När någon gör ett fanzine så är det ett rop på hjälp. Det är en tydlig signal på att något inte stämmer. Så om ni känner någon av personerna bakom nedanstående fanzines måste ni göra allt ni kan för att hjälpa dem. Det här är allvarligare än ni tror!

Jag får ont i ögonen när jag läser Skrutt #36, men eftersom jag tycker att det är ganska intressant så anstränger jag mi g till max ändå. Det är ibland som upplösningen och färgen på bakgrunden i kombination med texten sabbar mina ögon rejält men oftast ser man allting utan att anstränga sig. I det här trettiosjätte numret kan man läsa intervjuer med bl.a. Sator och D.S.-13. Att sedan mer än halva zinet består av recensioner känns ju lite tråkigt, men det är ju inte så mycket att göra åt om man vill recensera alla skivor man får hemskickade. Skrutt är ju helt okej, man vet vad man får men det skulle vara kul om det dök upp lite oväntade saker då och då.

No Appearance S.K.I.T.-zine #1 kommer från mina trakter, nämligen Kalmar och ett zine från Kalmar hör ju inte till vardagligheterna men här kommer det i alla fall ett som skapats av två profiler inom Kalmars musikscen. Intervjuerna är hett ointressanta och meningslösa men det andra sakerna i zinet var desto intressantare och roligare. Speciellt Davids kolumn om olika punkstadier. Här är ett utdrag: “Julgransstadiet: Detta stadie infaller när punkaren i stadie ett upptäcker Blue Fox möjligheterna. Bondagebyxor, nitar, t-shirts med band som köparen inte har någon skiva med, nitbälte, nitarmband och faan vet allt inhandlas. Dessa punkare ser ut som schablontypen av punkare. Nitar, trasiga jeans, kängor, viss politisk medvetenhet gör att punkaren blir mer accepterad av den övriga scenen. Blir politiken ett självändamål går punkaren vidare till stadie 4.”
Andra saker som jag uppskattade var konsertupplevelserna, Reaktor-turnén och den suveräna serien på näst sista sidan som handlar om när den galne punkaren arrangerar sin första spelning. Enligt redaktörerna så står S.K.I.T. för Super-Kulturellt-Intressant-Tufft zine eller att zinet är så dåligt att man bara kan torka sig med det. Vilket som stämmer in bäst är upp till dig som läsare att ta reda på…

Jag hatar att såra folk och jag tycker verkligen att det är väldigt beundransvärt att skapa ett fanzine men den här gången kan jag bara konstatera att jag inte gillar det. Ewa och Camilla från Trollhättan har skapat Give it Up #2, och jag vill verkligen uppmuntra dem att göra fler nummer i den extremt mansdominerade zine-djungeln. Bombshell Rocks-intervjun var visserligen rätt intressant men annars föll det mig inte i smaken alls. Jo, Camillas konfront med den tuffe killen var skoj också.

Nisse från Norrland har fått till ett snyggt debutnummer, Matchbox #1. Rockgrupperna Breach, Starmarket, Four Hundred Years, Cobolt och Switchblade presenteras i artikelform. Recensioner och några kolumner återfinns. Även layouten var snygg men det jag saknar är en mer personlig prägel på zinet. Det är svårt, jag vet. Många zines lyckas aldrig med det. Men jag tror att Matchbox har gnistan som kan börja brinna.

Trallbrudarna från Norrland med sin tråkiga humor är tillbaka. Det vill säga Dajva Brutalt Zine #4 är ute nu. Det bästa i zinet är intervjun med Anders Jacobsson och Sören Olsson som skapat hjältarna Bert och Sune. Coolast i stan. Lars Winnerbäck pratar ut om diverse saker och bandet Blackout svarar på lite frågor. I recensionen av Promenade #7 står det att layouten borde kunna vara mycket snyggare med tanke på att den är tryckt på tryckeri. Vaddå, vad spelar det för roll, de på tryckeriet har ju inget med layouten att göra. Dessutom är den kopierad på ett tryckeri, men det spelar ju mindre roll. Visserligen har de hand om beskärningen men den blev väl okej tycker jag. Sedan att kolumnerna är olika breda, som Stina inte tycker är stilfullt, ligger det en tanke bakom och det är att det ska vara lite varierat för ögonen när man läser kolumn efter kolumn med samma bredd. Likaså skriver hon att recensionerna inte är så informativa utan mest beskriver vad recensenten tycker om materialet och det stämmer nog ganska bra. Precis så vill jag att recensioner ska vara, recensentens upplevelse av materialet, ingen jävla reklam eller produktbeskrivning, även om vissa recensioner i Promenade tenderar till att bli det sistnämnda. Likaså blev den här recensionen mer en kommentar på Stinas recension av Promenade #7, men det är sånt som händer.

