DET ÄR EN rätt söt historia. För fyra-fem år sedan fick Stefan Ahlqvist plötsligt 900 spänn från STIM.
»Va e de för jävla pengar«, tänkte Stefan genast och startade undersökning. STIM hänvisade till TV, som kunde tala om att pengarna var betalning för att en av Stefans låtar framförts i direktsändning från Göteborg! Spåret ledde vidare till Fredrik Belfrage och redaktionen för »Gomorron Sverige«…
— Det visade sig att »Väck mej« sjungits live i det jävla programmet… av operasångaren Christer St Hill! 900 spänn!!! Han får gärna sjunga fler av mina låtar!
Tanken svindlar.
— Christer St Hill, av alla människor! Min morsas store idol. I ett enda slag omvärderade hon hela min musikaliska karriär…
Och är det nånting den här historien visar så är det väl att man hittar inbitna gamla Problem-fans i de mest överraskande hörn.
Vilket är helt naturligt — originalupplagan av Problem var ju en av de få verkligt klassiska, helt oantastliga rockgrupperna det här landet haft. Stefan Ahlqvist (sång, gitarr), Henrik Herrström (gitarr), Gerth Martinsson (bas), Håkan Olsson (trummor, sång). Problem under sjuttiotalets sista år var minst lika bra som någonsin Docent Död, Eldkvarn, The Nomads eller Wilmer X varit under sina absoluta höjdarperioder.
Dags för en påminnelse, alltså. I väntan på en välmatad samlings-CD tänker jag tillägna det här numrets Topp 10-lista åt Problem — mina personliga favoriter ur gruppens allt för magra produktion. Och eftersom Stefan redan blandat sig i den här krönikan kan han ju få fortsätta med att ge sina kommentarer till mina val.
Att mina favoriter så tydligt är hämtade från gruppens allra tidigaste produktion — gruppens senast utgivna platta kom 1988 — beror helt enkelt på att det var då gruppens var som allra, allra bäst.
Urvalet är definitivt inte upphängt på min egen blygsamma inblandning. Problem var Problem, och deras musik petade ingen på. Jag må stå som producent på de där plattorna, men det betyder inget annat än att jag kokade kaffe och städade bort tomma ölburkar. Och så övertygade jag skivbolaget om att LP:n borde ges ut i grön vinyl. Det skulle vara så på den tiden…
Att gruppen efterhand ändrade stil är något som Stefan i dag i viss mån ångrar, eller åtminstone har lite mer distans till.
— Problems musik bestämdes i mycket av våra brister och egenheter som musiker. När musiken blev mer komplicerad rubbades balansen — framför allt så tyckte inte Håkan det var så roligt. Han var en trummis som egentligen inte var trummis, och vårt sound präglades mycket av att han tänkte och spelade trummor som en gitarrist. Det märkte vi senare när vi tog in mer tekniskt drivna trummisar som kapitalt misslyckades med att spela till exempel en låt som »Sopor«. Dom kunde helt enkelt inte för sitt liv återskapa vad Håkan en gång gjort med den låten…

MALMÖ STA
[Larm, 1978]

1. Få grupper har varit så avspända, så naturliga i sin regionalitet som Problem. Det är mycket Skåne och alldeles speciellt mycket av Malmö i Problem, men särdragen blev aldrig påklistrade, de bara fanns där. Och förhållandet till Malmö rymde lika mycket hat som kärlek. I »Malmö sta« från debut-EP:n rimmas Bellevue (»fin« stadsdel) med spy och resten kan ni tänka er själva.
— Det här är ren frustrering. Problem föddes ur frustrering. Vi var en reaktion på proggen. Hoola Bandoola Band och allt det skitet! Och spelade man så skulle man spela fusion, vara duktig och gilla Yes. Det var jävligt många som var krokiga på oss — vi kunde ju inte ens spela!
— Och Malmö är fortfarande en bonnhåla…

KROPPSVISIT
[Larm, 1978]

