De är tillbaka. Som om någon skulle vågat tro något annat. Ungefär lika lätta att stoppa som ett stjärnfall. Med nya CDn “Earbound”, ett par hyll-centimetrar singlar och Energy Rekords i ryggen är de dessutom bättre än någonsin. Och de har fått Whipped Creams gitarrvirtuos Jörgen Cremonese att spela som en nybörjare, vilket inte är det lättaste. Å andra sidan är inte Blue For Two intresserade av att gå enkla vägar och välja enkla lösningar. Stigen är smal och krokig när Freddie Wadling och Henryk Lipp går igen.

“Earbound” heter alltså Blue For Twos färska album, det fjärde i ordningen föregånget av “Blue For Two” (1986), “Songs from a Pale and Bitter Moon” (1988) och “Search & Enjoy” (1992). Nio års existens och fyra fullängdare kan tyckas aningen magert, men istället dyker Henryk och Freddie upp på högvis av plattor med andra svenska artister. Ibland som bandmedlemmar, ibland som musiker och ibland som inspelningshjälp. Henryk är en mixare och producent av rang och har bl a arbetat med Excellent Accident, Marie & the Wildwood Flowers och Sator. Freddie har spelat med t ex Cortex och The Leather Nun och sjunger i Fläskkvartetten parallellt med Blue For Two. I centrum står studion Music-A-Matic som finns i Göteborg.
De två träffades under en skivinspelning (vad annars?) hösten 1984. Den första frukten av samarbetet skördades året därpå med singeln “Someone Like You”. Pressen strödde rosor över den och ytterligare två singlar (“The Drums” och “Madman”) som kom innan det mäktiga debutalbumet. “Blue For Two”-skivan känns som en kolossal krafturladdning; en blandning av en oerhörd mängd stilar och en samling mycket storslagna sånger. Allting serverat på silverfat av Freddies underbara sångröst. Redan då kommunicerade de bättre med Blue For Two än vad de någonsin gjort tidigare. En stereotyp växte snabbt fram, med Henryk som studioräv och Freddie som den utåtriktade.
— Jag kan ju inte rå för att jag är så vacker, säger Freddie och myser.
— Det går inte att komma ifrån att Freddie är en mycket karismatisk person och en stor personlighet. Man undrar om inte Fläskkvartetten är hans band när man läser recensionerna. Halva recensionen handlar alltid om hur fantastisk Freddie är, säger Henryk, som själv inte verkar ha något emot att få stå lite i skymundan. Mellan dem finns inga sådana värderingar eller skillnader.
— Blue For Two är Henryk Lipp och Freddie Wadling, inte Henryk Lipp eller Freddie Wadling. Utan den ena inget Blue For Two, förtydligar Freddie via en telefon från Music-A-Matic där Sator slamrar lite grann i bakgrunden.
Just Sator är en grupp Blue For Two samarbetar mycket med. Deras gitarrist Chips Kiesbye har spelat med dem live vid otaliga tillfällen och dyker även upp på deras julsingel tillsammans med bl a folk från Bazooka!, Easy, Whipped Cream och Stonefunkers. Många av dem, bl a Whipped Creams gitarrvirtuos Jörgen Cremonese medverkar även på “Earbound”. Att få honom att spela som en nybörjare var ingen lätt uppgift. Henryk Lipp, som skrivit största delen av det nya materialet, lyckades ändå gå iland med den.
— När vi gjorde den här plattan har jag utgått ifrån vad jag själv skulle vilja göra, vilket inte är så lätt som det låter. Jag ville att plattan skulle ha en positiv energi och ta ett steg tillbaks till krattigheten. Så som man spelar innan man fått en massa regler för det. Att vara duktig, professionell, är ofta ett stort hinder. Vad det beträffar Jörgen hade jag spelat in skisser innan, så han har haft något konkret att utgå ifrån. Jag har sluppit hålla gitarristens strängar, be om ackordbyten och svänga hans svajarm, säger han och småskrattar.
