JEFFERSON AIRPLANE
Loves You
RCA/BMG 07863 61110 2(3)
4

Det finns ett radioprogram som heter »Yesterday — favoriter från i går« och sänds på söndagseftermiddagar mellan fem och sex. Det presenteras av Rune Hallberg och är i allmänhet alldeles utmärkt. Dock har Hallberg en liten egenhet som alltid får lyssnaren att skrika »Satisfaction« så fort namnet Rolling Stones nämns, »House Of The Rising Sun« om Animals kommer på tal, och så vidare.
Den gode Rune är med andra ord inte speciellt äventyrligt lagd, utan väljer alltid bland de två-tre mest kända låtarna med de artister/grupper han presenterar — att få höra ett albumspår eller en obskyr B-sida i »Yesterday« är fullständigt otänkbart.
Om Hallberg spelar något med Jefferson Airplane blir det följaktligen antingen »Somebody to Love« eller »White Rabbit«. Det (o)lustiga i sammanhanget är dock att ingen med rätta kan tadla honom för detta — Jefferson Airplane har under en karriär som spänner över tre decennier och tio LP-skivor (från »Jefferson Airplane Takes Off«, september 1966, till det självbetitlade comeback-albumet, september 1989) lyckats åstadkomma den häpnadsväckande summan av två (2) bra låtar.
En box med tre LP-skivor och sammanlagt 51 spår (varav 26 tidigare outgivna) är alltså exakt två CD-skivor och 49 spår för mycket — en singel hade varit vad som behövts.
Detta kan måhända förvåna en och annan nyväckt forskningsresande i sextiotalets popvärld — en novis begår blott alltför lätt misstaget att sätta likhetstecken mellan ett flippat gruppnamn och god psykedelia.
Så förhåller det sig inte alls.
På varje Electric Prunes går det i själva verket ett Quicksilver Messenger Service, på varje West Coast Pop Art Experimental Band ett Grateful Dead och på varje Peanut Butter Conspiracy ett Jefferson Airplane.
Det man måste känna till om Airplane och deras gelikar är att de var hippies och proggare som föraktade allt vad pop heter. De hade minsann högre ambitioner med sin musik än att hamna på någon topplista eller bara spela för att det var kul — här handlade det snarare om att vidga sinnen och frälsa världen. Vilket nästan undantagslöst tog sig uttryck i flummigt improviserande och påfrestande instrumentalekvilibristik.
Ett belysande och mycket lärorikt exempel utgörs av Blues Magoos kaxiga, snutiga och helt enkelt jävligt fräcka version av standardlåten »Tobacco Road« (från deras debut-LP »Psychedelic Lollipop«, 1966, även med på »Nuggets«). Jämför den med Airplanes tama, utsegade och kort sagt meningslösa liveversion (från Fillmore West 1967, med i boxen) och gråt.
Det måste ändå erkännas att boxen som sådan är alldeles utsökt — väldigt snyggt formgiven, med en fantastiskt intressant och välskriven 64 sidors bok i dubbelt CD-format, där Jeff Tamarkin (redaktör på amerikanska samlartidningen »Goldmine«) berättar Airplanes historia från början till slut. Håller man deras musikaliska tillkortakommanden i minnet kan den läsas med mycket god behållning — att förneka gruppens betydelse under en blomstrande och tumultartad tid i popens historia vore naturligtvis enbart dumt. (Även om managern Bill Thompsons uttalande att »the most important bands of the sixties were The Beatles and Jefferson Airplane« möjligen är att överskatta den egna insatsen…)
Emellertid kan steget från att spela en viktig katalytisk roll till att själv göra god musik ibland vara väldigt långt — därom vittnar »Jefferson Airplane Loves You« med närmast generande tydlighet.