Speaker är ett nytt svenskt popband som uppstått ur spillrorna av Green, och med sin debutskiva ”Well! Come closer” har de gjort sig ett namn i den svenska popvärlden.

Intervjun med Speaker börjar lysande med att bandspelaren inte vill fungera. Men med lite teknisk hjälp av Marcus Svanberg (bas) och Magnus Fridh (sång, gitarr) ordnar det sig till slut.

Berätta lite om er bakgrund!
Magnus (MF): Jag och Björn spelade i ett band som hette Green, som släppte två plattor. Sen flyttade vi till Stockholm och då blev det lite strul, så vi lade ner hela det bandet. Mackan som spelar bas i Speaker…
Marcus (MS): Hej!
MF: …har vi känt i många herrans år, och sen träffade vi Ubbe, som spelar trummor, av en ren slump. Vi tyckte inte att det gick att spela Green-låtar längre så vi tog ett nytt namn och började om på nytt. Vi har bara funnits i ett år.
Hur fick ni ert skivkontrakt?
MS: Vi var så jävla självsäkra i början så vi visste att vi skulle få skivkontrakt. Vi spelade in en demo, skaffade en manager, som är en gammal kompis från Karlshamn, och skickade ca 10 demos till olika skivbolag.
MF: Vi gjorde en lista på vilka skivbolag vi ville ha.
MS: Sen hade vi en spelning för alla skivbolagen och valde det bästa, Stockholm Records.
MF: Hade vi inte fått skivkontrakt hade vi inte sagt till någon att vi skickat in demos.
Är det något på gång i utlandet?
MS: Just nu är det Sverige som gäller, vi ska vara ute på turné till augusti. Japan är eventuellt på gång. Förhoppningsvis kommer det hända något i utlandet.
MF: Det är ju en anledning till att vi sjunger på engelska. Vi vill utanför Sveriges gränser.

Är ni nöjda med den respons ni fått för skivan?
MF: Ja, vi har väl fått rätt bra recensioner.
MS: Nu vill vi komma ut och visa folk att det finns ett band som heter Speaker.
MF: ”Who are you”-singeln har ju gått bra. Folk sjunger med i den. Skivan har sålt i 5000 ex.
Har ni någon favoritlåt på skivan?
MS: Jag tror jag tycker ”Come on down”. Den är lugn, så man kan sitta och hångla lite till den, och den är ösig så man kan hoppa lite till den.
MF: Jag tror jag tycker ”Who are you” är bäst.

Riktar ni er till någon speciell målgrupp med er skiva?
MS: Så många som möjligt. 13-39. Det är bara att inse att äldre människor inte gillar vår musik.
MF: Vi är inte såna som vill rikta oss mot någon speciell… vara flickidoler eller rikta sig mot en vuxen publik.
MS: Det är svårt att säga vilken ålder som är den vanligaste i publiken. Det beror helt på var man spelar. En yngre publik är ofta mer spontan.

Trivs ni med att vara ute och turnera?
MS: Whooo, ja för fan! Det är då man får träffa såna som ni, som tycker om musiken! Hoppas jag… Det är jättekul att det finns ett intresse för det vi presterar, det är den bästa uppskattningen man kan få. Det är en härlig känsla att vår musik betyder något för en del människor, även om det bara är för två månader av deras liv.

Vad lyssnar ni själva på?
MF: Det är väldigt splittrat inom bandet. Jag lyssnar nästan bara på lugn musik för tillfället. Bob Marley, Bob Dylan.
MS: Jag lyssnar på olika musik hela tiden. Jag är sån som går till skivbörsar och säljer ena veckan och ångrar mig nästa. Nu gillar jag hiphop mycket. Lyssnar man på svenska band, typ Wannadies, blir det ofta att man tänker ”det där skulle vi kunna göra mycket bättre”. Men Sverige håller extremt hög klass. Svensk musik är bäst efter USA och England.
MF: Wannadies är väldigt bra…
MS: …Brainpool…
MF: …Eggstone…
MS: …Bob Hund.. Kent…
MF: Kent är grymt bra. Soundtrack of our lives…
MS: Whale… Det finns jättemycket bra musik.
MF: Cardigans är ett av Sveriges bästa band.
MS: (viskar) Dom ligger på samma skivbolag som vi gör.

Bästa konsert ni varit på?
MS: Förra årets bästa var Fugees i Stockholm. Det var så jääävla häftigt! De jammar så mycket, och tycker att det är kul. Du vet, 8-9 negrer som bjuder på sig själva och står på scen för att de älskar det.

Har ni något favorit TV-program?
MF: Kvinnofängelset, helt klart. Jag har sett varenda avsnitt i ett och ett halvt år.
MS: Han spelar in det på video och kollar på det på morgnarna.
MF: Jag orkar inte sitta uppe, så jag kollar på det när jag käkar dagen efter. Det är lite tragiskt för jag kan inte sluta.
MS: Jag hatar såpor. Jag tycker om långfilmer och musikprogram. När jag var yngre tittade jag alltid på video, jag såg alla de där ”Polisskolan”.
MF: ..”48 timmar”…
MS: Jag såg den häromdagen. Den är fortfarande bra.

Tycker ni att det är viktigt att kläderna passar ihop med musiken?
MS: Jag tycker om när det är en enhet med det man ser. Om man ser några som står med batiktröjor och utsvängda jeans och spelar synthpop stämmer det inte överens, det ser dumt ut. Då ska man spela lite flummig rock. Så visst spelar kläderna roll. Jag tycker om skinn, eller läder. Det är snyggt och bra. Jeans är också bra.
MF: Ibland kan det se ut som ett popband planerat att ”nu tar jag den tröjan, så tar jag den”. Det kan bli otroligt fånigt.

Finns det något som ni vill få fram, som ni ännu inte fått i en intervju?
MS: Att vi är snygga killar som gillar brudar.
MF: Att vi verkligen gillar att spela. Att man är öppen, och inte tänker ”Speaker är dåliga” efter att ha hört oss en gång. Jag tror det blir roligare då.
MS: Livet blir roligare om du lyssnar på Speaker!
MS: Nej, men jag menar att för många människor bestämmer sig i förväg vad de tycker.

Vilken fråga vill ni helst inte svara på?
MS: Orelevanta frågor.
MF: En fråga man inte vill svara på, fast ni har ställt den, är frågor om Green. Fast det gör inget, det är bara det att alla har frågat om det.
Vi frågade faktiskt inte det, det var ni själva som berättade.
MS: Ja, så var det.
MF: Var det? Ja, det är sant.
MS: Jag tycker att den här intervjun har varit jättebra.
MF: Ja, verkligen.

Vad har ni för framtidsplaner?
MS: Vi håller på med nya plattan redan nu. På lediga stunder repar vi in nya låtar. Vi hoppas att det ska gå bra för oss. Vi ska rocka röven av Sverige!!

Det kan behövas. Vad tar ni i bänkpress?
MS: Det är inte mycket i det här bandet.
MF: Alla fyra samtidigt lyfter vi kanske…
MS: …20 kilo.
MF: Jag tänkte säga 500…
MS: Är du inte klok!? Tror du man tar 100 kilo i bänkpress?
MF: Nej, 50-60 kanske. Är det mycket?
MS: Poptjejer som ni vill väl att man ska ta lite i bänkpress, va? Jag orkar inte ens lyfta skivstången… Grejen är den att jag nog inte ens orkar ta mig till gymmet!