Svenska hårdsyntharna Tolchock som firar 10-års jubileum med skivkontrakt på Energy Rekords.

Svenska Tolchock är ganska anonyma och har inte gjort så mycket väsen av sig under sin karriär. Bandet bildades redan 1986, då under namnet Tolchock 14. Namnet som är taget från filmen ”A clockwork orange” ska reflektera den musik Tolchock skapar. Framför allt det tyngd och kraftfullhet som kan spåras i musiken. Gruppen har sedan starten medverkat på samlingarna Trans Europa, Kobolt, Tapping the Wires och Monument 2. Dessutom har bandet givit ut en rad kassetter som tagits emot med stort intresse i både Sverige och flera länder runt om i Europa. Med den moderna teknikens hjälp når jag Jens Persson för utbyte av information.

Vilka människor är med i gruppen Tolchock anno 1997?
— Från början var det jag, Jens Persson och Christer Lundmark som gjorde musik tillsammans. När vi under 1996 ändrade vårt namn till Tolshock märkte vi att vår musik tagit en ny riktning. I och med namnändringen tillkom två personer, så vi är mer av ett band nu. Dom två nya medlemmarna är Micke Forslund på gitarr och Patrik Hedberg på trummor.
Olika band har olika sätt att jobba på när dom skapar musik. Vilket är ert tillvägagångssätt?
— Vi utgår oftast från en grundidé, ett tema till låten. Det kan vara utifrån ett bandklipp men även textfraser kommer till användning. Om vi till exempel tar låten ”Rip off” så utgick vi ifrån en relativt färdig tanke om innehållet, till att lägga på passande ljudklipp. Alla låtar skapas i vår studio. Ibland börjar en av oss på en idé som vi sedan tillsammans utvecklar. Vi har funnit ett bra sätt att arbeta på genom att vi en efter en kommer in i produktion av låtarna. Sedan kan kritiska öron styra materialet åt rätt håll.

Ok. Vad är det som driver er framåt då? Vad vill ni förmedla med er musik?
— Vi känner ett stark behov av att uttrycka oss. Samtidigt har vi alltid lyssnar kritiskt på andra band och sagt till oss själva att detta är bra, men att om vi gjorde det, skulle det kunna bli ännu bättre. Vi drar oss inte för att låta oss inspireras eftersom det i slutänden ändå alltid låter Tolchock. Vi vill inte göra allt för enformig musik och vi vill absolut inte fastna i en speciell nisch. Därför tycker vi att det är kul att göra musik som vågar bryta mönstret. Vi vill aldrig göra samma låt två gånger om du förstår.

Jag fattar galoppen och frågar Jens vad han anser om den svenska musikscenen.
— Det svenska musik-etablissemanget har aldrig berört mig särskilt mycket, speciellt inte inom vår genre. För övrigt tycker jag att vi inte passar in i något speciellt fack. Det känns fel att klumpas ihop med övriga synthband. Jag menar, finns det NÅGON likhet mellan oss och S.P.O.C.K till exempel? Det enda svenska bandet som berört mig på djupet skulle i så fall vara Blue For Two och då syftar jag på den första skivan plus några av deras singlar. Jag är också imponerad av Lucky People Centers magi.

Ni har ju en platta på gång, kan du berätta lite om den?
— Vårt arbetsnamn på skivan är ”In the name of Tolchock” och den kommer att släppas på Energy Rekords. Exakt när vet vi inte men någon gång under januari 1998 är det tänkt i alla fall. Folk har sagt att ”Man is evil” som är en av låtarna på albumet, är lite mer rockigare än resten av materialet. Om man nu måste sätta en etikett på vår musik ligger ”Rave-metal” nära till hands.

Hur är det med livespelningar då? Kommer ni att ge några sådana i framtiden?
— Absolut. Vi kommer att spela en hel del live då vår skiva har släppts. Det är ju roligare att spela om folk har hört oss. Det är jävligt kul att spela live och ibland blir man så trött på att bara sitta i studion och knappa.

Om du fick välja fem plattor med 5 artister som är något av milstolpar i musikhistorien, vilka skulle det bli?
• Cabaret Voltaire – The crackdown
• Sisters Of Mercy – First and last and always
• Front 242 – Funkahdafi
• Yello – You gotta say yes
• Nine Inch Nails – Pretty hate machine

Vilken låt skulle vara föremål för en cover om ni fick välja fritt?
— Svårt att säga, men vi brukar göra någon cover då och då för vår egen del och för att det är kul att slakta. För några år sedan slaktade vi Roxettes ”The look” och nu senast roade vi oss med att krossa Cardigans ”Love fool”.

Jaha… Vad gör Tolchock när dom inte skapar musik då?
— Biografmaskinist och, ja just det, slakteri…

Som en avrundning tänkte jag fråga hur viktigt du tror att Internet är?
— Jag tror inte att Internet har så stor betydelse för en grupps framgång. Det är i vilket fall ett bra sätt för folk som är intresserade att ta reda på mer. Tolchocks hemsida finns på: http://home6.swipnet.se/~w-66323