— JAG HATAR ALLA musiker som säger att de inte lyssnar på musik hemma, säger Pontus Holmgren i den snälla popduon Pontus & Amerikanerna och grimaserar illa när Pop är på besök för att prata om hans skivor.
— Jag förstår inte sånt snack. Det är hemskt. Att ligga hemma och lyssna på popmusik är ju vad det handlar om. Det var ju så man började.
Pontus började med att lyssna på Elvis och Beatles. Mest Beatles, förstås.
Och i diskussioner om pop- och rockhistoriens »då« och »snart« är det väl just som beundrare av Beatles mest underskattade medlem; Paul McCartney som Pontus namn brukar dyka upp. Få om ens någon (med undantag för Petter i Webstrarna) förstår nämligen hans gränslösa aktning för ex-Beatlens tredje soloalbum »Ram«.
— Jag och Petter är nog de största »Ram«-fanatikerna i norra Europa, skrattar Pontus och sneglar lite på den glasade och ramade tavla av Paul McCartney som hänger på vardagsrumsväggen.
— »Ram« är nog den enda skiva jag har köpt både på CD och vinyl.
Andra popstjärnor som fått en plats på Pontus väggar är Rod Stewart, David Bowie och samtliga fyra medlemmar i den amerikanska popgruppen Lovin Spoonful.
— Bilderna låg i en trevlig Kama Sutra-samling jag köpte med Spoonful för några år sedan. »Large fullcolor individual portraits (suitable for framing)« stod det konvolutet. Det var bara att rama in.
Att komma in i Pontus lilla ungkarlslya i Vasastan i Stockholm är som att träda in i »det svenska folkhemmet«. Innan krisen, stressen och 90-talet. Här kokas snarare än bryggs kaffet, här klagas över att nya, »moderna«, gatlyktor placerats ut på gatan utanför fönstret och här hörs ofta att »det var nog bättre förr«. Här spelas dessutom fortfarande grammofon.
— Jag är väldigt inne på pubrock just nu, säger Pontus och sätter på »Hold on« med Ian Gomm. En låt från hans snälla och minst sagt trevliga album »Summer Holiday«.
Längst fram i Pontus tre djupa singellådor finns annars ett par av hans absoluta favoriter representerade. Faces »Stay With Me/Debris« och »Space Oddity« med David Bowie.
— Jag har väl köpt på mig ungefär tjugo-trettio stycken Bowie-bootlegs genom åren, erkänner Pontus och ser smått förvånad ut samtidigt som han försöker förklara hur han klassificerat resten av samlingen.
— En avdelning för pop, en för negrer, en för rock och så en bunt här nere för lite osorterat skräp (bl.a. Major Tom, Sundays, »Radio City Hits 2«, Titiyo och, något överraskande, Pontus & Amerikanernas egna plattor!)
— »Rock« är lite pretentiösare än »pop«.
Ett system som gör det ganska svårt att hitta, också för konstruktören.
— Alla Bowie-plattor fram till »The Man Who Sold the World« är rock, resten pop. Utom »Diamond Dogs« och »Heroes« som är rock, förstås.
För att förvandla skivsamlingen till rena rama labyrinten har Pontus dessutom valt att sortera in vissa artisters soloprojekt under något bandnamn. Och tvärtom.
— Thin Lizzy står till exempel på Phil Lynott, John Sebastian på Lovin Spoonful och Rod Stewart, Ian MacLagan, Ronnie Lane och Ronnie Wood på Faces. Allt på pop-hyllan.
— Men Small Faces-plattorna står för sig själva. På rock.

PONTUS HOLMGREN, PONTUS & AMERIKANERNA

vinyl 4,0 hyllmeter
CD 0,9 hyllmeter
boxar 10 st
längst fram Buddy Holly-boxen
sortering i alfabetisk ordning under pop, rock, negrer och osorterat skräp
första köp Elvis Presley »A Portrait in Music«
jajamensan! Brian Wilson »Brian Wilson«
hmm… Peter Gabriel »So«