Jaha, så var det då dax igen, ett nytt nummer av Sauna och ett nytt månadens demo-band.
Jag måste bara säga, var har alla små trevliga synthband tagit vägen. Det har ju varit lite strul att få dom här två demosidorna färdiga, men tillslut dök det upp ett par demon. Det har blivit dax för er kära läsare att stifta bekantskap med ett band som inte är nykomlingar precis, Bellman’s Brother har hållit på ett tag och har några samlingar bakom sig så som Inter-ko, Geigersounds och Electric Sunset och efter många försök fick jag äntligen tag på Johan Jernstedt, mannen bakom Bellman’s Brother.

Kan du berätta lite om vad Bellman’s Brother är för något?
Vi är ett synth band.
Nehe du skojar!
Absolut inte, vi gör musik av alla möjliga dess slag och vi är jävligt veliga. Vi har fått riktigt mycket kritik för tidigare demon där vi blandat olika låtmaterial lite väl mycket kanske, vi har haft både body och synthpop på samma kassett.

Du sysslar ju med lite annan musik också, vad är det för skoj?
Jag gör ju lite mysig techno också under namnet Techlevel tillsammans med två polare och annat folk som råkar ramla in genom taket. Sen har jag några påsar ihop med David Durling ifrån Mental Destruction, vi pysslar med lite seriös elektroakustisk musik.

När startades Bellman’s Brother?
Vi började väl nån gång 1989 i och för sig sommaren 90 tror jag det var när jag fick min första synth och trummaskin, då satt jag isolerad ett bra tag.

På er demo så är ni ju industri men på samlingarna så är det synthpop som gäller… varför?
Jaha du, nej jag satt hemma för några månader sen med en stor slägga och misshandlade mina synthar. Nej jag bara skojar. Men det är faktiskt otroligt kul att re-mixa gamla låtar och på det spåret är det och sen kallar vi faktiskt våran musik industri-pop, så de så.

Vad är ni influerade av?
Allt, humm eller kanske inget. Nej men skivor som influerat mig och snurrat några varv för många hemma är väl Front 242’s Up Evil, Covenant’s Sequencer, Alphaville’s Forever Young och samtliga Aphex Twin plattor är sådana som grannarna nog har hört tillräckligt av.

Vad handlar texterna om?
Dom handlar om öl, ja bland annat i alla fall. Nej vad ska man säga You are not safe handlar om ett jävla tåg som jag missade på grund av att jag var tvungen att springa omkring mellan olika perronger. Run handlar ju om paranoia och sen är kärlek ett populärt ämne (det låter väl gulligt), men nej dom handlar ju om lite allt möjligt faktiskt.

Ni har en eventuell CD på gång, berätta lite om det.
Nja på gång och på gång är den väl kanske inte men jag skickade ett demo till Tyska Diskordia och det fick vi svar på jävligt snabbt dom verkade hemskt intresserade och ville ha mer låtar. Det säkerligen så många band har blivit besvikna på att skivbolagen verkar positiva och vill höra mer, så man ska inte ropa hej förrän man är i bäckenet eller hur det nu var.

Ja då får jag väl bara önska Bellman’s Brother lycka till på färden mot den ‘eventuella’ Cd’n.