EN FÅGEL? ETT FLYGPLAN? NEJ, DET ÄR…

LAURIE ANDERSON
United States Live
(Warner Bros/WEA)

Denna box med fem LP-skivor innehåller musiken, monologerna och dialogen från Laurie Andersons ”episka verk” inspelat vid framföranden på The Brooklyn Academy Of Music i New York 7-10 februari förra året. ”United States” som i förenta staterna, men också som i ”states of mind”.
Detta kolossala verk är ett multi-media-verk i ordets rätta betydelse, musik, tal, sceniska förlopp, ljus och projektioner kompletterade av en ”United States” i bokform (utgiven av Harper & Row). Tyvärr går stor del av upplevelsen förlorad när endast ljudet presenteras.
Det finns absoluta förutsättningar för att dessa fem skivor överhuvud taget ska ge någon känslomässig utdelning: ostörd koncentration, gärna släckt i rummet och slutna ögon och framför allt mycket god kunskap i det engelska språket. Eftersom man naturligtvis vill få oss att köpa boken också följer inget texthäfte med skiv- boxen. Och boken funkar onekligen som komplement, där finns både text och bilder på de visuella gestaltningarna som i flera fall gör musiken dramatisk och effektfull där den fristående på skivan ofta bara bli platta ”atmosfärer”.
Och även om Anderson onekligen har en njutbar röst i de många monologerna blir hennes lågmälda uttryck alltför enahanda efter ca 2½ LP. Det blixtrar sällan till, varken i tal eller musik.

Men ”United States” i skivform är varken avsedd som, eller bör bedömas som en ”musikalisk” upplevelse, utan snarare som en sorts litterär dokumentation. Och som sådan äger den tveklöst förtjänster i sin skildring av människans förundrade alienation inför existensens oförklarliga ”faktum”.
Ofta berättar röster med stillsam fascination skenbart självklara ”snap-shots” eller till synes poänglösa mini-berättelser som hela tiden balanserar mellan ”verkligheten” och det absurda, blandat med telefonsamtal från en ensam vän mitt i natten (Anderson: ”OK, just put on your shoes and TAKE A TAXI… Yeah, I know — It’s in Brooklyn” — skratt från publiken), William S Burroughs’ dikt ”Language Is A Virus From Outer Space” (hmmm…) och drömbilder som den vackra ”Blue lagoon” från ”Mr Heartbreak”-LPn. Och hennes ”hit” — ”Oh, superman”.

BLAND Andersons märkliga ljuduppfinningar finns hennes numera välkända ”tape-violin”, en violin med bandspelar-tonhuvud istället för strängar som spelas med en stråke med magnetband istället för tagel. Och i stycket ”Reverb” använder hon ett par solglasögon med kontaktmikrofoner mot pannbenet som tar upp resonansen av hennes röst i huvudet.
Bland övriga musiker som medverkar finns naturligtvis hennes ständiga följeslagare (vilket ordvits, va) David Van Tieghem, här huvudsakligen på ”vanligt” trumset.
Och på en av skivorna dyker en viss Rufus Harley upp på säckpipa. Denne man gjorde i slutet av sextiotalet några mycket speciella plattor med ”jazz-säckpipa” på Atlantic-etiketten (”Bagpipe Blues” och ”Kings And Queens”). Medproducenten Roma Baran bidrar med dragspel (där fick jag till det igen).
”United States” är inget mindre än ett stort verk av en visionär och unik artist. Men ljudet är bara en del av ”United States” — för hela upplevelsen vänta in video-versionen och hoppas på att någon av våra tjusiga institutioner för fin kultur tar hit föreställningen, trots att Laurie Anderson samarbetat med ”rockmusiker”.

PS: Boken ”United States” går att få tag på genom Akademibokhandeln.