»JAG ÄR INTE så petig med plattor, tror inte ens att särskilt många skivor ligger i rätt omslag.« Den som tror att Erik Gadd tillhör sorten som om kvällarna sitter med croupierskärmen på och analyserar sin samling med exklusiv soulfunk är definitivt vilse bland synkoperna.
Till skillnad från andra samtida upptäcktsresande i funk och soul har Erik Gadd i första hand koncentrerat sig på att föra musiken vidare. Han spelar och sjunger. Andra får stå för katalogiserandet av plattor.
Erik Gadds skivhylla är därför ingen uppvisning i rara utgivningar från Curtom eller Sue Records. Snarare handlar innehållet i hans stereobänk om en habil minikollektion av det bästa från 30 år av jazz, soul, funk, fusion och hip hop.
— Punken nådde aldrig hem till Vallentuna. Så jag blev kvar i jazzrock och disco. Sedan blev intresset bredare. Men jag har aldrig varit någon samlare av skivor. Det handlade mer om att man köpte en skiva i taget och spelade den tills man tröttnade. Eller så lånade man bort den utan att få se den igen. Även jag har gillat Sweet och Kiss, men dom plattorna har jag tappat bort.
Och mycket riktigt, inte heller på sitt fjärde album avslöjar Erik Gadd särskilt påtagliga rötter i glamrock. Precis som på 1991 års genombrott »Do You Believe in Gadd?« är även nya »On Display« något av en fortsättning på tonerna i hans stereobänk. I titellåten är stämningen rökigt jazzcool, i andra spår är larmet p-funk-euforiskt. Allt avrundat av några doser P3-söt soulpop.
— Nu börjar jag känna mig bra igen. Men det var hårt efter förra plattan. Jag kom till en punkt när självkritiken nästan blev ett självändamål. Är man i en sån period räcker det att slå an ett ackord för att man ska tänka: »Nä, det här låter skit.« Varför det blev så skulle ta tio timmar att reda ut. Men du kan säkert gissa att det var en kombination av prestationsångest och en underlig lättnad att genombrottet äntligen kommit.

ERIC GADD

vinyl 1,5 hyllmeter
CD 0,2 hyllmeter
boxar –
längst fram James Brown »Funky People« & Al Green »The Belle Album«
sortering tämligen osorterat förutom att Earth, Wind & Fire står tillsammans
första köp Beatles »All You Need is Love«
jajamensan! Donny Hathaway »Extensions of a Man« & Joni Mitchell »Blue«
hmm… nästan komplett Level 42-samling