Ibland undrar man var alla små orter med lustiga namn ligger i Sverige. Den senaste jag tänkte på var Matfors, därifrån kommer Pelle som gör Fishzine. Numret som jag fick var en split med Blaserzine, som förövrigt kommer från Stenhamra. (Ännu en ort som jag inte har en aning om vart den ligger…) Hursomhelst så består Fishzine-delen av intervjuer med bl.a. The Kristet Utseende, Halvfabrikat Records, EAK och Mähälium. Eftersom inget av banden intresserar mig nämnvärt så fick jag ut mest av Pelles små funderingar och tankar om olika saker. Mer sånt… Om vi nu går över till Blaserzine-delen så hittar man intervjuer med bl.a. Böld, Mähälium (!), Ölhävers och Euclid. Det är likadant här, att det är artiklarna som jag fastnar mest för, även om de inte är särskilt många. Annars finns det inte så mycket mer att säga om den här spliten.

Mårten Larsson från Sunne har gjort ett gratis-zine som heter Skitzinet #1. Det är väldigt tunt (8 A5-sidor) och består av intervjuer med Purusam, Hellshit och Lobotomy. Några recensioner hittar man också. Zinet är nte så upphetsande men det är kul att han har energi till att göra det. Det är rätt coolt med såna här tunna gratis-zines, men det här kommer nog bara bli liggandes i någon byrålåda är jag rädd för.

På Hultsfredsfestivalen 1998 bytte jag till mig Apocalypse #2 mot ett ex av Promenade-sexan. Och exakt ett år senare så bytte jag till mig Apocalypse #3. Förutom en rolig Frodus-intervju stöter man bl.a. på Switchblade, Will Haven och Ink and Dagger. Det är snygg layout och bra skrivet. Jag gillar det här zinet svinmycket och tycker nog att det är ett av de bättre zinen i Sverige faktiskt.

Jag träffade Sativa-Markus på en spelning i Jönköping. Han var väldigt snygg och jag kan tänka mig att han hade varit fotomodell om han inte varit kängpunkare. Sativa #4 kändes rätt okej och det var bra band (bl.a. D.S.-13 och 8 days of nothing) och en hel del intressanta ämnen som togs upp. När det gäller Sativa #5 som är hans sista nummer så tycker jag att det har utvecklats en del. Det är mycket åsikter och tankar, det gillar jag. Markus skriver att han till skillnad från andra inte tänker igenom sina artiklar och läser igenom dem 100 gånger innan dom trycks och det kan nog stämma. De är ganska spontana men det är ju både positivt och negativt. Det är lätt att det inte blir så trovärdigt till slut om man ändrar sig hela tiden, men samtidigt så är jag väldigt mån om att fanzines ska dokumentera perioder och tankar i ens liv och man utvecklas ju hela tiden som människa. Femman innehåller bl.a. intervjuer med Tolshock och Kontrovers.
Markus delar ut en hel del kritiska tankar om punkrörelsen och huruvida det leder nån vart eller inte är upp till läsarna att bedöma.
Man kan även läsa lite om musikindustrins profitbegär och Markus tankar om Internet och varför man gör ett zine. Jag tycker att det var en skön och läsvärd avslutning för Sativa. För dem som även i fortsättningen vill ta del av Markus skrivelser kan kolla upp kollektivzinet Thank God, it’s Friday!, där Markus är en av kamraterna. Hör av er till honom för mer information.

