U2
Boy
(Island)

U2 kommer från Dublin och är faktiskt mäkta populära på Irland. Deras singel ”Out of control” blev till guld när den sålde över 20.000 ex. Låten finns också med på U2s debut-LP, kanske som en markering av att det inte var en slump att gruppen gjorde en så tät låt.
Det finns mycket i U2s musik som kan få en att tro att bandet tillhör kretsarna runt bolaget Rough Trade. Speciellt i texterna finns mycket mörker, av sökande efter fasta punkter i tillvaron uttryckt i slingrande och associationsrik poesi. U2 är allvarligare än Boomtown Rats och långt ifrån Stiff Little Fingers konkreta åsikter om tillvaron.
Men U2s ljud är något för ”putsat” för att likna resten av Rough Trade-banden. Kanske är låtarna också för lite experimentella.
Min känsla inför U2 är ändå att här flödar en musik utan tak. Det finns inget mellan mig och stjärnorna. Gruppens uttryck är just den passion man kan känna en kall och klar höstskymning just när skyn börjar gnistra. Kanske beror det på sångaren Bonos halvt desperata röst som låter oss ana vad som väntar oss innan våren och värmen är här igen. Eller är det alla ekopåläggningar i bandets speciella rockmusik.
U2 har utvecklat tongångarna från gamla Doors, men har lyckats fånga samma ödslighet som en gång Jim Morrison omtöcknade oss med. Samma ödslighet vi kan finna i Echo & Bunnymens och The Cures musik.
Men det måste sägas att U2 är krävande. Ett snedsteg med ögonen eller tanken och du förlorar koncentrationen. Och då flyter allt ihop i en spänningslös gröt. De många och långa partierna när instrumenten spelar ut och musiken rör sig långsammare går det inte att strölyssna. Men jag tror vi kommer bli många som lyssnar till U2 i fortsättningen.