Musikmässigt har ni gått från death metal till att bli mer melodiska. Har det varit ett medvetet drag, Alex?
— Ja, jag tror det. Redan innan vi hade gjort vår första platta hoppade vi mellan olika musikstilar. Efter varje album frågar folk oss varför vi har ändrat oss så mycket. Vi gör det för att vi fortfarande skall ha ett intresse att göra musik. När To Ride, Shoot Straight and Speak the Truth kom 1997 ut så tyckte folk att vi ändrat oss för mycket, det kanske vi gjorde. Vi var desperata att pröva någonting nytt. Efter det ville vi gå tillbaka till det som publiken känner igen. Jag hatar verkligen när band säger att de gör någonting bara för fansen, det är klart man gör det för fansen, men man måste ha passion för det man gör också. Vi känner att vi kan köra den stil vi vill göra. Vi var ute på turné med Slayer före det senaste albumet, så det är mycket därför Morning Star har en del Slayer influenser, och det var ju ett av de banden vi växte upp med. Att vara på turné med dem var väldigt influerande.
Det jag gillar med Entombed är att ni fortfarande har känslan och melodierna i låtarna till skillnad från andra death och thrash metal band. Entombed och Pantera är ju ganska olika, men likheten är att ni båda har känslan och melodierna.
— En bra låt är en bra låt. En del band kommer undan med att bara ha en attityd och en image. De kanske säljer många album, men det är inte sådana album som blir klassiska. Nu säger jag ju inte att våra album är klassiska. Vi försöker alltid att få fram känslan och melodierna i våra låtar.
Man glömmer lätt hur tung er musik är p g a att ni har så melodiska låtar.
— Det är knepigt det där. Jag kommer ihåg när jag växte upp och lyssnade på Motörhead och Slayer. Då kommer jag ihåg dem som mycket oväsen och mycket brötigt ljud. När du lyssnar på de plattorna idag så låter de som vanlig rockmusik.
Det är samma om du lyssnar på tidiga Metallica. De gjorde många riktigt bra låtar. De hade också mycket melodier i sina låtar och det är nog därför de höjde sig över andra band på den tiden.
— Definitivt. Metallica var ett av de banden jag lyssnade på när jag började skriva texter och lära mig spela gitarr. Vad än Slayer och Metallica gör så köper jag deras plattor. Många tycker ju att Metallica blev kassa efter det svarta albumet. Det hade väl bara blivit tråkigt om de gjort de tre första plattorna om och om igen, bara för att göra fansen nöjda. Nu gör de skivor som de vill göra. Och de behöver inte göra det för pengarna längre.
Hur kom det sig att ni gjorde det här projektet med baletten på kungliga operan i Stockholm i vintras?
— Två koreografer kontaktade oss genom vår hemsida på internet. Vi trodde först att det var någon som jävlades med oss. Men de fortsatte att kontakta oss och tyckte att vi kunde i alla fall ha ett möte. Vi gick dit och hade ett möte och tänkte väl inte så mycket att det skulle bli något av det. De ville se om vi var intresserade för att sedan gå och prata med operan. Vi sa att vi skulle göra det. Jag trodde väl aldrig att de skulle kunna övertala operafolket. Men det gjorde de, och det har verkligen varit en rolig upplevelse. Jag tror också att det var något vi behövde göra. Vi har ju gjort samma sak i tolv år nu och det här var något helt annorlunda, som att komma in i en helt annan värld.
Har du någon koll på hur death metal fansen reagerade på den här operagrejen? De kanske inte ens var och kollade på föreställningarna?
— Det såg ut som att det var en del metalfans där som aldrig skulle kunna tänka sig att komma nära ett operahus innan, om det inte var för det här. Det jag har hört har bara varit positivt. Det var till och med 90-åriga tanter i publiken. En gammal dam såg föreställningen fyra gånger. De satt där längst fram och nästan stampade takten med käppen. Sen var det metalfansen som sov de två första akterna för att sedan vakna upp under tredje akten när vi kom ut och gjorde våra 45 minuter. Vi fick stående ovationer, vilket visst inte var så vanligt där.
Jag såg en del av det på Grammygalan och det såg intressant ut. Det var lite som två världar som krockade.
— Det är härligt. Jag gillar att göra sånt. Man vill göra något annorlunda, så att man kan få personer intresserade av den andra saken man gör också. Men det är en tunn linje. Man vill inte förbrylla fansen för mycket.
Många band har gjort hela den här symfoniorkestergrejen, alla gör samma sak nu. Men er grej var två helt skilda saker, det var inte bara två olika typer av musik.
— Det har varit en härlig erfarenhet. Vi skall faktiskt göra fyra föreställningar till nu i höst. Det var meningen att vi skulle åka på turné med dem till Milano, Paris och Venedig. Men det kom nya chefer till operan och de gillade tydligen inte musiken, så det blev inget med det. Vi har mycket film från föreställningarna som vi kommer att släppa på dvd, som vi hoppas kommer att släppas runt jul.

Entombeds senaste release är Morning Star. Music For Nations

Intervju: Ritchie Adams.
Text: Robin Engblad.