Efter ett nummers uppehåll är det dags för ännu en demokrönika. Gamla läsare känner nog igen sig och nya läsare hälsas hjärtligt välkomna till demokassetternas och nybörjarnas himmelrike. Jag tänkte börja med att uppmana alla band som tänker skicka in demos till kommande Release: Gör ett kort presentationsbrev, spela inte en C90-kassett full med låtar ni inte är helt färdiga med, det räcker med tre-fem låtar och skicka gärna med ett foto. Tre ganska enkla uppmaningar som gör livet lättare för mig. Jag tackar på förhand. Det är ju trots allt kul att se vilka framtida stjärnor som gömmer sig i stugorna. Den här gången blir det som vanligt allt från sågningar till hyllningar. Till er alla: ge inte upp!

Ska man sjunga på demon? Vem ska sjunga och hur? HERSHOCK borde ställt sig dessa frågor ytterligare en gång. Kan man inte sjunga så låter man bli eller lånar in någon som kan bättre. Allra helst ger man ut en demo med instrumental musik. Jag är måttligt trött på dåliga, oengagerade sånginsatser som totalt förstör intrycket av musiken. Bakom Hershocks otroligt falska sång döljer sig nämligen välspelade synthetiska slingor som med elektronisk okänslighet nöjer sig med att stå som bakgrund till detta musikaliska övergrepp. Skärp er, ”Incite” (2) kunde blivit så mycket bättre om ni lagt ned lika mycket jobb på sången som musiken.

Göteborgska PIGMACHINE gör ingen snäll musik på demon ”Kein Virus in Bootsektor” (2). Ingredienser som sex och våld och med musikalisk inspiration från band som Nine Inch Nails och KMFDM lämnar ingen oberörd. Tyvärr lyckas inte Pigmachine förena sin nakna råhet med den känsla och begåvning som utmärker tidigare nämnda band. Det blir platt fall och bara ett enda smaskande i oljud och äckel.

Att göra fånig synthpop med maskinellt trist ljudbild och fula ljud verkar det finnas allt för många band som ägnar sig åt. Roligt, brukar det kallas. Roligt för dem som gör musiken kanske, men vi andra som tvingas lyssna tröttnar ofta snabbt. KAPTEN ELLEN (3) är hejdlösa. Utan relativt hög promillehalt i blodet gör sig musiken inte någonstans överhuvudtaget. Blipp och blopp utan skyddsnät — rakt in i öronen. Endast hjälplöst förlorade synthmissbrukare tar till Kapten Ellens välfyllda kassett när allt annat är sönderspelat eller slutlyssnat.

Inte allt för ofta får vi demos från band som kan passa in i goth metalgenren. Från Strömstad kommer THIRD STONE FROM THE SUN — fyra grabbar som i vårsolens ljus spelade in en demo kallad ”Sarcastic” (4). Den kommer väl till pass nu när mörkret sänker sig över Göteborg.
Mäbe (Mattias Johansson) för fram sitt budskap med dov, nästan väsande stämma mot en bakgrund av malande basar och gnistrande gitarrer. Låtarna är välspelade men det känns tyvärr inte som tillräckligt då de varken lyckas bli medryckande eller eftertänksamt avkopplande. Det bara mal och mal och mal…

Likt S.P.O.C.K som hyllar Star Trek och rymden med sin musik gör SIXTY DEGREES sin hyllning till brittiska agentserien ”The Avengers” genom att ge ut en demo med samma namn (5). Med synthpoppig glimt i ögat startar kassetten med ”Icebreaker” om dubbelagenter och fortsätter på samma tema i ”The Spy Who Loved Me”. Anna-Karin Karlsson heter sångerskan som backas upp av Anders Gärder, Roger Tell och Jens Wall på synthar och andra maskiner. Sixty Degrees sneglar inte, som så många andra, på Depeche Modes tidiga alster då de gör sin musik, utan har hämtat sin inspiration från andra 80-tals band som Sparks och Men Without Hats.

Denna demokrönika rymmer ännu ett ”roligt” band. På kassetten kallad ”Tennis” (6) har PLASTIK PLANET samlat sex låtar som de hoppas ska vinna uppskattning och förhoppningsvis resultera i ett skivkontrakt. Musiken är kul och texterna skojiga, men gruppens eventuella kvaliteter får inte visa sig riktigt eftersom det roliga tar överhanden och trycker ned alla eventuella talanger långt ned i clownskorna. Men som stämningshöjare på klubbar och fester funkar Plastik Planet bra.

