Garageligans första fragment kan spåras till hösten — 78, då Bruset och Göteborgs Sound hade gjort slag i saken och förverkligat de idéer som de hade haft groende sinsemellan under hela året. De hyrde en lokal och hade den första Garageligespelningen. Samma helg var den gigantiska Sprängkullsfestivalen, som ett 15-tal göteborgsgrupper själva hade ordnat. Efter festivalen tyckte grupperna att samarbetet hade fungerat bra och det började snackas om en förening.

Det blev slutligen en sorts dragkamp mellan två riktningar — dels den som Göteborgs Sound och Bruset förespråkade och den som en nystartad förening hade. Sammanhållningen gick därmed förlorad.
I februari -79 anslöt sig ytterligare två grupper. Attentat och Stick till Garageligan. De, Bruset och Göteborgs Sound hade så en spelning och föreningen började mer och mer ta form och omtalades allt mer. Idén var bl.a. att Soundet och Bruset skulle fungera som tilldragande attraktioner och samtidigt dra publik till de nya, oerfarna grupperna. De skulle senare få sig ett namn och i sin tur hjälpa andra mindre grupper osv.
Nu har Garageligan fortsatt i snart två år; grupper har kommit, hoppat av, splittrats och idag består föreningen av Attentat, Aptit, Abstrakt, Knugens Håf, Glotzer, the Mean, Marodör, Slobobans Undergång och ZÄPO. Tio grupper som är mer eller mindre välkända i och utanför Göteborg.
Jag träffade Per, Bettan och Brandy för ett litet snack om föreningen. Det visade sig rätt snart att de inte kunde stå som egentliga representanter för Garageligan, då deras åsikter skiljer sig så mycket från varandra och G-ligans röst är inte blott en enda.
De menade dock att G-ligan inte fungerar så bra just nu, men att den tidvis har gjort det. Anledningen trodde de kanske är att de själva står mitt uppe i det och själva upplever det som jobbigt.
— Jag upplever personligen att G-ligan har tappat sting. Då det hela startade kändes det som mycket mera kreativt och aktivt och — kanske beroende på att det var så nytt — fick det eko runt omkring. Man skulle ut i förorterna…
Per: Jag håller med dig. I början var det en jävla push och det var framför allt politiskt. Det har skett en avpolitisering i G-ligan.
— Positiv eller negativ?
Per: Både och kan man säga. Jag tycker det är till stora delar negativt för det politiska intresset är rätt dåligt, men samtidigt var nog de politiska målen för högt satta då. Det har vi väl senare insett och att vi har varit tvungna att sänka dem på något sätt.
Vilka var då de politiska målen? Det var bl.a. att nå ut i förorterna, att ställa sig ut anför den kommersiella marknaden, fixa eget distributionsbolag, eget skivbolag osv. Det var främst Göteborgs Sound som definierade dessa mål och då de inte ledde någonstans hoppade de av. De insåg kanske vilket enormt arbete det skulle innebära. Det var också för få politiskt medvetna för att man skulle kunna föra någon organiserad kamp. Men var det ett för högt uppsatt mål att nå ut i förorterna?
Per: Felet är väl kanske att man själv inte kommer där ifrån och det gör ju att man kommer dit som lite av en främling. Och sen känner man ju inte de lokala förhållandena där ute. Men det borde inte vara så svårt att få kontakt med grupperna där.
Garageligan har haft några spelningar ute i förorterna, men det är bara i Frölunda som det kommer ny publik. Anledningen till det är väl främst att grupperna Attentat och Knugens Håf till stor del kommer där ifrån. Strax efter att Soundet hade lagt av la också Bruset av. En av orsakerna till det var bl.a. att de höll i väldigt mycket i och kring G-ligan. Deras utrustning skulle användas vid alla spelningar, de la fram förslag, fixade spelningar. De andra grupperna tog sig inget eget ansvar och Bruset ville att de skulle få lära sig att stå på egna ben. Nu har det ändå blivit så att det är en eller två grupper som ordnar och fixar. Arbetsfördelningen är dålig och demokratin blir lidande av det.
Det finns inga stadgar inom G-ligan — de man har har man tagit från Blues föreningen — och de ordningar som man har inom föreningen har kommit från beslut på stormötena. Dessa möten har de varje söndag efter en spelning. Annars kryllar det av små oskrivna gyllene regler och lagar som har dykt upp rätt spontant. Men många gånger har de som är tysta eller osäkra inte hörts om sin mening. Det är ett problem som alla föreningar har.
Brandy: Jag tycker att vi skulle vara små arbetsgrupper som jobbar fram förslag och diskuterar dem. För att sedan bara klubba igenom dem på stormötena.
G-ligan har haft problem med att hyra lokaler. Efter en spelning hade bord och stolar förstörts, bl.a. var en del ben avsågade (!). G-ligan var helt oskyldiga till händelsen. De hade lämnat lokalen ren och prydlig.
Ändå krävdes de på 12 000 kr i skadestånd av Fritidsförvaltningen. Pengar som G-ligan inte kommer att betala. De hade efter några spelningar problem med några killar som hade slagit sönder en toalett och då fått stämpeln att ha bråkiga tillställningar. Men efter den gången har nykterheten blivit en tyst överenskommelse. Har då G-ligan blivit en anti-drog förening? Nej, då de menar att sådana snarare stjälper än hjälper. En slags markering på vad som är ont och gott. De vill inte avvisa någon full, men det är förbjudet att ha rusdrycker i lokalen.
En upprepning av festivalen i Slottskogen sommaren 1979 skulle ha genomförts, men inga tillstånd gavs. Inte till någon förening. Anledningen — som inte är officiell — lär vara att Nacksving genom sin jubileums fest fått Parkförvaltningen och Polisen att titta snett på sådana arrangemang. Nacksvings fest var väldigt bråkig och stökig, vilket däremot G-ligans fest inte hade varit.
Nu skall de i alla fall ha en festival på Sprängkullen i januari. Då skall några grupper från Stockholm, Sundsvall och Lund inbjudas dessutom skall alla 10 grupperna från G-ligan spela. Detta sätter igång en häftig diskussion om solidariteten i föreningen. Några tycker att det skulle ha lottats fram fem grupper, men det förslaget hade inte fått något gensvar. Alla vill spela, men ingen ser till publiken. Det är jobbigt att se 15 grupper, orka vara entusiastisk och orka dansa. Man blir ju trött i öron och huvud efter bara tre grupper…
Detta med diskussionen och de enkla idéerna är rätt typiskt för G-ligan. Det är många viljor som vill styra, men få som ser att man kan styra tillsammans. Men det viktigaste hos G-ligan är ändå spelningar; att få erbjuda små, okända förmågor möjligheten att stå på scen och utvecklas därifrån; att vara ett billigt (15:— kostar inträdet) alternativ till rockklubbarna och de stora gruppernas tillställningar.