Vad vet vi egentligen om denna grupp mer än att de har spelat i X-antal år och att de spelar mycket bra synthpop. Jag Christian Andersson tänkte därför att det skulle vara intressant för er läsare att få reda på lite bakgrundsfakta och samtidigt lite framtids planer. Därför begav Jag mig till Romonight den 29/11 -96 för att få mig ett snack med Robert och gänget…

Robert Enforsen och Rickard Johansson i psykoanalys

I slutet av det goa och glada 80-talet bildades en grupp vid namn Elegant Machinery, året var 1988. Gruppen bestod på den tiden av två glada pojkar, Rickard Johansson och Leslie Bayne. Sedan dess har grupp konstellationen ändrats något och så vitt vi vet så kommer de fortsätta sin egna synthpop väg tills detta jordklot briserar. Influenserna sades vara Human League och Yazoo, vilket vi nog måste hålla med om. De två medlemmarnas mål var att göra låtar som skulle låta som om de vore gjorda i början av 80-talet. Musiken var klar men ingen av dem tyckte sig kunna sjunga och de jagade därför efter en eventuell sångare. På en fest träffade de Robert och efter en prov tid så stod det klart att Robert skulle bli EM’s lead sångare.
Tillsammans gjorde de tre killarna ett demo och eftersom de tyckte att gruppen kunde utvecklas, så de fortsatte. Gruppen hette Pole Position på den tiden, men de valde istället att kalla sig EM efter en Data låt. Efter mycket svett och blod så stod det äntligen klart att EM skulle få ett skivkontrakt, bolaget hette Electronic Beat och singeln ‘Safety in mind’ släpptes.
Efter denna något limiterade singeln fortsatte de att tillverka och producera låtar och det blev en rad spelningar i vårt avlånga land. Electronic Beat som bolaget hette sammanstrålade med ett annat litet skivbolag och Energy Records bildades. 1992 var ett avgörande år för EM, det var året de medverkade på ‘I sometimes wish I was famous’ och de spelade också in sin första fullängdare under detta år; ‘Degraded Faces’.
Allt var frid och fröjd och bandet hade nu hunnit skaffa sig en skara fans, men lyckan var kortvarig. Leslie som tidigare inte givit bandet några problem bestämde sig nu för att inte följa med på bandets live spelningar. Detta gjorde förstås Robert och Rickard lite oroliga och de letade lång tid efter en ersättare. Efter en mödosam kamp hittade de tillslut Johan Malmgren. Leslie slutade dock inte i och med detta utan han valde att fortsätta att arbeta med bandet i studion.
Det började se ljust ut och bandet skulle snart få känna på att turnera och släppa skivor utomlands. Inledningsvis skulle det bli en miniturné med Pouppée Fabrikk i Tyskland och strax därefter fattade ett spanskt bolag tycke för EM. Bolaget släppte låten Process och det var planerat att EM skulle åka på en turné i Spanien men på något sätt så lyckades någon sjabbla bort chansen. De skulle också medverkat i både spansk radio och TV.
I Sverige började dock folk få upp ögonen för bandet. En av anledningarna till detta var en lyckad spelning på Hultsfredsfestivalen.
1993 var det så dags igen för ytterligare ett album, sex låtar var klara, men de ville helst släppa en skiva med något fler låtar. Man valde därför att åter inspela några av de gamla låtarna, detta är något som bandet ångrar idag eftersom de tycker att de istället kunde väntat lite med skivan och på det sättet kunna presentera en helt fräsch skiva. Skivan kallade de ‘Shattered Grounds’ och på den kan man bl.a. finna hits som Shattered Grounds och Watching you. 1994 var ett viloår där de inte ägnade speciellt mycket tid åt EM, studier och dylikt gjorde sig bemärkta så tiden räckte helt enkelt inte till. Detta var också året då kontakten med Leslie bröts.
Kan det ha varit avundsjuka från Leslies håll?, han tyckte sig kanske inte få den uppmärksamhet han förtjänade. Istället för att ägna sig åt EM så valde han att sabotera för gruppen. Hans tillväga gångs sätt var att sno disketter, som de mödosamt sparat sina samplingar på, för att kunna kopiera fåniga dataspel. Ljuden de använde till Shattered Grounds var därmed borta, han sade dock till sitt försvar att han trodde att disketterna var tomma (?).
Eftersom man inte hörde ett ljud från gruppen under en väldigt lång tid så trodde förstås fansen att EM bestämt sig för att sluta. För att bevisa att EM fortfarande existerade så släppte de singeln Watching you, detta skedde 1995. Under 1996 har gruppen barrikaderat sig i studion för att kunna släppa det efterlängtade albumet Yesterday Man.

