TALKING HEADS
Remain in light
(Siren)

Det här är en kraftig explosion. Talking Heads dunkar på med dansmusik som är funk, soul, disco och nya vågen rock i samma steg. Skulle James Brown hamna på ett av Manhattans nya vågen discon kunde det låta så här.
Rytmerna spränger alla gränser i New York nu. Musiker som James Chance, Lydia Lunch, Joseph Bowie sveper över klubbarna och spelar en starkt rytmbaserad musik utan namn. David Byrne, sångare och kompositör i Heads, och Brian Eno gillar uppenbarligen det här. Eno står som producent, medkompositör, musiker, sångare; ja i praktiken fungerar han som gruppens femte medlem.
Han präglar skivan i högsta grad. De afrikanska influenser som fanns med på fjolårets Bowie LP (där Eno flitigt deltog) återkommer här. Samt de typiska Eno körerna och dubbleringarna av röster som bara flyter omkring och svävar runt musiken.
Talking Heads känns som en fullständigt ny och oprövad grupp på denna platta. David Byrnes tunga vältrande musik med ödsliga ekono och ett gravallvar som stundtals blev patetiskt är bortblåst. Nåja i texterna exekverar han fortfarande med djupsinnigheter.
Musiken spritter av liv och det ger Byrnes abstraktioner en annorlunda och bättre relief att studsa mot. Tack vare Enos produktion tonas också Byrnes roll ner. Han är inte hälften så dominant jämfört med tidigare produktioner.
Detta är också Brian Enos speciella kännetecken vare sig han gör egna eller andras skivor. Musiken placeras alltid främst. Individualism får alltid stå tillbaka för tätheten och slutresultatet.
Talking Heads har aldrig låtit så mycket grupp som här och har heller aldrig svängt så fördömt. Leve funken! Leve soulen! Leve discon! Leve punken! Men inte var och en för sig. Alla på en gång.