2. Att Problem inte kunde spela är naturligtvis en sanning med modifikation. Få svenska inspelningar rymmer så mycket rå energi, så mycket röj, så mycket fräckt gitarrlarm som den här inspelningen. Men slutet?
— Det fanns inget vettigt sätt vi kunde få stopp på oväsendet. Så vi stängde bara av bandspelaren…
Texten, en detaljrik ögonblicksbild av förnedring, är ett första exempel på vilken lysande textförfattare Stefan Ahlqvist var. Nakna, avskalade och oerhört funktionella rocktexter. Fyllda med en blandning av ilska och humor som tycks skapt för den här sortens rockmusik.
— Den här texten är sannerligen självupplevd. Jag gick på konstakademin i Köpenhamn under fem år, pendlade fram och tillbaka över Sundet varje dag, och ibland tre gånger i veckan sög tullarna in mig för visitering! Till sist skrek jag bara »rör mig inte!« och gick därifrån…

BOSS MOSS
[Smash, 1978]

3. Explosivt öppningsspår på första LP:n. Fräck titel och klassiska textrader i »du står på mina tår / och säger jag är fri / ska man skratta eller spy?«. (Stefan själv är rätt stolt över det tämligen långsökta rimmet pusslet/vuxen på annat ställe.) Bättre inspelning, mer dynamik i ljudet och Problem-soundet slår ut i full blom. Tunt och vilt, sprakande av elektricitet.
— Soundet på första LP:n bygger mycket på effekter — vibrato, orgelslingor, fuzz. Udda instrument och förstärkare gav också ett speciellt ljud. Vi hade till exempel bara transistorförstärkare och det ger ett mer plåtigt ljud.

DE E OKAY
[Smash, 1978]

4. Ett av mina absoluta favoritspår på LP:n, men Stefan avfärdar den som »alltför poppig«. En lätt kamouflerad och oerhört effektiv stöld av riffet från »Louie, Louie«. Skeletten efter The Seeds, Electric Prunes och 13th Floor Elevators rasslar i bakgrunden.
— Visst. Och så lyssnade vi på Standells, Troggs och Stooges. Och Ramones första — Henrik och jag diggade den som fan!
Texten är sexuellt laddad. Rakt på och övertygande, utan omskrivningar. Och den har fortfarande samma laddning. Men jag ska inte citera, orden funkar bäst ihop med musiken.
— Om man var rak på andra plan fick man ju vara det när det gällde sex också. Och på den tiden var till exempel »saliv« ett oanvänt ord, otänkbart i en rocktext. Alltså hade man heller ingen förutfattad mening om det, och just därför fick det en speciell laddning.

90 000
[Smash, 1978]

5. Obetalbar poplåt, med tusen melodihakar, alla lika oemotståndliga. En av flera låtar där Stefan och Håkan bildar ett fräckt duettpar. Textens nonsensbudskap — »bara lyft på luren / så kommer vi och läker dig« — är impregnerad med humoristiska ordvändningar, som är så uppenbara att man inte kan förstå varför ingen använt dom tidigare.
— Det var en av våra första helsvenska låtar, de tidigare hade ursprungligen haft engelska texter. Jag misstänker att inspirationen kom från Owe Törnqvist, min gamle idol! »Torsten på skorsten« var min första skiva och jag kan fortfarande hela texten till baksidans »Kjell och Annabell« utantill!

JA VET VA JA VILL
[Smash, 1978]

6. Nyinspelning av en av låtarna från debut-LP:n. Ett av LP:ns mest genomarbetade och händelserika spår — Stefan gör det mesta av ett riff han erkänner har vissa likheter med det i The Monks »Oh, How to Do Now«, han slänger gitarren i golvet ett par gånger på slutet och Gert flyger iväg på lindansar-bas, allt medan Henrik spelar epileptisk kompgitarr utan att tappa kontrollen över låten!
Ytterligare en uppkäftig text blir helt övertygande när Stefan snäser fram den. »Kom ente här å lägg näsan i blöt / ja vet vaja gör / gör fan vaja vill!«
— Samma gamla frustrering! men jag ändrade titeln från »Va har ja gjort?« för att jag inte ville vara så ifrågasättande. Och den som sjunger blir den som bestämmer, inte ett offer. En av mina egna favoriter på LP:n.