Efter denna utförliga redogörelse så diskuterade vi den nya plattan

— Vi är mycket nöjda med den och vi hoppas verkligen att våra fans delar vår uppfattning. Materialet känns mycket fräschare, mer 80-tal, och vi har lyckats med att hålla kvar vårt sound. Yesterday Man är det bästa album vi gjort och just därför så har det tagit ganska lång tid att färdigställa materialet i jämförelse med den tid det tog att spela in Degraded Faces. Synthpop kommer vi aldrig att tröttna på så ni kan förvänta er mer album längre fram i tiden.
Förr i tiden skrev vi låtarna var för sig, på olika håll i Sverige, men nu har vi skrivit allt material tillsammans och alla medlemmarna har funnits på plats under hela inspelningstiden.
Låter inte vissa låtar på skivan lite And One?
— Det beror på hur man ser det. En del tycker att vi har snott från And One rakt av, men jag skulle snarare vilja säga att likheten beror på att vi har samma influenskällor. Det handlar givetvis inte om att vi har tagit influenser från And One.

Elegant Machinerys livsuppgift — att förvalta 80-talet.

— 80-talet är för oss något väldigt speciellt och soundet var väldigt unikt. Visst finns en del av grupperna som huserade under 80-talet fortfarande kvar, men de har förändrats något oerhört. Jämför bara Depeche Mode med hur de låter nu med hur de lät för 10 år sedan. Vi tycker att det saknas grupper som verkligen vågar låta 80-tal. Många grupper försöker men de blir oftast mosade av kritikerna, därför vågar de inte fortsätta utan de byter spår.
För oss är det tvärtom, vi vill få musiken att låta så mycket 80-tal som möjligt, helst inget 90-tal. Detta kan bli problematiskt eftersom det idag är så väldigt lätt att programmera med en dator och synth, men gör man musiken på det sättet så låter det inte 80-tal, ljuden och melodislingorna blir för mjuka. 80-talets basslingor och trumrytmer var fyrkantiga och hårda. För att få till det optimala 80-tals soundet och slingorna så måste man givetvis använda utrustning från 80-talet. På det sätter har vi fått till en ganska enkel och kantig ljudbild, precis som det lät på 80-talet — ANALOGT.

Framtiden — ökar antalet fans, eller är de kanske fler än vad ni vet om?

Vad framtiden bär med sig vågar de inte direkt svara på, men de lovar i alla fall ytterligare ett album, frågan är bara på vilket bolag de kommer att släppa den på. Om de kommer att ligga kvar på Energy ville och kunde de inte svara på, vi får väl se.
De har under sommaren och hösten ägnat sig åt att turnera runt om i Sverige, både på festivaler och på diverse synth klubbar, men om de fått mer fans kan de däremot inte svara på. Att avgöra hur många skivor de sålt kan vara svårt, i alla fall de som de skickat utomlands. Spanien och Italien är några av de länder de skickat skivor till, men kontakten har varit så dålig att de inte ens fått reda på om de sålt 100 eller 1000 skivor.
— Det är kul att spela utomlands, men det bär förstås med sig en del problem. Jag minns framförallt när vi spelade i Polen. 2000 polacker hade tagit sig ut till konsert lokalen och de verkade som om de gillade vår musik. Vi hade skickat några skivor till några radiostationer i Polen för att göra promotion innan spelningen. Det blev väl inte riktigt som vi hade tänkt oss. Visst spelade de några låtar men de gjorde mer än så, de kopierade skivorna och sålde sedan kassettbanden.
Jag kan i och för sig förstå att de inte har råd med att köpa västerländska CD-skivor och vi tyckte mest att det var roligt att de tyckte om vår musik. Ungefär samma sak inträffade när vi skulle sälja T-shirts, de kunde inte betala för dem så vi var tvungna att sälja dem för 20 kronor styck. Vi förlorade givetvis lite pengar men man måste ju förstå att de inte har samma ekonomi som vi i Sverige, säger Robert.
Kanske är de större än vad de vet om även om försäljningstalen säger annorlunda, vi får se vad framtiden bär med sig.