COOPER, COW, CUTLER, GILONIS, HODGKINSON, MITCHELL, STEADMAN, WYATT
The Last Nightingale
(Recommended/SAM)

I det esoteriska åttiotalet är det alltid roligt att se när musiker, författare och/eller konstnärer agerar utåtriktat, vare sig det gäller svälten i Etiopien eller någon annan viktig angelägenhet. Är artisterna dessutom kända/erkända kan deras engagemang innebära att annars onåbara befolkningsgrupper får insikt i problemets omfattning. Band Aids etiopienhjälp via singeln ”Do they know it’s Christmas?” är ett sådant fall.
Den engelska gruvarbetarstrejken är ännu ett exempel där musiker engagerar sig. På MP:n ”The Last Nightingale” strålar Robert Wyatt, gruppen Henry Cow och poeten Adrian Mitchell samman för att, genom sin musik, stödja de strejkande gruvarbetarna aktivt. Alla intäkter från ”The Last Nightingale” går oavkortat till strejkkassan.
Att få Robert Wyatt att över huvud taget sjunga idag är något av en prestation. Det är därför med spänt intresse som man närmar sig ”The Last Nightingale”…
Ändå blir reaktionen blandad. Wyatts röst är, som alltid, högst njutbar. De delar av Henry Cow som ackompanjerar honom satsar även de helhjärtat. Men kombinationen ger ett splittrat intryck, det är uppenbart att de medverkande musikerna har skilda föreställningar om hur slutresultatet ska se ut.
Skivans behållning blir därför den andra sidan där två Adrian Mitchell-poem varvas med en Fred Frith-komposition.
Dessutom får Scargills strejkande fortsatt stöd i kampen mot Maggie Thatcher. Behövs det fler skäl att köpa skivan?

Betyg: 5/10