch på sommaren…
— Visst är vi inne på en egotripp, men det kan man göra precis som man gör en tidning om den musik man ändå skulle köpa, eller ändå åker och ser.

Seriös och billig

Trots allt är Arnes Korvbar en seriös satsning. Med hjälp av billig inspelningsteknik och en villa spelades 15 låtar in under nio dagar.
— Mixern stod i sovrummet, trummorna i hobbyrummet och sången i vardagsrummet, säger Jan och fnittrar lite förtjust.
Ändå är det hyfsad kvalité på kassetten och vissa av grupperna är mera allvarligt syftande än Jans skolpojksaktiga förtjusning i vad han gör.
— Egentligen finns det bara IQ 55 och Gala som är riktigt bra, båda skall sticka till Stockholm i höst…
Själv har Jan ett år kvar på gymnasiet och numera har Jörvars Gosskör fått dela sin hemmamarknad med fanzinet ”Revolt into Style” som görs av ett gäng musiker, ledda av J. Gersner alias Joachim Björk som också kallar sig för Eric Euro och spelar i Lördagsexpressen samt på en kommande singel.
Större än så är inte rockvärlden i Linköping, säger någon sarkastiskt.

”En vacker dag”

Kanske inte, men den bästa bilden jag har fått av livet bland Linköpings nya rockgeneration ger J. G. själv i en novell, just i Revolt. ”En vacker dag!” heter den och här följer en del:
”’— I min lilla hemstad…’ gnolade han medan han och tankarna vandrade. Mammas croissanter… den patriarkaliske fadern… flygplanskonstruktör, TV-tittare… 80-talet… trender… roller… kompisar… rockmusik, rockmusik, ja, hur viktigt var det för honom egentligen? Det visste han knappast själv. Det var en så naturlig och integrerad del av hans liv att han knappast tänkte på det. Han hade så mycket annat att tänka på…
Många av hans kompisar spelade i olika rockgrupper. Det var unga män i 20-årsåldern som var i samma situation som han själv. De bodde i små ettor i de centrala delarna av Varholma, ofta inflyttade från småborgerliga föräldrar i de otaliga förorterna. Frigjorda och fördomsfria kallade de sig. Och det var de nog också, anarkister och kulturradikaler som de var, men det fattades så mycket, det var inget komplett liv de förde. Och de hade så lite att sätta emot när hela samhällsmaskineriet trängde sig på.”
Efter den personliga bilden av Linköping finns inte mycket mer att säga…