En festival är kanske inte världens bästa ställe för att göra en intervju, men vi skall försöka göra det bästa av situationen med Leif Edling.

— Jag tycker den här festivalen är en perfekt miljö att vara i. Man blir så avslappnad, telefonen ringer inte hela tiden, du dricker öl och har kul helt enkelt. Allting kan hända på en festival, och allting händer också. Så jag gillar verkligen den här festivalmiljön.
Vad var det som gjorde att ni återförenades igen?
— Vi har legat på Music for Nations i ungefär 15 år, men de ville inte återutge våra gamla skivor med snygga omslag. De ville göra budgetversioner med både Nightfall och Ancient Dream på en cd. Det är sånt som jag verkligen hatar, för jag är själv en stor skivköpare. Köper jag återutgivningar på skivor så vill jag ha fina omslag med kvalitet. Så vi bestämde att vi skulle ge ut våra skivor på nytt med bra ljud. Originalskivorna lät inte så jättebra. Nightfall kom ut på cd när hela cd-mediet var nytt. Nightfall på vinyl låter faktiskt bättre än på cd:n. Vi ville få Nightfall att låta så bra som möjligt, för fansens skull. Vi räknar inte med att sälja miljoner skivor. Vi vill bara ha dem med bra ljud. Ancient Dream lät inte heller bra när den kom ut, nu låter den mycket bättre. Vi är musikfans själva och vi ville ge ut våra plattor med ett polerat ljud och nya bilder för originalet har inga bilder alls på inlagan. Det var faktiskt mest för oss själva vi har släppt skivorna igen, och givetvis för fansen. Om vi sedan kan få andra att lyssna på skivorna så är det ju ännu bättre. Vi gör det tillsammans med ett litet skivbolag, så vi har full kontroll på vad vi gör. Jag gör det hellre så här med riktiga omslag och lyxig förpackning och säljer 6000 skivor, än att göra budgetversion med Music for Nations och sälja 20 000 skivor. När dem var ute så började vi ringa varandra igen, och började prata om att kanske göra ett gig för att göra reklam för dem. Sedan när vi bestämde vi oss för att köra ett gig och kanske Sweden Rock Festival, fick vi så mycket gehör från alla möjliga — fans, promoters och de flesta tyckte det var skitkul. Det var då vi insåg att vi fortfarande hade ganska bra status som band. Det kändes nästan omöjligt att säga nej. Nu känns det riktigt bra, en hel sommar med festivaler. Vi flyger till festivaler under helgerna och vi har riktigt kul. Så det här är en skitkul sommar. Jag är ledsen för den här långa utläggningen. I USA vill de ju att svaren helst ska vara max 20 sekunder.
När vi ändå är inne på Amerika, så i början av er karriär blev ni utpekade som Black Sabbath-kopior just i Staterna. Ni gick er egen väg, och idag är det ingen som jämför er med Black Sabbath. Candlemass har ett eget rykte nu.
