MOT SÖMNLÖSHET

AZYMUTH
Flame
(Milestone/Amigo)

Klockan är fyra på morgonen och du ligger sömnlös och vrider dig i sängen. Trots att du är dödstrött vägrar John Blund att infinna sig.
Minuterna tickar iväg och paniken sprider sig i kroppen på dig. Nu måste du helt enkelt somna annars är hela morgondagen förstörd. Men hur du än försöker så går det inte, till sist har du nästan tårar i ögonen av frustration.
Att räkna får hjälper inte, ej heller att dra multiplikationstabellen baklänges eller att rabbla alfabetet tills bokstäverna snurrar framför ögonen på dig.
I det läget är de flesta mogna för fem mackor och ett stort glas mjölk — men gå inte på det, det blir du bara tjock av. Och förresten är det helt omöjligt att sova med smulor i sängen.
Sätt istället på den här plattan. Den är så tråkig att om du inte somnar efter en eller högst två genomlyssningar har du allvarliga problem och bör snarast uppsöka en doktor för att få starka sömntabletter.
Om jag inte har helt fel för mig är Azymuth ursprungligen från Brasilien och de gör mycket riktigt ett haltande försök att kombinera latinamerikanska rytmer med en touch av den jazzstil som brukar benämnas ”neo-fusion”.
Det haltande försöket övergår snart i platt fall. Medlemmarna är i och för sig musikaliskt kompetenta, men de spelar stelt och väldigt fantasilöst. Det är mjukt, snällt och förödande tråkigt.
Hela skivan känns lite väl skitpretentiös. Musiken är profillös och verkar framjammad för ett självändamål; ”hör vad snällt vi kan lira och hur modernt laidback vi är”. Och värst av allt, DET SVÄNGER INTE!
”Flame” är sömnmedlet som hjälper när det mesta brister. GAÄÄÄSP.

Betyg: 2/10