ID
KANNIBAL
Vad är egentligen en fanzine?
När begreppet startade 1976/77 i punkrockens kölvatten var reglerna klara: Fanzine var en impulsiv, stencilerad tidning av personer som lät viljan gå före kunskapen. Det naturliga ämnet var musik och fanzinet som företeelse blev snabbt en välkommen motvikt till den traditionella och vid den tiden pompösa rockjournalistiken. Brittiska Fanzines som Negative Reaction och Sniffin’ Glue hittade snabbt sin läsarkrets.
I Sverige svarade stenciltidningar som Noncha Allt (senare Nonchalant) och Funtime, för att bara nämna ett par namn, för samma reaktion.
Speciellt Funtime utvecklades till en oerhört frän och intressant tidning där den drivande kraften, Lars Sundestrand, visade sig vara en av Sveriges mest personliga rockfotografer.
Det finns fortfarande nutida fanzines. Boot Boy News från Karlshamn är en av dessa och vänder sig först och främst till den blandade ungdomsgrupp som lyssnar på den musik som tidigare kallades för oi.
Tidningen Id från Malmö brukar i olika sammanhang kallas för fanzine. Det tycker jag är fel uttryck. Id har vissa gemensamma drag med det gamla fanzinemönstret, det är sant. Men tryck och inte minst redaktionens ambitioner är vida högre än vad de renodlade fanzineexemplen någonsin kom fram till.
Inte minst det faktum att Id numera inkluderar en single med sin tidningsutgivning visar en aktivitet som överstiger den vanlige rocksupporterns.
Id har sedan början av åttiotalet givits ut i hittills tio utgåvor. Den trogne läsaren kunde i förra numret läsa om Id på redaktör Widells Momentsidor. Någon längre bakgrundsredovisning av Id lämnas därför inte här.
Vad som dock tål att upprepas är det faktum att Id håller en i sammanhanget hög standard och att det alltid är lika spännande att slita bort det plastfodral som skyddar ett nytt nummer av malmötidningen. Musikreportagen kan i och för sig lika gärna vara pratiga som genomarbetade, men innehållet är alltid så väl blandat att även den mest sparsmakade finner något läsvärt.
Förutom musik tar Id upp ämnen som böcker och serier. Och den är, trots sin placering i skånemetropolen, klart befriad från provinsialism.
Intresserade kan skriva till ID c/o Hindrik Mulder, Kungsgatan 52A, 21213 Malmö. Där kan ni få uppgifter om prenumerationspris, postgironummer och annat matnyttigt. Adressen fanns som tidigare nämndes i decembernumret, men är värd en ”gensyn”.
En tidning med samma pressandrogyna tendenser som Id är stockholmstidningen Kannibal. Fram till 1983 hette stockholmsalstret R.I.P., men av olika skäl, däribland ekonomiska, tvingades föregångaren upphöra med utgivningen.
Ur R.I.P:s aska föddes Kannibal som hittills kommit ut i nära nog tiotalet nummer. R.I.P kunde utan tvekan benämnas fanzine i början av karriären. Dagens Kannibal har mer gemensamt med ETC och liknande tidskrifter. Ändå har utvecklingen skett på ett naturligt sätt.
Kannibal är idag en av landets mest intressanta tidskrifter. Tidningen har en egen stil och bortser man från den blodstörtande layouten är den alltid värd en extra notering.
Kannibal tar upp de flesta konstarter. De musikartiklar som skrivs behandlar gärna artister och grupper som på ett eller annat sätt när kultintresse.
Men även initierade artiklar om, exempelvis, Peter LeMare och T.C. Matic har publicerats. Det enda man journalistiskt kan anmärka på tidskriften Kannibals artiklar är den flod av ovidkommande fakta som då och då florerar i spaltkolumnerna. Då får den smakfulla återhållsamheten vika för den blinda entusiasmen.
Men även om Id och Kannibal inte kan räknas till fanzinebegreppet finns det många stenciltidningar i vårt avlånga land som utan tvekan kan räknas dit.
Skicka hit dem! Den här sidan är bland annat till för att slå ett slag för sådant som annars drunknar i massmediafloden.
Adressen är: Rocktryck, Ritz, Postgatan 20, 411 06 GÖTEBORG.
Lämna ett svar