JAG GÅR OMKRING MED ett fånigt leende på nu för tiden. Trots att det är höst. Trots att jag har punktering på cykeln. Trots att Aston Villa bara spelade oavgjort i helgen. Men jag kan inte sura, eller vara tvär… jag kan bara le. Jag har nämligen upptäckt ett nytt favoritband. Ett popband som spelar lika insmickrande som septembersolen skiner, med melodier som inte ens Stålmannen skulle kunna skydda mig ifrån. Till råga på allt är de svenska. De heter CLUB 8 och kommer från Skåne.

DERAS ALBUM ”NOUVELLE” är löjligt bra. Popmusik kan inte bli bättre! Inledande ”Blue Skies” kickstartar skivan och följs av ytterligare nio oemotståndliga poppärlor, som heter saker som ”All Dressed Up And Shy”, ”Those Charming Men” och ”She Never Calls Me”. Alla lika fantastiska!

CLUB 8 ÄR EN DUO bestående av Karolina Komstedt (sång) och Johan Angergård (sång och alla instrument). Club 8 har funnits i ett och ett halvt år. Johan beskriver gruppen som ett typiskt ”bedroom band”. Ett ”bedroom band” är en grupp som helst sitter hemma i favoritfåtöljen med gitarren och skriver låtar och som oftast avskyr replokaler.

INNAN ”NOUVELLE” HAR duon gett ut en trespårsvinylsingel, också fylld med skimrande pop. Johan och Karolina var båda tidigare med i Poprace, som hann med att spela in ett par singlar.
— Vi har lagt Poprace på hyllan. Vi bor på skilda ställen och det är svårt att samla hela gruppen, vi är ju sex stycken medlemmar, säger Johan när jag ringer upp honom i Lund.

JOHAN SPELAR OCKSÅ I Acid House Kings, den grupp som är mest känd av de tre, och en av mina stora favoritgrupper. Acid House Kings har legat lågt ett tag, men nyligen skrivit några nya låtar.
Men gruppnamnet Acid House Kings är nu utbytt emot Cinema.
— De nya låtarna är lite mer mogna, mer påhittiga arrangemang, fler instrument som trombon och synthar och en ny trummaskin.

ACID HOUSE KINGS BYTTE till svenska och namnet Semester för ett tag sedan, men har nu alltså återupptagit engelskan?
— Ja, alla hatade ju Semester. Vi har fått massor av standardrefuseringsbrev från svenska skivbolag. Men när vi turnerade som Acid House Kings i Frankrike träffade vi en del folk där, jag skickade ner en kassett med Semester till en kille där, och han ville ge ut låtarna på singel, så vi kommer faktiskt släppa en singel i Frankrike.

MEN NU SKA VI HÅLLA oss till Club 8, som det senaste året varit Johans huvudgrupp.
— Det är svårt att säga vilka som är bäst, men jag tycker Club 8 har ett högre snitt på låtarna, säger Johan när han jämför de band han spelat med.
Men det tycks kvitta att Club 8 är kanske rentav Sveriges bästa popgrupp nu (tillsammans med Acid House Kings och Red Sleeping Beauty). De svenska grupper som säljer flest skivor heter ändå saker som The Cardigans eller Brainpool. Visst vore det väl på tiden ni fick större framgångar?

— JA, FAKTISKT. DET händer aldrig något med våra grupper. Jag är 22 år, snart är jag för gammal, å andra sidan har vi närmast haft noll ambitioner hittills, men vi ska försöka få ett kontrakt med ett större bolag.
Hur långt skulle ni gå för framgång och berömmelse?
— Vi skulle inte ändra många ackord. Men det tror jag heller inte man behöver nu, det skulle säkert gå bra att spela den stil vi gör. Det handlar mer om tillfälligheter och tur i branschen.

VAD HAR NI FÖR MÅL med gruppen?
— Att bli bättre, att bli jättebra! Det vore kul att komma upp i en märkbar försäljningssiffra också, femtusen sålda ex skulle sitta fint.
Hittills har ”Nouvelle” bara sålt ungefär sexhundra ex.

BÅDA CLUB 8-SKIVORNA är utgivna av det spanska skivbolaget Siesta.
— Vi skickade ut tio kassetter till olika skivbolag. Det var några som var intresserade, men av dem verkade Siesta bäst. De står för god kvalité. Men nu funderar vi på att lämna Siesta.
Varför?
— Siesta vill vara ett storbolag, men är inte det. De är jätteseriösa och bra, men vi var tvungna att skriva på ett kontrakt, som innebar att vi inte fick spela in låtar för andra skivbolag.

— FÖRHÅLLANDET MED tyska Marsh-Marigold, där både Acid House Kings och Poprace gett ut skivor, är mer ett kompisförhållande. Mateo på Siesta är mer affärsman. Nu har ju dessutom Marsh-Marigold ordnat licensavtal för sina skivor i Japan.
Men om nästa Club 8-skiva kommer på Marsh-Marigold, eller kanske trots allt på Siesta, är inte klart än. Men några nya låtar har de. ”Höjdarlåtar” om man får tro Johan, och det kan man säkert göra.

CLUB 8 HAR ALDRIG spelat live.
— Nej, men vi vill väldigt gärna ut och spela. I varje fall jag, Karolina är lite osäkrare. Men isåfall måste det bli en liten turné, vi ställer oss inte och repar i timme ut och timme in i två veckor för att göra en enda spelning.
Kanske kan det bära iväg till Japan.
— Det vore en dröm att komma dit. Det verkar vara ett mycket speciellt land. Om vi skulle komma dit och spela kanske vi inte skulle ha tid att se landet, men å andra sidan ska vi inte klaga om vi får chansen att komma dit.

EN PERFEKT POPLÅT, VAD tycker du den ska handla om?
— Den ska vara personlig och känslig. Trembling Blue Stars har väldigt bra texter. Texterna får gärna innehålla ord som ”summer” eller andra årstider, hör på Acid House Kings.
Innan Johan och jag tar avsked av varann berättar Johan om sin kanske största musikbesvikelse någonsin.
— När jag var i London förra sommaren gick jag till en konsert där Heavenly skulle spela, men när jag kom dit visade det sig att de själva inte visste om att de skulle spela. Så jag fick aldrig chansen att se dem, det var hemskt tråkigt.
— Men Amelia (Fletcher — sångerska i Heavenly, förf. anm.) var där, så jag lyckades få ett foto taget på mig intill henne. Det var nästan lika bra. Typ ”kolla här grabbar, Amelia och jag!”, säger Johan stolt.

OM ETT PAR ÅR KANSKE det är Amelia som sitter hemma i Oxford och skryter för sina vänner om att hon minsann träffat killen i Club 8.
Såpass fantastiska är de!