— Jag är riktigt glad för det och vi gör inget Black Sabbath-medley längre. Faktiskt så tror jag inte de hade något att jämföra oss med i början. Det fanns inga band som var så tunga som vi just då. Efter ett tag så kom alla dessa doom och goth-band. Nu för tiden så finns det så många band som spelar olika stilar av heavy metal eller tung doom och goth. Nu är det som om vi har vår egen nisch, så nu säger folk om vissa band att de låter som Candlemass. Vi har liksom copyright på vårt sound nu. Vi var först med det vi gör. När folk pratar om Candlemass nu så pratar de mer om låtarna och inte hur vi låter. Förr var det mer: ja, de låter som Black Sabbath eller Mountain eller nåt. Nu låter det mer i stil med: Ja, de låtarna med melodier och basic riffs, ganska melodiska men det är ändå rått och tungt. För mig är det en stor komplimang för folk säger att vi är ett sångbaserat band. Vi är ett riffbaserat band men ändå ett sångbaserat. Och att folk säger vi har klassiska låtar som “Gallows End”, “Source of Pledge” och “Mirror Mirror”. Så nu fokuserar sig folk på låtarna istället för att tycka att Candlemass är doom och de är så deprimerande. Det är mer: De gör bra låtar och har en riktigt bra lista med låtar. Vi får vår belöning nu. När vi bestämde oss för att ta ett uppehåll 1992 fick vi inte belöningen. Vi var ganska kända, turnerade och sålde mycket skivor. Nu känns det som om vi skördar vår belöning genom att höra vad folk verkligen tycker om bandet. Det är en ganska tuff sak vi gör. Istället för att gå in och göra en ny skiva så åker vi ut på turné och bara spelar gamla låtar. Det är ett litet risktagande, för vi vet inte vad publiken tycker. Vi gör det så bra som vi någonsin kan. Vi har varit inne och repat sen i november bara för att vi skall vara säkra på att inte göra en skitspelning. Vi kommer att vara supertighta och superbra annars har vi inte på en scen att göra. Och vi gör det, vi spelar bra och gör bra shower, om vi inte hade gjort det hade det inte varit någon poäng med att spela. Vi skulle bara förstöra vårt rykte från 80-talet, för folk säger att Candlemass är ett bra liveband. Så det skulle vara skitdumt att gå upp på scen och förstöra det ryktet. Nu gör vi bra konserter och får höra vad folk tycker om oss och våra skivor från 80-talet. Det är kul att höra folk säga: Jag såg er spela förra veckan, det var som att se en konsert med er från 80-talet. Det är helt otroligt att kunna göra en sån grej. Wacken Open Air Festival är ett typiskt ställe där många band har sin återförening, där står de i sina kalsonger och strumpor, de kanske har repat fem gånger och låter skit. Vi kan inte göra så, det vore att begå självmord på din egen karriär.
Ni är ju faktiskt en av de stora inspirationskällorna för stoner-rock. Stoner-rock började ju så smått bli stort efter det att ni splittrats.
— Ja, det är väl vi och Kyuss. Många stoner-band är ju influerade av Kyuss, tydligen. Om man frågar dem så är influenserna också Candlemass och 70-tals rock. I början av 90-talet så var det ingen som nämnde Candlemass som inspirationskälla. Nu hör man det från alla man möter. T o m killarna i Rob Halfords band sa att vi var skitbra och att de lyssnade på oss när de gick i high school. Jag mötte Layne Staley i Alice in Chains innan han dog som sa: fan, grabbar jag älskar “Gallows End”. Han var ett fan till oss när han gick i college eller high school. Det är helt jävla otroligt att höra det från folk. Jag skiter ju på mig när en person som Layne Staley säger så. Sådant hörde vi inte på den tiden vi spelade. Vi hörde det i och för sig när vi turnerade i England av band som Paradise Lost, Cathedral och My Dying Bride, men inte från de riktigt stora banden. Visste du att Dave Grohl från Foo Fighters är ett stort fan av Candlemass. Det är ju häftigt.
Det roliga är när grungen kom i början av 90-talet och metal scenen försvann så ville grungebanden inte erkänna att de gillade metal. Det var bara influenser från punk som gällde. Nu kommer alla de gamla grungebanden fram och erkänner att de gillar Candlemass, Kiss, Van Halen och alla möjliga metal band du kan komma på. De lyssnar ju inte ens på punk.
— Dave Grohl ringde upp oss för ungefär ett år sedan när han höll på med sitt soloprojekt. Jag vet inte om skivan har kommit ut eller inte, men han skrev tolv stycken tunga rocklåtar med 70-tals stuk. Han har också fått alla sina favoritsångare att ställa upp och lägga sången på skivan, t ex Lemmy, King Diamond, Cronos från Venom och han ville att Messiah skulle sjunga, men han kunde inte få tag på honom. Dave lägger själv alla instrumenten på plattan.
Han vill nog bara göra något som får Zakk Wylde att hålla käften.
— Ja, det känns i alla fall skönt att veta att inte alla “Soundtrack” band är med på skivan som Anthrax, Megadeth, Type O Negative och Metallica.
