I oktober i fjol kom albumet “Fungus & Sponge” och månaden efter spelade Twice A Man live för första gången på tre år. Teatermusiken fick läggas åt sidan en tid och det mer traditionella Twice A Man fick åter luft under vingarna. Sedan sjuttiotalet har Dan Söderqvist och Karl Gasleben arbetat med musik under namn som Älgarnas Trädgård, Cosmic Overdose, Butterfly Effect — och så Twice A Man förstås. Twice A Man är utan tvekan den främsta elektroniska svenska gruppen genom tiderna. I två delar tar vi en närmare titt på en ovanlig och intressant svensk grupp.

Arbetet med det nya albumet “Fungus & Sponge” påbörjades i slutet av 1992, efter det att Twice A Man gjort klart musiken till en uppsättning av Figaros Bröllop på Dramaten I Stockholm. När gruppen gjorde en test-spelning i Hamburg julen 1992 drogs riktlinjerna för skivan upp med deras tyska bolag Yellow. Karl Gasleben berättar att idéer till hur “Fungus & Sponge” skulle låta fanns redan på ett tidigt stadium.
— Huvudingredienserna som finns på skivan diskuterade vi givetvis redan i början, men samplade röster och breakbeat var sådant som kom in i hanteringen efter hand. När vi utåt sett gjort teatermusik, har vi ju ändå suttit och petat med annat. Vi har experimenterat och provat nya idéer. Innan vi började arbeta med “Fungus…” hade vi paletten klar för oss, men visst händer det alltid saker med låtarna när man komponerar och mixar.
— Det var egentligen tänkt att vi skulle göra ett filmjobb efter Figaros Bröllop, men det blev skjutet på framtiden. Då började vi i stället arbeta förutsättningslöst och det mynnade sedan ut i “Fungus & Sponge”, säger Dan Söderqvist, sångare och musiker i duon.
Inspirerade av William Gibsons “Neuromancer” och liknande litteratur, började Dan och Karl att gräva allt djupare i ämnen som oftast räknas till cyberpunk, exempelvis Virtual Reality. De upptäckte att de flera gånger tidigare varit inne på liknande frågor. Tankar, idéer och stämningar i t ex “Driftwood”-projektet ligger inte fjärran cyberpunk. De har alltid hyst ett stort intresse till teknik och har sedan de började med musik på 70-talet nästan uteslutande använt elektroniska instrument. Gasleben har sedan en tid arbetat som teknisk redaktör på tidningen Musiker Magasinet.
Från början var det tänkt att Twice A Man istället skulle gjort en opera på “Neuromancer”.
— Vi hade tänkt att blanda Twice A Mans olika sidor, som i “Driftwood”, och göra en föreställning med utgångspunkt från “Neuromancer”, berättar Dan. När vi började analysera Gibsons texter ledde det dock till andra frågor, så det blev som det blev istället.
Är det möjligt att det kan bli någon sådan föreställning i framtiden istället?
— Inte på “Neuromancer”, den känns lite utagerad nu, tycker Karl. Vi har ventilerat den så mycket i och med “Fungus & Sponge”.
— Jag tycker inte det, kontrar Dan. Jag skulle kunna tänka mig att jobba med något parti i den boken, i någon scenisk form. Det är fortfarande en väldigt intressant bok. Det är i och för sig många som tagit “Neuromancer” som inspirationskälla, men det hindrar inte att man själv gör något på den. Det är precis som om det inte skulle göras några nya uppsättningar av Shakespeares “Hamlet”, bara för att det gjorts så många gånger innan. Cyberpunkrörelsen har tyvärr blivit annekterad av kvällspressen och förytligad. Cyberpunk är ju inte bara ett modeplagg, men det har på sätt och vis behandlats så, och därför är det inte viktigt att prata om det numera.
Karl igen:
— Det har varit väldigt skönt för media i allmänhet att ha den tjocka stämpeln cyberpunk att trycka på en massa saker. Ta det som vi har gjort förut, Front 242 eller Skinny Puppy — en rubrik på det — pang! utbrister Gasleben plötsligt. Man kan lansera en egen rubrik, men nu har media på något sätt skapat det här själva.
Att prata om framtiden är oundvikligt om man diskuterar cyberpunk. Karl talar om en mörk framtid, men vill absolut hålla hoppet uppe.
— Datakommunikationen medför att samhällsstrukturen förändras och vi går mot det postindustriella samhället. Det är en väldigt stor omdaning på gång; hur politiken ska skötas och samhällen ska styras. Vi är klassmässigt på väg mot ett tvåtredjedelssamhälle, där en tredjedel saknar jobb och där man inte tar vara på deras möjligheter. Det är inte konstigt att fascism gror bland folk utan framtid. Många tidigare ledande ideal har förlorat mark.
Twice A Man har funderat på att släppa ett interaktivt konstverk. Sådana tankar fanns inför “Fungus & Sponge”, och det är fortfarande möjligt att det blir något.
— Vi vill lägga ett musikmaterial ihop med bild till ett mer interaktivt medium, där man kan gå in och till exempel mixa själv, säger Dan.