Terrorpop #7 har en vacker blå framsida och ser väldigt proffsig ut. Det här gillar jag som fan. Snyggt och intressant. Mycket att läsa.
Banden som medverkar är bl.a. Sick of it All, Dropkick Murphys, Screeching Weasel, D.S.-13 och Guttersnipe. Då förstår ni kanske att jag gillar det ännu mer… Förutom intervjuerna så hittar man recensioner och lite artiklar. Skippa söndagspizzan och lägg vantarna på det här numret istället.

Kicks ‘r Us #1 är ett väldigt tunt zine som innehåller intervjuer med the Strollers, the Idyls och Roy and the Devil’s Motorcycle. Sedan innehåller numret inte så mycket mer utom en massa reklam och så. Men det är väldigt snygg layout och allmänt mysigt så jag ser fram emot att se en fortsättning…

Erik Punkpolis från Lund har då äntligen kommit ut med sitt zine, Cuwan #1. Layouten var precis som jag hade väntat mig, klipp & klistra as fuck och lite sådär smutsigt. Jag hade rätt höga förväntningar på det här zinet och jag kan väl inte direkt säga att zinet levde upp till dem. Men missförstå mig inte, det är inte dåligt, inte alls. Det var bara så att jag hade väldigt höga förväntningar på Erik, men det har jag lärt mig nu att man inte ska ha på folk. Hela kalaset är på engelska och intervjuoffren är DS-13, Öpstand, Doomsday mag, Hell & Damnation zine och Class War mag. Texten är bra och sammanfattningsvis så är det ett trevligt och ganska intressant zine.

Jon ellé har gett ut ytterligare skrifter. Denna gång är det ellé #6, #7 och #8. Jag förstår inte varför det är tre nummer egentligen, det mest logiska hade väl varit om det bara varit #6. Hmmm, den enda anledningen jag kan tänka mig är att skrifterna behandlar olika perioder i Jons liv, därför vill han skilja dem åt i kronologisk ordning. Hursomhelst så är det även denna gång extremt välskrivet och hyfsat intressant. Det jag gillar bäst är de vanliga dagarna i Jons liv som finns i slutet av zinet och så gillar jag de bilder och bildtexter som känns lite inspirerade av Jan Stenmark. Men som sagt så vet ju de flesta vid det här laget vad man får när man läser ellé och det är ju aldrig fel.

När jag var i Säljeryd, så fick jag Keep Out #8 av Klas. Och utan att tveka en sekund så påstår jag att det här är det absolut bästa numret jag läst av Keep Out. Bra intervjuer med Jr Ewing (bandet) och the Jam Session. Resten av zinet består bl.a. av konspirationsteorier, tankar om rädsla, millenium-tankar och recensioner. Skön layout och attityd. Lammhults bästa!

Björn ifrån the Jam Session har kommit ut med The Zine of the Tiger #3. Detta nummer innehåller höjdarbandet Dahmer, Flat Earth Records, Downsided fanzine och lite tankar och recensioner. Det är rätt bra men ändå känns det som om det är något som fattas. Jag kan tyvärr inte sätta fingret exakt på vad det är. Intervjuerna är helt okej, men fortfarande är det de personliga tankarna och åsikterna som jag faller mest för. Jag gillar att läsa om Björns tankar om livet och framtiden.

Anders i Bracca 3 har släppt sitt debutnummer, Berka Zine #1. Det innehåller en skitlång intervju med Skitsystem som är väldigt bra och uttömmande. Man hittar en massa artiklar, tankar och åsikter som är väldigt intressanta och inte direkt tjatar på om de gamla vanliga sakerna. Recensioner på både skivor och böcker hittar man. Jag tyckte att zinet var skitbra och har det som ett av mina svenska favoritzines för tillfället. Det kändes personligt och kommer nog att utvecklas till något väldigt trevligt.

Bleed Yourself Dry #1 var ett efterlängtat zine från Johan Ellis i Vänersborg. Fantastisk layout och lite annorlunda saker. Intervjuade band är Only if you call me Jonathan, Boy Sets Fire och Scared. Allting är skrivet på engelska så jag antar att den kommer att bli en storsäljare även utanför Sverige. Olika artiklar om allt ifrån hardcorescenens situation och Do It Yourself till julfirande och skolan. Det är mycket artiklar och eftersom de behandlar så pass olika ämnen så tröttnar man inte efter ett tag utan läser allt från första bokstaven till sista punkten. Ett mycket bra fanzine som innehåller intressant läsning.

