JOHN & DOM ANDRA JOHNS

THE THREE JOHNS
Atom Drum Bop
(Abstract/SAM)

Årets anonymaste grupp de tre johnarna med trummaskinen Hugo. I pressreleaserna kommer de antingen från Leeds eller York i Storbritannien. Förmodligen härstammar de från någonstans mittemellan USA och England, Elvis och Lou Reed, Yoko Ono och Dean Martin.
Med andra ord en mångbottnad, mångdimensionell grupp. En charmig grupp. En ny älsklingsgrupp för alla diggare av den massiva nordengelska agitatorrocken. Arbetargrabbarna som är äkta ättlingar till Johnny Rotten. Och Hank Williams.
Efter fem lyssningar är det uthärdligt. Jag kan inte stå emot, rycks med sakta men säkert som det brukar heta. Som när jag långsamt glider in i de olika dimensionerna i en abstrakt tavla. Färger, skuggor, associationer växer stadigt fram.
Men jag gör det motvilligt. Bara efter ett tag är gitarrspelet njutbart och då synnerligen… Ungefär som när jag hörde Unknown Gender första gången. Till slut fattar jag att det faktiskt svänger, fast det inte verkar så. Att det är intelligent gjort, fast det verkar urblåst först.
Är det deras ogripbarhet som får mig att sträcka mig efter dem? Deras musikaliska kameleonteri som gör låtarna ännu tydligare? Deras historiska rötter som gör dem ännu modernare?
Jag är svag för ”det moderna” som är en följd av det förflutna. Som bottnar och har en grund att stå på även när det bär av mot stjärnorna. Och planeterna. Och kosmos. Och det yttersta. Det yttersta är det mest fundamentala. Så är vi tillbaka i kretsgången.
The Three Johns retar mig. Varför kan de inte vara litet mer rumsrena? Varför måste de hela tiden ösa över mig kända snuttar från 50-, 60-och 70-talet, utan att jag hinner komma ihåg vad jag hör!? Jag blir osäker när jag inte vet vilka jag har att göra med. Ibland. Men Three Johns känns både familjära och som okända främlingar. Varför blir jag så attraherad samtidigt som jag stöts bort?
Varför kan inte någonting vara ordentligt och entydigt längre…?
Köper ni den här plattan får ni skylla er själva…
PS. De heter Hyatt, Langford och Brennons i efternamn, om man nu kan tro det! Spelar sång, gitarr och bas.

Betyg: 7/10