THE ASSOCIATES
Perhaps
(WEA)

Det är två år sedan de senast var ristade i vinyl: The Associates. Jag trodde att duon Rankin/Mackenzie hade spruckit itu. Jag trodde att gruppen numer var ett intet.
Jag hade rätt. Jag hade fel; duon är numer — mycket riktigt — ett intet. Associates består nu enbart av den underbare, extraordinäre sångaren Bill Mackenzie. Rankin — arrangören och multiinstrumentalisten — hoppade tydligen av båten. Och synd var väl det, för till hälften är det precis en så bra platta, som The Associates var/är i kapacitet att göra.
Det märkliga är att det i princip är uppdelat precis så som skivor brukar vara uppdelat i: sidan A respektive sidan B.
På A-sidan dominerar den enkla rytmen i envetna och trista linndrumslag — maskinens tristess kan verka bli förödande. Här finns de potentiella hitlåtarna och framför allt då: ”Waiting for the loveboat” i en längre version än den som var släppt på singel, men inte ett uns sämre för det. Den är bra.
Men i övrigt är sidan A underkastad det förväntansfulla, genombrottet, den kommersiella ytligheten. Arrangemangen är enkla och sångslingorna närmast frätande i sina försök att bli evergreen. Det är tröttsamt i längden och ospännande och slutligen fantasilöst.
B-sidans lekfullhet och idérikedom är kontrasterande och underbar. Mackenzies sång växlar mellan ömsom högt ömsom lågt, är spännande i sin lekfullhet med övriga instrument.
Här finns det som A-sidan saknar: ett digrare och rörligare arrangemang med stora orkestrala insatser i form av stråkar och i övrigt mer livfullt trakterade instrument. Här finns plötsligt kvalitén, djupet och chansen till evigheten.
I avsaknad av det enfaldiga och enträgna försöket att slå, vinner B-sidan på en exakt och fyndig knockout.

Betyg: 6/10