Den käre Matthias från Pauliström, som servar folket med zines genom Crestfallen Distro, har gett ut Spring is here again #2. Det var ju minst sagt försenat, men det spelar ju ingen roll. Materialet är minst lika intressant för det. För er som inte vet så älskar jag dagböcker och 1/4 av zinet består av Matthias dagboksanteckningar. Intervjun med Star Wars-freaket Björn är givande och rolig.
Resten av zinet består av Matthias tankar och funderingar om olika saker. Jag tycker verkligen att det är helt suveränt. Allt med en enkel och mysig layout som kronan på verket. Framsidan pryds av en bild från en av världens bästa filmer (Stand By Me) och sedan att varje exemplar är numrerat uppskattar ju vi fanzine-töntar.

Även Spring is here Again #3 hann komma ut och personligare framsida än så kan man knappast ha… Den pryds nämligen av mitt efternamn i röd vacker färg och därunder lyser en orangefärgad sol. Genom att handmåla alla framsidor i färg har Matthias fått fanzinefolket att jubla igen.
På så sätt kan man ju välja framsida etter tycke och smak. Jag har några olika här hemma, bland annat ett med ett rött hjärta på. Beställ det gärna av mig, och visa att du har ett hjärta.
Om man är nyfiken på vad som rör sig i hjärnan på en 18-åring från Pauliström, då ska man definitivt kolla upp det här zinet. Om man vill läsa intressanta och personliga artiklar och tankar, då ska man definitivt kolla upp det här zinet. Om man vill få poetiska ord smekta in genom öronen, då ska man definitivt kolla upp det här zinet. Om man vill ta del av extrem nostalgi, då ska man definitivt kolla upp det här zinet. Jag känner igen mig själv i mycket av det som Matthias skriver. Bägge vill vi hänga med Wolverine och bägge tycker vi att fanzines är något av det viktigaste i världen. Som bonus får man ett 12-sidigt zine som heter Nameless Soldier. Även det innehåller lyriska tankar om livet av Matthias.
Nu hoppas jag verkligen att ni tar till er av allt positivt jag skrivit om det här zinet. Låt inte orden glömmas bort. Ta tag i det här nu. Det är en order!

Skandal zine #1 har skapats av Daniel från Åtvidaberg. Från början var det tänkt att bli ett webzine tror jag, men som tur var så utvecklades det hela till ett “riktigt” zine. Layouten är klassisk klipp & klistra, på sina ställen tenderar den att bli ganska tråkig. Besk, Anti-Pati, Greed, Bracca 3 och Atomvinter är intervjuade. Sedan är det mängder av recensioner. Det hela känns väldigt standard och kändes väl inte särskilt originellt, men det var ju helt okej för att vara ett debutnummer.

It’s not about the layout #4 har sett dagens ljus tack vare Peter Martini från Mjölby. Och jag tycker att det är strålande. Trean var skitbra och fyran fortsätter i den stilen. Intervjuer med Burning Kitchen, Fastbreak och Jeppe Into.
Tre fanzine-töntar, alla från Mjölby, får presentera sig. Recensioner, tankar och kolumner varvas flitigt och slutligen får man läsa om Peters festival-tripper till Vänerrocken, Hultsfred och Säljeryd. Jävligt bra zine. Personligt och mysigt. En av mina svenska favoriter!