Både Henryk och Freddie är mycket nöjda med “Earbound”, som förhoppningsvis skall kunna ge dem tillbaka det anseende de förlorade med förra albumet “Search & Enjoy”, som ingen av dem är särskilt nöjda med.
— Det var en experimentplatta där vi lekte med en del tidsklichéer, berättar Henryk. Där finns en hel del bra melodier, men det är slutdraget i de spakarna nu.
Albumet blev det enda på MNW, som köpte över Blue For Twos gamla etikett Radium. Henryk igen:
— De gillade oss inte helt enkelt, och vi gillade inte dem så vi kom ihop oss. Som artist vill jag känna att bolaget respekterar mig och tror på det jag gör, och det fanns inte där. Det stod fortfarande Radium på skivorna, men inget av de gamla Radium-banden kände igen sig och Radium-killarna fick ju kicken. Det sägs att de köpte Radium för att få Sator. Lång näsa fick de istället.
I slutet av 1993 trädde Energy Rekords in i bilden. Ett kontrakt skrevs gällande “Earbound” och det var en stor chansning både för Blue For Two och Energy.
— Det var de gamla Radium-killarna som rekommenderade dem. Då hade vi legat på ett stort bolag, men vi var inte nöjda med dem eller sättet de sålde vår platta på. I det läget kändes det rätt att prova ett litet oberoende bolag, fortsätter Henryk.
— Och hittills har vi inte haft något att klaga på, fyller Freddie i.
— Den musiken som Energy jobbar med känns inte speciellt främmande för mig. Jag är ju uppväxt med Kraftwerk och Human League, och psykedeliska band som Tangerine Dream om man går ännu längre tillbaka, berättar Henryk och talar även om att han tycker Die Krupps är “rätt bra”. Men visst är det en chansning, fortsätter han. Energy kan t ex inte plugga igenom en låt på P3 som MNW kan.
Trots ganska mycket strul och trassel, sjukdomar och en hårt ansträngd ekonomi fortsätter Blue For Two ändå att spela.
— Man har ju en kreativ ådra som får en att fortsätta, berättar Freddie. Personligen skulle jag inte kunna syssla med något annat. Det är lika mycket ett gift som en uppgift.
När jag talar med Freddie blir jag aningen förbryllad. Han rosslar, hostar, harklar sig och ber om ursäkt för detta om vartannat. Någon form av förvandling måste ske när han hamnar framför en mikrofon. Då är han tveklöst en av Sveriges bästa sångare. Och på “Earbound” använder han sitt “instrument” bättre än någonsin. Det är ett mycket starkt album som präglas av glada amatöristiska idéer genomförda på ett synnerligen kompetent sätt. Här finns en positiv energi och spelglädje som smittar av sig, vilket är den största skillnaden gentemot “Search & Enjoy”. “Earbound” hamnar istället någonstans mellan de två första plattorna.
Sökandet är härmed avslutat. Kvar finns avnjutandet.

BLUE FOR TWO

MEDLEMMAR
Freddie Wadling: sång
Henryk Lipp: programmering, gitarr

STARTÅR
1985

HEMORT
Göteborg

SKIVBOLAG
Energy Rekords

DISKOGRAFI
1985 Someone Like You 7″ (Radium)
1985 The Drums 7″ (Radium)
1985 Madman 7″ (Radium)
1986 Blue For Two LP/CD (Radium)
1987 Stay Casey 7″ (Radium)
1988 Songs from a Pale and Bitter Moon LP/CD (Radium)
1992 Like an Egyptian CDM (Radium/MNW)
1992 Rain of Ruin CDM (Radium/MNW)
1992 Search & Enjoy CD (Radium/MNW)
1994 International CDM
1994 Painkiller CDM
1994 Solitary CDS
1994 Earbound CD

KONTAKT
Energy Rekords Box 1506
221 01 LUND