Det är höst. En stilla sommarvind har förvirrat sig in över södra delen av landet och fimbulvintern känns för ett ögonblick långt härifrån.
Framför mig ligger några skivor som jag av olika anledningar måste lyssna på. På skivtallriken snurrar Åke Arenhills och Moniqa Sunnerbergs LP ”Guskelov — Öronsusningen Börjar Avta”. Det är mycket som är irriterande med plattan…
Det är inte bara texterna som sådana. LP:n har dessutom en lågmäldhet som påverkar koncentrationen i en negativ riktning. Eftersom fönstret är öppet njuter man istället hellre åt den sista solstrålen innan vinteridet.
Men när några pratande människor passerar nedanför fönstret faller plötsligt pusselbitarna på plats. Arenhill-plattan ska vara lågmäld! På så sätt passar den in i omgivningen.
Några dagar senare intervjuar jag Åke Arenhill. Han är ingen nödbedd berättare och talar mångordigt om hur han träffade Moniqa Sunnerberg och Arne Olsson, som skrivit musiken på ”Öronsusningen”:
— Arne Olsson träffade jag när jag gjorde TV:s julkalender för några år sedan. Vi har samarbetat sedan dess även om vi var tveksamma när vi började. Moniqa träffade jag redan för tolv år sedan när scenografin till ”Oh Calcutta”, du kanske minns den föreställningen. Det blev så mycket skriverier kring ”Calcutta” eftersom skådespelarna var nakna. Moniqa Sunnerberg var en av skådespelarna…
— Plattan kom till rent praktiskt av två orsaker. Den första orsaken var att jag skriver ganska mycket texter. Dessutom ansåg jag att både Moniqa och Arne var underskattade som musiker. De arbetar, rent oförtjänt, för mycket i skymundan. Så när Moniqa ringde och frågade om hon fick sjunga några av mina texter var det bara att sätta igång.
Texterna och dikterna på ”Guskelov — Öronsusningen Börjar Avta” är minst sagt udda. Ibland träffas hjärtat direkt. Ofta är de Arenhillskt underfundiga. I flera fall är de bara dåliga.
Under intervjun visar sig Åke Arenhill ha en speciell tanke bakom sina texter. Han har mycket svårt för pretentiös poesi och anser att få kan klara av att skriva sådant. Gunnar Ekelöf och sin fru Monica (!) är två av de få som är läsbara inom den ”tyngre” poesin, anser Åke Arenhill. När han själv skriver har han helt andra utgångspunkter:
— När jag skriver texter och dikter vill jag ha dem så enkla som möjligt. Helst ska de påminna om vardagssamtal, något enkelt som många kan ta till sig.
— Ska man nå ut till människor är det dessutom bäst att spela in dikterna och ge ut dem på skiva. Tänk dig själv: en diktsamling säljer kanske i fyrahundra exemplar. För att inte tala om tryckkostnaderna! Chansen att skivan blir spridd är betydligt större, tycker Åke Arenhill.
Arne Olsson, som är den musikaliskt ansvarige, skriver i vanliga fall mest musik för TV-program som Sveriges Radio i Malmö producerar. På skivan medverkar också gruppen Friends som till största delen är hämtade från Malmös Jazz-stoltheter Tolvan Big Band. Åke Arenhill är utan tvekan förtjust över sina medmusiker:
— Det som var roligt med gruppen Friends var deras ungdomliga öppenhet. De var inte fastlåsta i någon musikalisk fålla utan hade hela tiden sinnet att kunna anamma nya impulser.
Att tala om Åke Arenhills framtidsplaner är som att gå vilse i någon av Amazonas mer utvecklade djungellandskap. I skrivande stund pågår en akvarellutställning som Åke Arenhill är ansvarig för i Galleri 101:s utställningslokaler i Malmö. Dessutom glöder skrivmaskinen.
— Vad jag för närvarande håller på med är en Talk-show som kommer att handla om Malmö. Jag tycker att det är ganska lite skrivet om den här staden och vill gärna ändra på det. Arne Olsson kommer att bidra med lite musik, trots att det är en Talk-show. Varför vet jag inte riktigt. Det är precis som om man inte trodde att man skulle kunna fånga en publiks uppmärksamhet under femtio minuters tid med bara rösten som instrument…
— Dessutom lägger jag och Arne sista handen vid en musical som vi har tänkt kalla ”Tillfälligheternas Spel”. Vår musical är ett förvandlingsspel där vi ställer frågor typ ”Varför blev Hitler personen Hitler?” — ”Varför inte du eller jag istället”? Jag hoppas verkligen att vi kommer ut med ”Tillfälligheternas Spel”. Det är trots allt inte det lättaste att få ihop de ekonomiska ramarna till en musical.
Det är bara att hoppas att han får de nödvändiga pengarna. Det är mycket man kan säga om mångsysslaren Åke Arenhills produkter — kvaliteten åker berg och dal-bana.
Men hans mod skulle många svenska konstnärsutövare behöva!