HULLER OM BULLER
[Smash, 1978]

7. »Experterna varnar / för falsk stimulans / ja, tänk att man kan / va så omtänksam.« Svensk förmyndarmentalitet, mellanölsförbud och dagen efter-blues i ännu en briljant text. »Huller om buller / bara örlar omkring / tittar på TV / ser ingenting.«
— Inspirationen till den här är en osannolik blandning av The Monks och Beppe Wolgers! Allt utgick från titeln, som kom till mig när jag satt och översatte The Monks »Higgle-Dy Piggle-Dy«. Enligt mitt skollexikon betydde den titeln »huller om buller«, och då slog det mig att det var precis det Problem handlade om! En av mina favoritlåtar, Olle Adolphsons och Beppe Wolgers »Okända djur«, har dessutom »huller om buller« i texten, så efter det fanns ingen återvändo…
Dödligt gitarrspel från Stefan.

JA VILL INTE HA
[Smash, 1978]

8. En av gruppens mesta publikfavoriter. »Folk skrek alltid efter den när vi spelade lite mer klyddiga låtar.« Med en refräng som nästan skrålar sig själv. Och en koncis text som spyr galla över en av stans popskribenter, som dock i barmhärtighetens namn ska förbli anonym.
— Den här var med på Europatoppen, kom sexa eller sjua och fick flest poäng av den belgiska juryn. Så vi övervägde ett tag att satsa på den belgiska marknaden…

VODKA-PEPSIRUS
[Smash, 1978]

9. Mitt sista val från en LP som gärna kunde fått vara med i sin helhet, som är den bästa debut-LP det här landet någonsin frambringat: att Problem så långt i förväg skulle förutspå raserandet av Järnridån var väl bara vad man kunde vänta sig. Stefan frågar »va e de som sker på Röda Torget?« och staplar öst-västliga schabloner med stor elegans.
— Idén kom när det stod i tidningarna att det skulle börja säljas Pepsi i Ryssland. Texten gav sig själv, när jag väl fått tag på rätt schabloner och rim. Jag måste ju ha med »femårsplan« och »Lenins födelsedag«, och inget kunde väl vara mer amerikanskt än en »knock out«. »Molotov« var nog svårast att hitta ett rim till, så jag var väldigt tacksam när jag hittade »Lucille Ball«!

JA SER IGENOM
[Bellatrix, 1979]

10. Stora och drastiska förändringar. En sammansatt, mångskiftande poplåt; ett dramatiskt arrangemang, snygga bakgrundskörer; en produktion som för första gången verkligen är en produktion och en ljudbild bred som en cinemascope-film. Ett mästerprov, men också början till slutet på det Problem jag själv älskade.
— Det var ett mycket medvetet försök att göra något riktigt poppigt. Jag tror vi siktade på något i stil med Small Faces »Tin Soldier«, det finns något av Raspberries där och så snodde jag lite från Loves »A House is Not a Motel«…
— Det var definitivt också ett försök att förändra gruppens stil, man kan ju inte skriva samma låtar om och om igen. Jag började skriva mer komplicerade låtar, med massor av skumma ackord och okonventionella strukturer.
— Så här i efterhand kan jag inse att det kanske inte alltid var så helt lyckat, att det inte passade bandets förutsättningar. Och det var kanske inte så bra för karriären.
— Å andra sidan har vi aldrig tagit så allvarligt på den biten. När Henrik och jag började spela tillsammans tänkte vi aldrig på att vara fler, när hela gruppen så småningom började repa tänkte vi aldrig på att vi skulle spela ute.
— Vi halkade in på ett bananskal, så det var OK om vi halkade ut på ett annat…

Vi vill bara ha Problem.