THE ZOMBIES
Begin Here
Repertoire/Import REP 4215-WZ
8

THE ZOMBIES
Odessey & Oracle
Repertoire/Import REP 4214-WZ
8

Det bästa med sextiotalet var att kvalitet nästan alltid var synonymt med höga listplaceringar. Yardbirds låtar var okommersiella men slog; Jimi Hendrix låtar var okommersiella, men slog — och hur förklarar man Paul Revere And The Raiders framgångar?
Och så fanns det Zombies. De höll på att slå, men förde sedan en nästan lika irrande tillvaro som namnet antydde.
Det brukar sägas att Decca inte satsade ett uns i marknadsföring och att gruppens musik låg före sin tid. De tre första singlarna »She’s Not There«, »Leave Me Be« och »Tell Her No« är pop i grund och botten, men gruppen kan inte dölja jazzinfluenserna.
På gruppens debut-LP »Begin Here« rör man sig mellan låtar som »Summertime«, »You Really Got a Hold on Me« och »Roadrunner«, men det fungerar ändå. Och det låter lika bra än i dag.
Colin Blunstones röst täcker in de flesta adjektiv — drömsk, innerlig, kraftfull, melankolisk…
Gruppens två original-LP har alltid varit löjligt dyra och samlingarna lider av det faktum att gruppen huserade på två olika skivbolag under sin karriär: Decca och CBS. Men i och med dessa två utgåvor har man lyckats åstadkomma de nära nog perfekta samlingarna.
De två originalplattorna kompletteras nämligen med singelsläppen från de två skivbolagen. Man har till och med fått med »I Want You Back Again« som bara gavs ut i USA. Att »Whenever You’re Ready«, »Gotta Get a Hold of Myself« och »Is This the Dream« inte blev några hits är lika förbryllande som Herman’s Hermits framgångar.
I sista minuten upptäckte dock amerikanarna »Time of the Season«, men då var det för sent. Rod Argent var redan i gång med sin nästa grupp, Argent. Tiden och allt annat stannar upp under de 3.32 minuter som »Time of the Season« trollbinder lyssnaren.
Det gäller också i mycket de andra skapelserna. Här finns arrangemang som ibland når samma magiska nivåer som på Walker Brothers plattor; Blunstones röst sväljer kanske inte hela rummet (och tiden) som Scott Walker kunde göra, utan hans vackra stämma tar oss snarare till något fantasiland.