Ser ni det här som en engångsgrej eller är det något ni kommer att fortsätta med efter festivalspelningarna i sommar?
— Vi vet inte. Vi kommer att göra ungefär tio spelningar i sommar på de stora festivalerna i Tyskland, Moskva, Schweiz och England. Efter sommaren skall vi ha ett möte i bandet och se om vi vill fortsätta. Vi har massor i Sydamerika på gång och även Japan, så det kommer mer och mer. Folk är jätteintresserade av oss. Vi sa att vi skulle göra lite spelningar i sommar, men snöbollen blir bara större och större och det rullar på. Så vi behöver verkligen ha ett stort möte snart, och komma fram till vad vi verkligen vill göra. Om vi ska turnera blir det inte i en turnébuss, det får bli flyg till stället, ett bra hotell, kabel-tv och mycket sprit och att de hämtar och lämnar oss vid festivalen. Så vi inte behöver döda varandra i en turnébuss. Om vi inte dödar varandra i sommar så kanske det blir en skiva så småningom, det vill säga om det är någon som erbjuder oss ett skivkontrakt. Som det är nu så har vi inget skivkontrakt. Vi har gjort fem-sex intervjuer i veckan sen i november och turnerat i hela Europa. Så vi har redan gjort mycket av grundjobbet och jag kan inte tänka mig hur mycket pengar det är värt. Låt säga om vi skulle få ett skivkontrakt i Wacken i augusti, då skulle det vara dumt om skivbolaget inte gav oss en riktigt bra deal, med tanke på hur mycket slitjobb vi redan har gjort.
Grejen är ju det att skivbolagscheferna inte tänker som vi. De tänker som affärsmän, det vill säga mycket pengar idag och imorgon. De tänker inte långsiktigt och det är det som är problemet. Varför splittrades ni egentligen?
— Det var inte kul längre. Den viktigaste orsaken att vi återförenades är att ha så kul som möjligt. Har jag inte kul när jag spelar, då vill jag inte spela längre. Jag vill verkligen att fler band skulle tänka så. Jag har sett så många olyckliga artister under åren som hatar att turnera och göra skivor. Vi vill bara ha kul nu. Har vi inte kul så spelar vi inte. Det är nyckeln till allt.
Jag kan se på dig att du njuter av det här.
— Jag har riktigt kul. Jag kan bara gissa hur nästa skiva skulle kunna låta. Om vi får ett erbjudande att göra en skiva, så kommer jag försöka sätta mig och skriva. Jag vet inte om vi skulle klara av att göra det vi gjorde på 80-talet. Sedan måste vi tänka på att det är Messiah som skall sjunga så vi kan inte låta som något goth band eller nu-metal band.
Ni måste låta som Candlemass.
— Ja precis, men jag vet inte vad det är. Det måste helt enkelt bli förbannat bra. Igår när vi spelade så var vi tvungna att spela bra. Om vi nu skall göra en skiva måste vi vara ännu bättre. Nu talar jag för mig själv. Jag vill inte göra en skiva om jag vet att skivan inte kommer att bli riktigt jäkla bra.
Ni ska låta som ni gör och inte tänka på hur andra låter.
— Det skulle vara patetiskt om vi skulle börja köra industri, alternativ eller NU-metal.
Candlemass gör en Limp Bizkit?
— Nej, nej, inte en chans. Jag överdriver inte när jag säger att vi behöver en hel skottkärra med pengar om vi skall göra en ny platta. Det är inte det att jag är girig eller något, men ska vi göra det skall det vara i en stor studio. Vi måste förbereda oss i ca fyra månader för att kunna göra en bra skiva. Det måste låta som några miljoner kronor. Vi kan inte göra en skiva för femtio till hundratusen kronor. Vi måste vara riktigt förberedda och göra demos och spela in i bra studios, och verkligen ta oss tid att göra plattan. Kan inte någon ge oss ett sånt erbjudande så kan vi inte göra plattan.

Intervju: Ritchie Adams
Text: Robin Engblad