Den svenska funken har tidigare varit en uppvisning i duktighet. Så dyker KODA upp.
Funk med rockens attack, kallar de sin musik.
Punk-disco har andra sagt.

— Jag har inte träffat några andra som spelar sån här musik. Det ska i så fall va Janne Schaffer, men han spelar ju mest instrumentalt. Och gör konserter — vi spelar till dans.
Säjer Roger Molander — gitarrist i KODA, ett av dom få funkband som finns i Sverige.
Förra året gav KODA ut två singlar som försvann nästan spårlöst. Det var inga häpnadsväckande plattor — men lovande.
Framför allt var det efter “Tonkraft-funkens” uppvisningar i instrumental duktighet skönt att höra ett svenskt band spela funk som bygger på kontakt mellan svettiga rytmer och lika svettiga dansande. Funk som är hård som en storstad men samtidigt mjuk som känslorna i människors hjärtan.
KODA är ju ett ungt band…
— Vi är mellan 17 och 21, säjer Roger.
Hur kommer det sej att ni börjat spela funk? Funk har ju inte varit populär i Sverige. Funk-plattor har inte alls uppmärksammats. Inte förrän nu — när funkrytmerna börjat smyga sej in i discomusiken.
— Vi har prövat på att spela olika sorters musik. Vi har olika musiksmak i bandet. City Boy finns det t ex dom som gillar. Det är väl en utveckling från bluesen och rocken.
— Jag tycker funk är en fräsch, ny musik. Till skillnad från punken som är en gammal musikform — bara lite snabbare och ettrigare.
Vilken sorts funk lyssnar ni på och påverkas av?
— Jag tycker om George Duke och Earth Wind & Fire. Mycket av funkmusiken är ju ganska stel. Jag tycker om funk som är rytmisk men också melodiös, lite mjuk.
Jag pratar om den nya amerikanska funken — James Chance, Blood Ulmer, Defunkt — men den har Roger inte lyssnat på. Jag pratar också om den nya rytmmusiken i England. Rytmer som speglar storstaden, som utvecklas i takt med samhällsutvecklingen. Som låter olika beroende på vilket land den spelas i och hur stor, bullrigare och stressigare staden är.
Alla fyra singellåtarna är på engelska. Gör ni låtar på svenska också?
— Jo, vi har börjat att sjunga en del på svenska också.
Vad sjunger ni då om? Kan man säja att ni då spelar “svensk” funk, att den speglar Stockholms storstadspuls?
— Texterna är väl inga direkta Stockholmstexter. Men däremot tror jag att det kan bli en funkmusik som skiljer sej lite från den amerikanska funken.
— Till plattorna hyrde vi in blåsare. Nu ångrar vi det lite grann. Vi tycker det är skojigare att satsa på rocksättningen gitarr-gitarr-bas-trummor och ändå spela funkigt.
— Vi försöker spela funk med rockens attack, kan man säja. En del kallar oss för “punkrockarna som spelar disco”.
Alla medlemmarna i KODA jobbar eller går i plugget. Dom har hyfsat med spelningar — på skolor, privatfester och diskotek. Däremot står dom nu utan skivkontrakt.
Att döma av en livespelning KODA gjorde i radioprogrammet “Tonkraft” förtjänar dom definitivt ett sånt.