Det finns ett par säkra sätt att börja en intervju med en kille som Micke Bergman, sångare i Hymans. Jag börjar på det säkraste av dem alla:
— Vilken är din allra bästa Ramonesskiva?
— Road to ruin, ingen tvekan. Det är ett udda lite ensamt sound på den som jag gillar. Det är ju kanonlåtar på den också, du har ju “I just wanna have something to do”, du har “I wanna be sedated”, du har “I don’t want you”, du har “I’m against it”, jag menar det räcker liksom. Hur bra som helst.
— Din bästa Ramoneslåt är?
— Bästa Ramoneslåten är “I just wanna have something to do”. Det är så fruktansvärt underbar text. Jag tycker bäst om Ramones första tre-fyra skivor. Och “Road to ruin” är den bästa. Naturligtvis är alla dom kanon men den är bäst… och “It’s alive” då.
— Hur blir man en äkta Ramoneskille utseendemässigt?
— Man skall helst använda gamla tennisdojjor, men nu har ju jag ballat ur och börjat köra med svarta Lejonskor. Man skall även ha ett par gamla Levisjeans och det måste vara Levis, det är ju så. De skall vara fruktansvärt slitna. Dom skall nästan inte hålla ihop. Och så blir det “kneehole pants”, det blir alltså hål på knäna. Om det går sönder på annat håll går det bra att sätta lappar på insidan. Och då blir det ett par äkta Ramonesjeans. Du skall också ha en jacka som heter Petroffs, det går bra med Ramones. Eller också skall man ha en sextio eller sjuttiotals snitt med muddade axlar, fast då skall de vara väldigt slitna. Huvudsaken är att det är en ful jävla svart skinnjacka som slutar där byxorna börjar och T-shirten måste naturligtvis sluta så att man ser lite av magen. Och då får man inte vara för fet… egentligen. Glasögon, ja det finns såna där bikerglasögon som duger ganska bra nu för tiden faktiskt. Dom har genomskinligt glas så att man precis ser ögonen lite grann.
— Har du lyckats träffa Ramones?
Micke berättar att han inte kunnat ta sig in backstage på någon av Ramones konserter, dock har han lyckats få ett plektrum ifrån Johnny.
— Sen har jag pratat med Richie när de spelade i Karlskoga, fast jag fattade inte att det var han. Vi stod vid korvmojjen och så kom han och fråga efter vägen till Karlskoga och jag berättade vart det låg. Sen kom jag på “fan det var ju Richie”.