COOL COOL CRAWFORD

HANK CRAWFORD
Down On The Deuce
(Milestone/Amigo)

Saxofon är ett instrument som jag lyssnar på med blandade känslor.
Det finns inget som är så vidrigt som en saxofon (speciellt då tenorsax) som spelas högt, gällt och så dissonant som möjligt.
Å andra sidan finns det inget sexigare och själfullare än en altsaxofonist som spelar med så mycket känsla att man får gåshud.
David Sanborn är i mina ögon kungen bland saxofonister, ingen kan spela som han även om många försöker.
Altsaxofonisten Hank Crawford var ett okänt namn för mig och när jag satte på den här plattan blev jag väldigt positivt överraskad.
Det här är just den typen av jazz som jag är så svag för. Den är melodiös utan att för den skull vara ointressant eller platt. När Hank använder dissonanser ligger det alltid en tanke bakom. Med hjälp av dem skapar han en stämning i musiken som han bygger upp mer och mer för att sedan lösa upp den och låta lyssnaren slappna av en stund.
Den här plattan innehåller allt från funk- och lite bebopinspirerad jazz till finstämda ballader där hornen lägger mjuka ljudmattor bakom solisterna.
Överhuvudtaget är hornen väldigt snyggt arrangerade. Hank Crawford vet precis i vilket register varje instrument klingar bäst och utnyttjar dem därefter.
Den starkaste låten på plattan är en suverän cover av ”When a man loves a woman”. Den kan man lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna.
”Down on the deuce” är inte den mest musikaliskt intressanta platta jag hört, men den är skön att lyssna på.
Tänd stearinljusen, häll upp ett glas vin, sätt på Hank Crawford, slut ögonen och njut.

Betyg: 7/10