Eter #1 är ett snyggt zine från Växjö-trakten. Det innehåller intervjuer med Kristofer Åström & the Hidden Truck, Barusta och the Facer. Sedan står det lite om Popsicle, Beastie Boys och Atari Teenage Riot också. Några artiklar om Deutschland, popmusik och annat trevligt hittar man även om man inte letar. Ett helt okej fanzine som innehåller lite allt möjligt. En hel del humor dyker upp lite överallt och även om jag inte ler åt så mycket av det så kanske du viker dig dubbel av skratt.
Utdrag ur ledaren: “… Vi var barnen som aldrig hade chans på någon. Vi var utan existensberättigande. För att stå ut — för att finnas, var vi tvungna att hitta något annat. En skyddsmur måste resas mot pojkarnas slag och flickornas hånleenden. Kanske var det en slump att det blev popmusik. Kanske var det ofrånkomligt…”

Sedan skulle jag recensera splitzinet mellan Hulkarsle #5 och Rockstar ate my hamster #2, men tyvärr hittade jag den inte. Den ligger nog någonstans i mitt rum på Öland, men jag har läst den några gånger så jag minns nog det väsentliga ändå.
Hulkarsle-delen var den bästa. Skön attityd som fan, driver med det mesta. Speciellt roligt är det i John Doe Band-intervjun, där det är extremt störiga/roliga red.anm. efter varje svar. Rockstar-delen minns jag nog inget ifrån, men den var säkert ganska okej. Någon adress till de bägge redaktörerna har jag inte heller just nu, men hör av er till mig så kan jag fixa dem kvickare än nån hinner baka en kaka.

Past Midnight #3 bytte jag till mig av Henke från Svenljunga på Eldslandet i Jönköping. Past Midnight är skrivet på engelska och innehåller denna gång intervjuer med Code 13, Fleas and Lice, Doom, Kontrovers och Scumbrigade.
Henke skriver även kritiskt om bl.a. satanism, TV-program och Gud. Det är en massa personliga åsikter och tankar blandat med intervjuerna och tillsammans blir det väldigt mycket att läsa. Guttans kräm. Fastän att jag är kass som fan på engelska så har jag lyckats att förstå det mesta. Jag hoppas att Henke är nöjd med det här numret för det borde han verkligen vara tycker jag.

Andreas från Vingåker har gett ut I hate the world that I think hates me #3. Jag vet inte varför men denna gång fastnade jag direkt för nästan allt i smet. Visst, man mår fortfarande inte bra av att läsa allting, men det är ju knappast meningen heller. Det handlar ju faktiskt om hans liv och vill man inte läsa så slipper man ju.
Andreas skriver om kärlek, mobbing, m.m. Det mesta är från hans skoltid och om personer som han vuxit upp med. Det hela är skrivet på engelska, absolut ingen dålig sådan, men jag tror att texten skulle bli mer levande om han skrev på svenska. Bara en liten tanke… Annars är det jävligt intressant och givande respektive gripande läsning. Man känner igen sig i många situationer, både med glädje och med förakt. Sveriges personligaste zine, helt klart. (Därför tycker jag att det borde finnas på svenska också, men jag ska sluta tjata.)

Apokryfos Magasin #1 var ett ganska speciellt zine. Inte särskilt standard och med en hel del intressanta grejer. Man får bl.a. läsa om militarism, Stig Dagerman, Vilhelm Ekelunds möte med anarkismen, Guds existens och några noveller. Det är vackra ord som fångar mitt intresse och jag vill helst inte att någon ska missa det här. Speciellt inte de människor som brukar tjata om att zines är tråkiga och att det står samma saker i alla zines. Ett välbehövligt inslag i den svenska klichéartade zinevärlden.

Jag hoppas att ni tar kontakt med dessa dårar nu, Man kan ju aldrig veta vad de tar sig till nästa gång de har för mycket fritid. Skriv ett långt brev och fråga ut dem om meningen med livet, Rubiks kub’s lösning, Ramones bästa skiva, favorit-typsnitt, skostorlek, matvanor, revolutionsplaner, favoritchips, sexuella fantasier, genvägar o.s.v.

GÖR VAD NI VILL MEN GLÖM ALDRIG BORT DET SKRIVNA ORDET

Alla dessa ord jag skriver om andra zines, är det någon som tar till sig dem och beställer dem från skaparna? Eller åker bara dessa tips ut genom högra örat när Bella and Sebastian sveper in genom det vänstra? Alla dessa fanzine-töntar delar med sig av sina liv på olika sätt. Och om inte det är värt några tior, vad är då värt pengar?