Kortfattat kan man säga att det finns tre huvudskäl till varför dansmusiken blivit så stor i Sverige. Klas Lunding, Johan Wallin och Swemix — en skivbolagsdirektör, en fixare och sex discjockeys…

Klas Lunding är mannen som äger Telegram. Det svenska skivbolaget som snart har alla de stora svenska dansartisterna i sitt stall. Titiyo, Leila K, Papa Dee…
Klas förstod tidigt vad som var på gång och han kontrakterade Titiyo innan han ens hört henne sjunga. Idag är den mannen beundrad av alla stora i nöjesbranschen.
Telegram jobbar i sin tur mycket med någonting som kallas för Swemix. Ett namn som allt oftare dyker upp på plattor. Swemix består av sex discjockeys: Stene ”Stonebridge” Hallström, Robban Broman, Emil Hellman, Johan Järpsten, Dagge Volle och René Hedemyr. I en liten lokal på söder i Stockholm sitter de och pular med allt från produktion, till skivbolagsgöromål och postorderverksamhet. På nätterna jobbar de som DJ:s på några av Stockholms hetaste nattklubbar.
— Vi jobbar 20 timmar om dygnet, vi måste ju försörja oss, suckar de.
Men inom en inte alltför avlägsen framtid kommer troligen inte det att vara något problem. Redan nu syns deras namn på var och varannan dansremix som släpps, de har varit inblandade i Style, Trance Dance och Roxette bland annat. Man talar om Swemixsound på plattor och då vet man bestämt att någon av de här sex herrarna varit inblandade. Idag gör de också eget material. Swemix har släppt närmare 40 dubbelmaxi med sju-åtta låtar per platta, specialgjorda för dansgolven förstås…
John Wallin då slutligen, han är mannen som arrangerar DJ SM varje år (som bekant var det genom den tävlingen publiken först blev medvetna om Rob N’ Raz existens) och han är svensk kontaktman i den världsomfattande DMC (Disco Mix Club). Han håller inte på så mycket med svensk dansmusik men han tar in de intressanta utländska skivorna till Sverige och tipsar verksamma DJ:s om vilka plattor de bör ha. John började själv sin karriär som discjockey när han var tio år. Tre år senare åkte han London tur och retur flera gånger om året och köpte hem nya intressanta plattor och sedan blev det skivaffären Vinyl Mania. Numera förser han landets ledande DJ:s med de hetaste vaxen, han kallas inte för inte den svenska dansmusikens Gudfader. Men, självfallet hade ingen av dessa människor blivit något i branschen om det inte funnits bra underlag. Som artister till exempel… Leila K / Rob N’ Raz, Papa Dee, Titiyo

Liten Dansordlista

House: En låt som går ganska snabbt, med samma harmoni hela tiden. Lätt att dansa till. Förenklad sjuttiotals-disco.
Acid-House: Fanns bara en kort period, nu är det helt ute med Acid-house. Men namnet kommer från syran, musiken skulle bubbla och om man inte använde en synth som hette ”Roland TB” i låten var det ingen hip-house (!).
Hip-House: Housemusik med rapinslag.
Rap: Att rappa är i princip att prata till musik, med rim och med takt förstås.
Toasta: Prat, fast snabbare än vanligt snack. Lyssna på Papa Dee som exempel.
Sampling: Att plocka olika ljud, från instrument till hästgnägg, samla dem på en diskett och använda dem till sin egen låt. Gränsen för hur mycket man får sno utan tillstånd är mycket luddig, men i dagens musikindustri stämmer förorättade låtskrivare varandra till höger och vänster. I låten ”Ride On Time” med Black Box har man till exempel stulit Loleatta Holloways röst. En annan populär artist att stjäla av är James Brown.
Hip-Hop: Namnet på en hel kultur som både innehåller grafitti och rap. Hip-Hop och rap är precis samma sak, men ordet hip-hop används mer som ett samlingsnamn för en hel kultur.