TT-Reuter
Ståålfågel
Musikverket, Stockholm

Det finns faktiskt en musikvåg som håller på att komma fram i Sverige. Musiken som spelas är en rak, känslolös rockmusik, utan mycket av den trollglans eller anspråksfullhet hos den vanliga rocken — för artikelns skull ska musiken få heta ”kalla vågen”.
Bland framställare av den kalla vågen kan jag lätt inberäkna grupperna, Cosmic Overdose, Garbochock, Ståålfågel och TT-Reuter. De två sistnämnda grupperna befann sig tillsammans på en konsert på Musikverket.
TT-Reuter är annorlunda från de övriga nämnda banden. De saknar synthesizers, som just nu håller på att bli ett lika viktigt instrument inom rock’n’rollen som gitarren. De spelar en lugn sorts musik, så det var inte så förvånat att publiken också var lugn inför deras uppträdande.
Det visade sig också vilken bred publik grupperna har… det fanns punkare — utan pogot, gamla halvhippies utan blommor och jag utan en penna… Jag minns min förvåning över den ”elektriska väggen” (förstärkare, eko PA osv.) som stod framför mig på scenen.
Prylarna var faktiskt bra, ljudet svek aldrig när TT-Reuter spelade som etta. Det var jävligt bra mixat av Erik Fritjofsson i Ståålfågel — i synnerhet virvelkaggen på trummorna…
De fyra medlemmar i TT-Reuter, kör lugn nästan orörlig musik präglad av en verkligt personig stil.
Publiken verkade ha sett TT-Reuter förut eftersom de drog fram stolarna framför scenen och lyssnade — nästan som min pappa brukar lyssna till klassisk musik (betyder detta att stockholmspubliken undergår en kulturrevolution — eller är det plötsligt häftigt att inte dansa. Hur som helst är det rätt svårt att dansa till TT-Reuter tills någon uppfinner en ny dans). Bandet själva rör sig nästan ingenting på scen, utom för Peter Ivarss som både spelar en häftig bas — som låter som ett trumset — och tycks också ha lite kul.
Sångaren Venant tittar rakt ut i luften och rör inte en min. Låtarna som de körde var helt nya för mig, inga av dem var från deras underbara LP, ”Den udda gudens puls”, eller singeln.
Ståålfågel börjar bli rätt populära i Stockholm nu. När de klev på scen kunde man till och med höra en liten uppskattningsapplåd (en verkligen ovanlig händelse på Musikverket). Tvåmannabandet Peter Brundell och Erik Fritjofsson är numera tre med tillägget av en i min mening mycket behövd basist. Basisten fyller ut mycket tomrum som fanns förut från den gamla gitarr/synth/rytmbox-uppsättningen.
Det blev en mycket hög stämning med Ståålfågel, de lyckades komma igång ordentligt på scen, och jag ser fram emot deras första LP.