— Det handlar om att göra något i relation till dagens teknik, fortsätter Gasleben. Det blir en retorisk fråga. Om jag får ett interaktivt konstverk och ska gå hem och konsumera, vad vill jag då ha? Jag sitter ofta med grafikprogram och förströr mig. Jag jobbar hellre med Photoshop än ser på TV. Musiktekniken utvecklas mot att man kan gå in i en tredimensionell värld och vandra omkring medan man lyssnar på musiken. Nu gör vi research och diskuterar, vi får se vad som händer.
Men detta ligger väl ganska långt in i framtiden?
— Tre veckor, svarar Karl lugnt och Dan brister ut i ett gapskratt. Vi har musiken och vi laborerar just nu med video, så det ligger inte så långt borta.
Nu i vinter kommer det att spelas in en video till “Shivanayama” från “Fungus & Sponge” i en mer pop-orienterad version. Eftersom det redan gjorts house- och technomixar till en tänkt maxi på “Panther Moderns”, är det möjligt att det blir en video även till denna låt.
“Panther Moderns” är också den låt som ligger närmast till hands när det gäller tolvtumssinglar och sådana tänker Twice A Man släppa. De har varit i kontakt med det belgiska ledande technobolaget R&S.
— De vill släppa skivor med oss, men det går väldigt bra för dem just nu och de har därför för mycket att göra. Vi har funderat på att om det inte händer något på R&S så kanske vi drar igång någonting själva. Inför de senaste Sverigespelningarna gjorde vi även en remix på “Sheltering Sky” som vi gärna vill få ut. Också “Shivanayama” förstås.
Det är näst intill omöjligt att beskriva hur Twice A Mans musik låter, och det är definitivt en hel vetenskap att placera den i något fack. De som enbart hört “Fungus & Sponge” har ingen aning om hur Twice A Man låtit innan. Många är de som tycker att Twice A Man hade sin storhetstid i början och mitten av åttiotalet med skivor som “From A Northern Shore” och “Works On Yellow”. Hur vill de själva beskriva sin musik?
— Det är väl din sak som journalist att beskriva oss, vi är bara kompositörerna, utbrister Karl skrattande. Vi har själva rubricerat den nya musiken som ambient techno. Det är en term som svingar i luften just nu i och med den ambientvåg som svept fram.
“Fungus & Sponge” är en samproduktion mellan Twice A Mans eget bolag Xenophone International och det tyska bolaget Yellow. Yellow samarbetar intimt med tyska Strange Ways Records och Twice A Man är faktiskt den enda aktiva gruppen på Yellow just nu. Det har varit relativt tyst om Xenophone i några år fram till nu, men förr släppte Xenophone gruppens egna utgåvor plus en del andra artister som till exempel Lars Falk. Samtliga var dock relaterade till Twice A Man på ett eller annat sätt.
Lars Falk var tidigare med i Twice A Man, på LPn “Music For Girls” närmare bestämt, och har gett ut en kassett och en LP som soloartist på ovan nämnda Xenophone. Yellow har nyligen återutgett hans LP på CD. Jag frågade Dan vad han Lars Falk idag.
— Ända sedan förra LPn har han jobbat på att göra en ny… Han sitter och snickrar låtar ihop med Micke Fölsch, som producerat oss tidigare, men det går väldigt långsamt. Lasse har varit ute och rest mycket de senaste åren och bott i Ungern, Schweiz och Holland i och med att han har jobbat för IKEA…
Dan berättar vidare om Yellow:
— Våra plattor har en längre tid kommit ut på Yellow, berättar Dan. Vi känner att vi samarbetar med dem bättre än vad vi kunde göra med till exempel MNW. Det var därför en ganska naturlig lösning att lösa det på det här sättet. Radium var ett bra bolag så länge det sköttes från Göteborg, men den bubblan sprack och MNW köpte upp Radium. Nu har de till och med lagt ner etiketten. Alla band som låg på Radium — Union Carbide, Blue For Two o s v — har varit besvikna på MNWs sätt att hantera dem. Radium hade en ambition att hålla en viss profil, men i MNWs regi tappade etiketten en stor del av sin personlighet.
I oktober skulle Twice A Man medverkat på en festivalturné som den tyska tidningen SubLine arrangerade, men det blev aldrig av. Nu talas det istället om en Europaturné tillsammans med Wolfsheim i slutet av våren.
Återutgivningar av gamla Twice A Man-album på CD diskuterades redan på den tiden gruppen låg på Radium. I dagarna kommer “Works On Yellow”, som aldrig tidigare funnits på CD. Låten “Back On Venus” var med på den tyska vinylutgåvan, istället för “Details”. På den nya CDn finns båda med, plus “Time” — baksidelåten på “Girl”-singeln. Steg två blir antagligen en “Collection of Stones II”, d v s ännu en samlings-CD. Ytterligare en utgåva som diskuteras är en CD med bland annat låtar från “Slow Swirl” och “Aqua Marine Drum”.
Fortsättning följer i nr 1/94