Från Kalmar kommer fyra grabbar som gör synthpop med stark betoning på synth. Maskinerna bubblar av ljud och trummaskinen sprutar ut salvor av taktfast smatter. Sångarens allvarliga stämma får vokal hjälp av frekventa samplingar från bland annat Star Trek. ADMISSION är dock inte något nytt rymdpopband utan nöjer sig i första hand med den vanliga ångesten, olyckliga kärleken, drogproblemen och annat elände på debutdemon ”Escape” (6). Låtarna har catchiga refränger men då texterna är så hopplösa når låtarna inte riktigt ända fram. Eftersom AdMission har hållit på sedan 1996 borde de ha blivit några erfarenheter rikare vid det här laget. De har medverkat på Powerspot-samlingen ”Monument 3” med låten ”Escape” som är demons bästa alster. Om kvintetten tar sig i kragen och övar lite till så kanske de kan bli något att räkna med i framtiden.

Med oemotståndlig inlevelse skramlar och bankar Stockholmsbandet PHRANK fram en industrialhybrid med hjälp av diverse skrot och maskiner. På ”Championship 1997” (7) får vi stifta bekantskap med en förvriden ljudbild där brandsläckare, vinkelslip och andra ickeinstrument samsas med mer klassiska diton som saxofon och trummor. Om Phrank får tillgång till en duktig producent och en hyfsad studio kan de säkert fila till sitt låtmaterial, utan att för den skull slipa bort sin originalitet, så att det kan passa dagens blaserade musiklyssnare. Phrank har också medverkat på den samlings-CD som följde med fanzinet Sauna i somras.

De flesta band går igenom flera stadier innan de når upp till den nivå som JOYCE lyckats ta sig upp till. Gruppen berättar också att de i fem års tid utforskat de underliga vägar man kan komma in på med hjälp av den elektroniska musiken. Erik Skalin och Thomas Sandberg från Örebro kanske är välbekanta för er som bor i de trakterna. De har i alla fall, tidigare musikaliska utflykter till trots, fyllt sin demo med fyra luftiga pophits som kan jämföras med tidiga New Order, Pet Shop Boys eller Erasure. Tyvärr har inte gruppen haft vägarna förbi Göteborg så jag har inte haft möjlighet att se dem live, men jag kan tänka mig att deras säkra sång och raka melodier gör sig väl på en klubbscen. Joyce balanserar mellan kommersiellt gångbart sound och synthetiskt svårmod. Soundet är dansant utan att bli technodunkande eller för blippbloppigt och gör sig således både på dansgolvet och i soffan. ”The Museum” (8) är en demo värd att skaffa om man vill ha behaglig elektronisk pop att fylla vardagen med.

KONTAKT

Release recenserar demos från alla musikstilar vi skriver om. Skicka er demo till:

Release Music Magazine
On Metal
Box 7144
402 33 GÖTEBORG

AdMission
c/o Roger Lindholm
Södra Långgatan 20 B
392 32 KALMAR
Tel 0480-19712
http://www.student.hk-r.se/~ie96djo/Admission.html

Hershock
Tel: 0340-31877, 84752
http://www.angelfire.com/nm/hershock/

Joyce
c/o Erik Skalin
Restalundsvägen 95
702 16 ÖREBRO
Tel: 019-101808

Kpt Ellen
c/o M Sundholm
Stockholmsvägen 25
761 43 NORRTÄLJE
Tel: 0176-14551

Phrank
Tel: 08-7302501
http://hem.passagen.se/phrank

Pigmachine
c/o Gustavsson
Klarvadersgatan 3
418 39 GÖTEBORG
Tel: 031-547077

Sixty Degrees
c/o Anders Gärder
Gibraltargatan 90-817
412 79 GÖTEBORG
Tel: 031-7785909
http://www.dtek.chalmers.se/~d3wall/60deg.html

Third Stone From the Sun
c/o Mattas Johansson
3:e Musseronvägen 10
452 34 STRÖMSTAD
Tel: 010-2051051