LAMBRETTAS
MADNESS
Göta Lejon

BAD MANNERS
Malmen

Madness och Bad Manners. Skinheads, armékängor, fascister, nazister, insparkade skallar, slagsmål på konserter. Står det i engelska musiktidningar och snackas det om på stan. Hur är det egentligen tänker jag och styr stegen mot Götgatan där Söders musikhak ligger.
Det börjar illa. Ett par skinheds slår ner några smågrabbar och snor biljetterna från dom. OBS jag säger ett par, det var säkert femtio skinheds där och de flesta bara dansade och var svettiga lyckliga solsken.
Inne på Göta Lejon trampade några igång marschkängorna på stället och höjde armen i farlig vinkel och skrek: Sieg heil.
Chas Smash och de övriga sex i Madness drar igång en konsert som får skinheads, punks, hippies, discostjärnor och täckjackor att bilda ett enda dansande gytter.
Lambrettas har visserligen inlett. Trots att dom fyra modsen i skinnkavajer var bra är det nu vi känner hur det ska va. Madness har lyckats utveckla sin ska till något spännande utan att tappa glädjen.
I våras på Göta framstod gruppen som trötta trendnissar. Nu är dom våra glada och galna kompisar igen. ”One step beyond”, ”My girl”, ”Embarresment”, ”Baggy trouser”, vi får alltihop. Vi får till och med in Bad Manners kuttersmycke Fatty ”Buster Bloodvessel” på scenen mot slutet. Han viftar med tungan, drar ner brallorna och viftar med stjärten och Suggs och Chas Smash garvar. Jodå ”Chipmunks are go” sjunger vi också. Mycket roligare än så här kan inte tusen svenskar och sju engelsmän ha.
Men våldet då? Alla unga tuffa män som ser ut som om dom nyss snott värvning som marinsoldater dom finns väl kvar?
På andra sidan Folkungagatan ligger Malmen och där nere under jorden sitter Bad Manners och laddar upp inför sin konsert samma kväll. Bäst att gå ner och kolla in dessa ungdomsförförares dåliga vanor.
I klubbrum nummer fyra sitter några Londonbor, skottar och en irländare. Killar på några och tjugo som i vissa fall känt varandra sedan lekskolan. Nio ynglingar som gillar ska, reggae, dub, cajun, jazz, bluegrass och lite till. På ett år har dom spelat in två LP. Den andra kommer snart. Förra julen blev dom proffs. ”Då tjänade vi 20 pund i veckan, nu tjänar vi 50.”
De berättar att flertalet i gruppen fortfarande bor i rivningskåkar, men det gör inte så mycket för senaste året har dom sovit mer borta än hemma. Saxofonisten Chris Kane med svensk flickvän i London berättar på god svenska att han och Cecilia brukar gå till svenska sjömanskyrkan och sjunga i kören och titta i svenska tidningar.
Varför bråkas det så mycket på konserter med ska-band?
— Det gör det inte. Vi gjorde 30 konserter på vår sista turné och såg bara ett enda slagsmål.
Men sambandet mellan politik-musik-våld är starkare nu än tidigare i England?
— Det låter förstås illa om vi säger att musik och politik inte hör ihop. Som om vi inte tar ansvar för demokratin och så. Men jag tror inte bråken på rockkonserter, pubar och fotbollsmatcher har så mycket med politik att göra. Det är få av extremisterna som tror på politiken dom skriker om. Det är klart National Front existerar men det är mest ett mode.
Det är andresångaren Winson Bazoomies som snackar.
— Vi vill inte ha våld. Vi gillar det inte. Men vi kan inte göra mycket åt det och det kommer alltid att finnas. Jag jobbade som popcornförsäljare på Hammersmith Odeon under hårdrocktiden. Det var jämt slagsmål där.
Saxofonisterna Chris Kane och Andrew Marson försvarar sina trogna fans shinhedsen tillsammans med gitarristen Luis Alphonso.
— Det var ju skinheadsen som började lyssna på reggae och gå på svarta bands konserter. Anklaga inte dom för fascism och rasism. Det är sådant som kommit senare i London.
Bad Manners är ett ursnällt gäng arbetargrabbar med ett femårigt skivkontrakt på fickan.
Dom knallar ut på Malmens scen och kör ett slamrigt och roligt set. Bandets ”Onkel Fester”, Fatty alltså hyllar dom feta och klappar sig på magen. Här gör både Madness och Bad Manners en insats i positiv riktning. Popstjärnor behöver inte vara vackra. Tjocka, fula och töntiga studsar dom här gängen omkring. Ja det går väl nästan till överdrift åt andra hållet. Det avvikande och absurda hyllas.
Chas Smash tackar för senast och hoppar med i avslutningen.
Det var en ovanligt rolig musikkväll i Stockholm. Utan pretentioner och med mycket dans.