TONY ELLIS BAND
Mariahissen

Tony Ellis står fortfarande etta i loppet att bli Sveriges Bob Marley. Det är alltså inte förvånande, när man upptäcker att i den senaste uppsättning av sitt band har han tillagt sin egen tjejkör (The I-Twos). De två tjejerna fyller inget tomrum, och med sin dans (ganska monoton efter tvåtimmarsköret), lyftar de Disco Tony närmare superstjärnan.
Ända sedan ”Disco Baby/Ire” framgångar, har bandet, och deras publik, ändrats betydligt. Det kunde man bevittna på Hissen, där fastän man slapp höra ”Disco Baby”, fick höra Disco Tonys utspädda version av rockers musik.
Tyvärr finns det kvar låtar som ”Roots Natty Roots” (ett budskap som Johnnie Clarke framförde för redan fyra år sedan), och ”Legalisera det” (fast på engelska). Jag får samma noja når han sjunger sådana låtar som när någon annan sjunger ”No Woman No Cry”, eller en annan låt som man förknippar med en viss musiker som har gjort det minst femtielva gånger bättre.
För att krydda smaken använder han sig numera av Linton Kwesi Johnson och Capital Letters (det sistnämnda bandet kanske påverkade Disco Tony när han fick äran att lira congas med dem när de besökte Musikverket i somras?). Men som med de flesta låtar saknade också dessa låtar någonting… att citera Johnny Rotten – ”No Feelings”.
Om ni såg bandet för ett år sedan kommer ni säkert att känna igen det, fast de enda medlemmar som är kvar från den tiden är Bosse ”Sly” Skoglund och Disco Tony — är bandet ändå sig likt, och jag kände mig ganska uttråkad.
Konserten var helt enkelt tunn på draget. Visst kan bandet spela. Visst är de täta (och bör också vara det efter flera års lir).
Det var annorlunda när Peps var med. Då var det ös hela vägen igenom — då fanns det intensitet (både bland publiken och medlemmarna), spänning och originalitet. Om det inte var för Pappa Skoglund, skulle konserten ha varit likgiltig för mig. Publiken uppskattar verkligen när Lejonet av Judah kliver fram från sina trummor och visar att ”Its only roots reggae, but I like it”.
Det har alltså inte hänt något NYTT i bandet det sista året, och en konsert är mycket lik den förra — fast antal låtar tycks öka. Snart kommer de att kunna lira ett sjuttiotal reggae skivor under en kväll (dansbandsreggae??). Det sägs att bandet har fått ett stort skivkontrakt i Tyskland. Detta kanske kräver att de hittar på något nytt.